Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kenya, Kenia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KENYA
Mount Kenya.
ter därav till ett värde av 638,000 £, guld (vid
Kakamega n.ö. om Victoriasjön) 189,000 £ och
salt 55,000 £. Utom muhammedaner vid kusten
och kristna kring en del missionsstationer
omfattar befolkningens stora massa inhemska religioner.
Indier och araber äro affärsmän såväl i
kusttrakterna som i det inre. Järnvägarna äro statsägda
och ha en total längd av c:a 2,100 km (spårvidd
1 m). Den betydelsefulla Uganda-banan från
huvudhamnen Mombasa över K:s huvudstad och
största stad Nairobi till Kampala i Uganda blev
färdig 1901; den har nu inom K. 8 bibanor, bl.a.
till hamnen Kisumu vid Victoriasjön.
Landsvägs-nätet är nu åtskilligt utbyggt och har flera goda
motorvägar. Floden Tana är segelbar för mindre
fartyg c:a 250 km. Tills, med Uganda bildar K.
ett tullområde. Av exporten, som omfattar
bomull och bomullsfrö, kaffe och te, sisal, hudar och
skinn, soda och cigarretter, går ung. Vs till
Indien och V4 till Storbritannien. Främst importeras
textilvaror (särsk. av bomull), motorfordon,
maskiner, driv- och smörjmedel, apparater, redskap
och verktyg, pappersvaror och kemikalier. Till
40% kommer importen från Storbritannien.
Myntet, gemensamt för hela Brittiska Östafrika, är 1
östafrikansk shilling om 100 cents, 20 shillings
= 1 östafrikanskt pund.
K., före 1920 kallat Brittiska Östafrika, där
på 700-talet araberna slogo sig ned i kusttrakten,
blev tidigt ett mål för europeisk kolonialpolitik.
Redan Vasco da Gama besökte landet, och
portugiserna sökte sätta sig fast där för att få en
stödjepunkt på sjövägen till Indien, förvärvade
1592 ett område kring städerna Melinda och
Mombasa men förjagades slutgiltigt av araberna
1728. Hela kusten ned till Moqambique hade 1784
vunnits av imamen av Maskat (nuv. Oman), och
1858 kom området under sultanatet Zanzibar,
negerfolken i det inre förblevo okuvade. Den
anglo-indiska ångbåtstrafiken öppnade landet, en
engelsk intressesfär bildades, indiska köpman slogo
sig ned i hamnstäderna, och sultanen erbjöd 1877
ett engelskt ångbåtsbolag sina
fastlandsbesittning-ar till arrendering. England utnyttjade ej
tillfället, och detta gav tyskarna möjlighet att bilda
en intressesfär i s. (se Tanganyikaterritoriet),
vilken genom en konvention 1886 gränslades
gentemot den engelska i n. 1888 upprättades ett
protektorat under Imperial British East Africa
Company — området kallades efter kompaniets
initialer I b e a. Genom
Helgoland-Zanzibarför-draget med Tyskland 1890 förvärvade England
bl.a. Jubaland, Witu och Uganda. Det sistn.
avsöndrades som ett självständigt protektorat; det
övriga förenades med Ibea 1895 till East Africa
Protectorate. Detta var ämnat att bli ett
arabrike under engelskt skydd, men efter ett kort
efteråt utbrutet, blodigt kuvat arabuppror blev
förvaltningen mera centraliserad hos
engelsmännen. Residensstad blev Mombasa. 1896
påbörjades den första järnvägen. De infödda stammarna
voro svåra att kuva. Den indiska invandringen
tilltog, invandrande engelsmän förvärvade stora
landområden, och den sociala frågan, komplicerad
av rasfrågorna, vållade inrikespolitiska
svårigheter. 1920 omorganiserades landet; det
förvandlades till kronkolonien K., av vilken Jubaland 1926
avträddes till Italien, — protektoratet K. är en
del av kustlandet, som tidigare administrerats
från Zanzibar. Den verkställande makten utövas
av guvernören i Nairobi, som har ett råd vid sin
sida, den lagstiftande av en församling, vars
majoritet utnämnes av myndigheterna; i sista hand
ligger all makt alltså hos kolonialministeriet i London.
K:s arkeologi har stort intresse, då K. är ett
av de bäst undersökta områdena i Afrika och
Afrikas paleolitiska stenålder har den största
betydelse för lösandet av de många gåtor, icke
minst antropologiska, som äro förknippade med
Europas paleoliticum. Inom K. har man gjort
ett stort antal fossila fynd av tidiga former av
både människa och apa. Bland fynden av
fossila apor ha särskilt Proco’nsul från miocen och
Australopithe’cus, en ortograd (upprättgående),
pygmeisk mellanform mellan apa och människa,
som levde för c:a 1 mill. år sedan, på senare
tid tilldragit sig stort intresse. De hittills äldsta
(från äldre pleistocen) kända fynden av Homo
i samband med verktyg och redskap ha
påträffats vid Kanam. Däremot har man ännu icke
belagt neanderthalrasen i K. — Östafrikas
paleoliticum har daterats med hjälp av i lagerföljden
urskiljbara, omväxlande regnrika och regnfattiga
perioder, som antagas korrespondera med Europas
istider och mellanistider. Handkilskulturerna, som
utmärka äldre paleoliticum i Europa, ha trol.
haft sin upprinnelse i Östafrika, och
kultursekvensen har i det följande varit densamma i K. som i
Europa. Efter kafuankulturen, som fick sin
prägel av redskap, slagna av rullstenar, och som
är den hittills äldsta kända redskapsindustrien,
följde acheuléenkulturen med handkilar, känd bl.a.
från stora boplatser i Kenya Rift Valley, och
en spånkultur av levalloisien-typ. Dessa två
kulturformer sammansmälte i Sangoan-industrien
under mellersta pleistocen och följdes av en
kultur av aurignacien-typ, kallad Tumbian, och
slutl. av en mikrolitisk industri, Wiltonian,
som uppvisar inflytelser från den nordafri-
— 1195 —
— 1196 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
