Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Keltisk konst - Keltisk mytologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främst att nå yteffekt. Kvalitet och gedigenhet
eftersträvades däremot icke; stora, kraftiga
armringar gjordes av tunna bronsbleck över en kärna av
lera etc. I direkt motsats härtill arbetade k.
från början med gedigna, massiva former med
rikt skulpterad yta. I anknytning till den
etruskisk-grekiska palmettornamentiken utformades
inom k., med bortskiljande av alla växtelement,
en rytmisk, abstrakt linjeornamentik. Skillnaden
mellan själva ornamentet och den odekorerade
bakgrunden framhävdes ofta genom hög relief.
I sitt äldsta stadium förekom k. framför allt på
keramik, graverade svärdsskidor, fibulor,
hästmunderingar och på halsringar i brons el. guld.
— Kelternas vandringar till Mindre Asien och
Svartahavsområdet skapade nya kontakter, vilka
medförde upptagandet av skytisk-persiska
djurornament och figurala motiv, framför allt i den
iransk-keltiska och pontisk-keltiska konsten (jfr
Gundestrup samt bild 3—4 å pl.). Dessa
strömningar gjorde sig också gällande över hela det av
kelterna behärskade Europa i så hög grad, att det
ofta kan vara svårt att avgöra, inom vilken del av
det keltiska väldet ett föremål tillverkats. — På
kontinenten krossades det keltiska väldet mellan de
expanderande romarna och germanerna vid tiden
för Kr.f., men k. fick kort därefter (1:a och 2:a årh.
e.Kr.) en ny uppblomstring på de brittiska öarna,
vilka under århundradena före Kr.f. emottagit
flera keltiska invandringar, den sista och kanske
betydelsefullaste genom de keltiska belgarna
(75—50 f.Kr.). Den brittisk-keltiska konsten arbetade
med låga reliefer, emaljinläggningar och graverad
ornamentik (bild 5—9 å pl.). Liksom i den äldre
och även i den senare k. spelade virvelornamentet
(eng. scroll) en framträdande roll. — K. fick sin
sista blomstring på det kristna Irland under den
äldre medeltiden, 600—1100 e.Kr. (se även Irland,
sp. 665). Den framträdde i metallarbeten, i
stenkorsen och kanske framför allt i de iriska och
angelsaxiska bokmålerierna (Book of Durrow,
600-talet, Book of Kells och Book of
Lindisfarne, 700-talet). I den nya stilvariant, som
under denna tid gjorde sig gällande, kan man spåra
senklassiska och bysantinska impulser; den
gammalkeltiska spiralornamentiken förbands med
djurslingor och bandflätning. Detta stilskede fick,
främst tack vare den vidsträckta iriska missionen,
stort inflytande på kontinentens konsthantverk,
bl.a. på det karolingiska bokmåleriet och på trä-
och metallarbeten i Norden under merovinger- och
vikingatid (jfr Djurornamentik). En del av
merovingertidens keltiska konsthantverksalster torde
ha tillverkats i de iriska klostren i Sydtyskland.
— Då den keltiska kulturen på Irland gick under
genom den anglo-normandiska invasionen 1172,
försvann också k., förtonande i den iriska gotiken.
— Litt.: W. A. von Jenny, ”Keltische
Metallarbeiten” (1935); ”Christian art in ancient Ireland”,
utg. av A. Mahr & J. Raftery (2 bd, 1932—41); P.
Jacobsthal, ”Early Celtic art” (2 bd, 1944).
 |
| Keltisk konst. Förgylld silverbägare från Fejö, Lolland. C:a 800 e.Kr. Nationalmuseet, Köpenhamn. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
