Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kavyanider, kayanider - Kax (bergborrning) - Kax (botanik) - Kayanider - Kaye (Kuminsky), Danny - Kayenbergh, Albert - Kayes - Kaye-Smith, Sheila - Kayot - Kayote - Kayser, 1. Emanuel - Kayser, 2. Heinrich - Kayser, Leif - Kayserı, Kaisarije - von Kaysersberg, Johann - Kayssler, 1. Friedrich - Keyssler, 2. Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAVYANIDER
Kavyani’der, kayanider, fornpersisk
dynasti, som spelar en mycket stor roll i de
persiska kungasagorna (se Firdausi) och i
traditionerna om Zarathustra. K. skola enl. sagorna ha
residerat i det av dem grundade Balch (Baktra).
Vissa moderna forskare ha identifierat dem med
akemeniderna, andra däremot mena, att
traditionerna om k. överförts på den senare, historiska
dynastien. — Litt.: A. Christensen, ”Les
Kaya-nides” (1931).
Kax, det vid bergborrning bildade borrmjölet.
Kax, bot., namn på arter av släktet
Chaero-phyll’um*.
Kayani’der, fornpersisk dynasti, se Kavyanider.
Kaye [kel] (eg. Kuminsky), Danny,
amerikansk varieté- och filmkomiker (f. 1913), kom
1943 till filmen, där han slog igenom i
”Mirakelmannen”. Bland hans övriga filmer, samtliga i
farsgenren, märkas ”Grabben från Brooklyn”,
”Här kommer en annan” och ”Vilda toner”. K.
är vid sidan av sitt filmarbete en populär
revy-och varietéartist och har ofta med framgång
turnerat i USA och gästspelat i London.
Kayenbergh |käi’anbärk], Marie Émile Albert,
författare, se Giraud.
Kayes [kaj], stad i västligaste delen av Franska
Sudan, vid floden Sénégal och järnvägen Dakar—
Koulikoro; 21,100 inv. (1946). Handelscentrum
och ändpunkt för ångbåtstrafiken från kusten.
Kaye-Smith [kéi’ smib’], S h e i 1 a, engelsk
författarinna (f. 1888), föddes i en läkarfamilj i
Sussex, 1924 g.m. prästen T. Pendrose Fry,
övergick jämte maken till katolicismen 1929, är sedan
länge bosatt i Sussex, där hennes make driver
lantbruk. K. har skrivit poesi, skådespel, noveller
och romaner. Hon har gjort en insats som
realistisk och psykologiskt inträngande skildrare av
livet på landet i Sussex. Det är bundenheten till
jorden hon särsk. dröjer vid, kärleken, oftast
tragisk, är ett huvudtema, och så beaktar hon
det religiösa. Hon räknas som en av de främsta
företrädarna för den regionalistiska litteraturen i
England. Språkligt anknyter hon gärna till
allmogespråket. Av hennes arbeten kunna nämnas
debutboken ”The tramping methodist” (1908),
”Sussex gorse” (1916), ”Tamarisk town” (1919),
”Joanna Godden” (1921; sv. övers. 1929), ”The
end of the house of Alard” (1923; sv. övers. 1924),
”Joanna Godden married and other stories” (1926),
”Iron and smoke” (1928), ”The village doctor”
(1929), ”Shepherds in Sackcloth” (1930), ”The
children’s summer” (1932; sv. övers. 1936),
”Selina is older” (1935), ”The valiant woman” (1938),
”Ember Lane” (1940), ”The hidden son” (1941),
”Tambourine, trumpet and drum” (1943),
”Kit-chen fugue” (1945) och ”The Lardners and the
laurelwoods” (1947). ”Three ways home” (1937)
är en självbiografi. Tills, med G. B. Stern har
K. utg. ”Talking of Jane Austen” (1943). — Litt.:
R. T. Hopkins, ”S. K. and the Weald country”
(1925)- E.
Kayot [kajå’t], se Prärievarg.
Kayote [kajå’t], växtart, se Chou-chou.
Kayser [kai’zar]. 1) Emanuel K., tysk
geolog av tysk-baltisk släkt (1845—1927), var 1871—
1915 medarbetare vid Preussens geologiska
undersökning och 1885—1917 prof, vid univ. i Marburg.
Hans arbeten beröra huvudsaki. paleozoiska
bildningar från olika delar av jorden; särsk. har han
behandlat devonsystemet i n.v. Tyskland och dess
fossil. K. författade utmärkta läroböcker i
historisk och allmän geologi, av vilka alltjämt nya
uppl. utkomma. Serien ”Palæontologische
Abhand-lungen” grundades 1882 av K. och W. Dames. G.R.
2) Heinrich Gustav Johannes K., den föreg:s
bror, fysiker (1853—1940), prof, vid tekniska högsk.
i Hannover 1885—94, vid univ. i Bonn 1894—1920.
K:s viktigaste arbeten falla inom spektroskopien,
där K. jämte K. Runge och J. R. Rydberg utfört
det grundläggande pionjärarbetet. K. företog
vittomfattande experimentella undersökningar över
grundämnenas spektra, förfinade mättekniken och
påbörjade en analys av dem. Bland hans skrifter
märkas ”Lehrbuch der Spektralanalvse” (1883),
”Tabelle der Schwingungszahlen” (1925) samt den
för spektroskopien ovärderliga ”Handbuch der
Spektroskopie” (7 bd, 1900—24; bd 8:1, 1934, jämte
H. Konen). Re.
Kayser [käi’-], Leif, dansk tonsättare och
pianist (f. 1919), studerade 1936—41 vid
Köpenhamns musikkonservatorium, där han 1938
avlade organistexamen. 1941 debuterade han som
pianist. K:s tonspråk, som utmärker sig för en
klar neoklassicistisk stil med inslag av
romantiskt religiösa tonfall, har sina närmaste
förebilder i Carl Nielsen och César Franck. Han
har komponerat 2 symfonier, uvertyren ”Kong
Christian stod ...”, kammarmusik och solosånger.
För några år sedan avbröt han sin musikaliska
bana och for till Rom för att utbilda sig till
katolsk präst. — Litt.: E. Jacobsen & V.
Kap-pel, ”Musikkens Mestre. 2. Danske Komponister”
(1947). PL.
Kaysen [käi-], K a i s a r i j e, huvudstad i
vila-jetet Kaysen (15,130 km2, 314,501 inv.) i Turkiet;
53,908 inv. (1940). K. ligger 1,070 m ö.h. vid n. foten
av Erciyas Dagi, 260 km s.ö. om Ankara, dit
järnväg leder. Stora, moderna väverier. Särsk. före
grekernas och armeniernas fördrivande 1922 var K.
kommersiellt centrum för en stor del av ö.
Ana-tolien; 1910 hade det 72,000 inv. Vid K. finnas
spår av antikens Caesare’a (Cappadoc’iae).
von Kaysersberg [käi’zarsbärk], J o h a n n,
teolog, se Geiler.
Kayssler [kåFslar], 1) Friedrich K., tysk
skådespelare och författare (f. 1874). Som
skådespelare vid olika Berlin-scener har K. skaffat sig
anseende genom en rad stilfullt genomförda, stora
roller, ss. Faust, Kung Lear, Goetz (Goethe) och
Den okände i ”Till Damaskus”. K. har även
medverkat inom filmen sedan 1930 och haft större
roller i bl.a. ”Två konungar”, ”Den sönderslagna
krukan”, ”Försvunnen i storstaden”, ”Bismarck”
och ”Träumerei”. Dessutom har K., som i yngre
år bedrivit filosofiska univ.-studier, skrivit och
bearbetat skådespel samt utg. en del dikter jämte
en undersökning av skådespelarkonsten, ”Von
Menschentun zu Menschentum” (1933). — Litt.:
Monogr. av J. Bab (1920). H.Ge;B.Hgn.
2) Christian K., den föreg:s son,
skådespelare (1899—1943), var anställd vid teatrar i
München, Wien, Stuttgart och Berlin (Deutsches
Theater), medverkade ofta i film, bl.a. i ”Två
konungar” och ”Jag anklagar”.
— 1115 —
— 1116 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
