Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kenya, Kenia - Kenyon, Sir Frederic George - Kenzan, Ogata - Keokukdammen - Keops - Kéõs - Kephallenía - Kepler el. Keppler, Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KEPLER
kanska capsienkulturen. — Litt.: N. K. Stränge,
”K. to-day” (1934); E. Cobbold, ”K.” (1935);
E. Huxley, ”White man’s country” (2 bd,
s.å.). — L. S. B. Leakey, ”The Stone Age of
Africa” (1936); W. E. Le Gros Clark, ”History of
the Primates” (1949). [G.N.]P.;P.Dhl ;SE.T.;C.A.A.
2) Mount Kenya, tertiärt vulkanberg i K.i),
närmast s. om ekvatorn och vid ö. randen av den
östafrikanska graven, är med en höjd ö.h. av
5,195 m näst Kilima-njaro Afrikas högsta berg.
K. reser sig från den mer än 2,000 m höga
Ki-kuyuplatån och uppbygges huvudsaki. av
trakyt-dolerit. Den sedan länge slocknade kratern är
starkt förstörd; den är över 4 km i omkrets och
200—300 m djup. Berget bär alltjämt ett 15-tal
intill 1,5 km långa glaciärer, av vilka de flesta
sluta på 4,500—4,540 m höjd. Gamla moräner
vittna dock om tidigare glaciation ned till c:a
3,600 m. Montan regnskog täcker de nedre
sluttningarna; mellan ung. 2,450 och 3,000 m höjd
dominerar en kraftig bambuvegetation, därovan och
till 3,200 m tät skog med huvudsaki.
Junip’erus-och Podocar’ pus-zrt&r. Inom fjällregionen med
goda beten upp till c:a 4,575 m höjd förekomma
trädformiga arter av Lobedia, Senec’io och Erica
(jfr Kilima-njaro). I sht på K:s västsluttningar
ha anlagts europeiska farmer; en gren av
Uganda-banan leder hit från Nairobi. K. skådades av
européer f.g. 1849, dess topp bestegs f.g. 1899. P.
Kenyon [ken’jan], Sir Frederic George,
engelsk papyrolog (f. 1863), dir. för British
Museum 1909—30. En av samtidens bäste kännare
av grekiska papyrer har K. bl.a. utg. den 1891
på papyrus funna Aristoteles-skriften ”Om
atenarnas statsförfattning” (1891, rev. ed. 1920),
”Classical texts from papyri in the British
Museum” (1891), ”Greek papyri in the British
Museum” (3 bd, 1893—1907), ”The Chester Beatty
Biblical papyri” (8 bd, 1933—41) samt
handböckerna ”Palæography of Greek papyri” (1899)
och ”Handbook to the textual criticism of
the New Testament” (1901, flera senare uppl.).
Bland K:s övriga skrifter märkas ”Books and readers
in ancient Greece and Rome” (1932), ”The Bible and
archaeology” (1940) samt en ed. av R. Brownings
”Collected works” (10 bd, 1912). [W.N.1K.H.
Kenzan, O gata, japansk målare, keramiker,
diktare och kalligraf (1663—1743), yngre bror till Korin,
som målare elev av denne. Han är mildare, mer
dämpad än brodern men räknas till Tokugawa-tidens
mest betydande mästare. Hans egentliga rykte vilar
emellertid på hans verksamhet inom keramiken.
Keokukdammen [kfåksk-], dammbyggnad över
Mississippi vid Des Moines’ mynning och staden
Keokuk i s.ö. hörnet av lowa, USA; 16 m hög,
1,330 m lång, färdig 1913. I anslutning till K.
finnes ett kraftverk med en effekt av 145,000 kW.
Keops, egyptisk konung, se Cheops.
Kéös, ö, se Kykladerna.
Kephallenfa [-fa-], ö, se Joniska öarna.
Kepler el. K e p p 1 e r, Johannes, tysk
astronom (27/i2 1571—15/ii 1630), född i Weil i
Württem-berg. K. kom 1589 till univ. i Tübingen för att
studera teologi. Redan tidigt hade han fattat
intresse för astronomien, och här kom han i
förbindelse med matematikern och astronomen
Maestlin, som införde honom i Copernicus’ läror
Johannes Kepler.
Målning av okänd mästare i benediktinklostret i
Krems-münster. Omkr. 1710.
och gjorde honom till en ivrig anhängare av dessa.
K. ägnade sig dock fortfarande åt teologiska
studier, men då 1594 lärarbefattningen i matematik
och moral vid landskapsskolan i Graz erbjöds
honom, antog han denna kallelse. Där stannade K.
i 6 år och fullbordade sitt första större arbete
”Pro-dromus diss. cosmographicarum, continens
mysterium cosmographicum” (tr. i Tübingen 1596).
I detta arbete sökte K. stödja Copernicus’ åsikter
genom nya bevis och trodde sig dessutom ha
funnit, att de olika planeternas avstånd från solen
bestämdes av de 5 reguljära polyedrarna.
”Jordbanans sfär är måttsenheten; omskriv kring denna en
dodekaeder; dess omskrivna sfär tillhör Mars.
Omskriv kring denna en tetraeder; dess omskrivna
sfär är Jupiters; omskriv kring denna en kub; dess
omskrivna sfär tillhör Saturnus; inskriv nu i
jordbanans sfär en ikosaeder, dess inskrivna sfär är
Venus’. Inskriv i denna en oktaeder, dess
inskrivna sfär är Merkurius’ ”. Så löd resultatet av hans
första, något fantastiska försök att finna
lagbun-denheterna inom planetsystemet. Året därpå skrev
K. till Tycho Brahe och bad om hans utlåtande
om detta arbete, och Brahe, som insåg K:s
begåvning, uppmanade K. att bli hans medhjälpare. Då
K. ett par år senare på gr. av ärkehertig
Ferdi-nands utrotningskrig mot protestanterna blev
tvungen att lämna Graz, begav han sig därför i början
av 1600 till Brahe, som då funnit en fristad hos
kejsar Rudolf II i Prag. Här fick K. till uppgift
att observera planeten Mars och pröva teorien för
denna. Samarbetet med Brahe, som ej alltid var
odelat angenämt för K., avbröts av Brahes död
1601. K. blev nu Brahes efterträdare som
kejserlig matematiker med huvuduppgift att beräkna nya
— ”97 —
— 1198 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
