Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Keramik - Keramiker - Keramisk industri - Kerargyrit, hornsilver - Kerasin - Keratin - Keratit - Keratofyr - Keratokonus - Keratomalaci (xeroftalmi), hornhinnesmältning - Keratometer - Keratoplastik - Keratos - Kerattbana - Kerava - Kerbela (Karbala) - Kerberos - Kercha, Karkha - Kere - Kerenskij, Aleksandr Fjodorovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KERAMIKER
i andra världsdelar ha frambragt synnerligen vackra
keramiska produkter. [G.BrlG.Lm.
Litt.: F. Jaennicke, ”Grundriss der K.” (1878—
79); E. Hannover, ”Kerarnisk handbok” (2 bd, 1919
—24); ”K.” under red. av J. Andersen & V. Sten
Möller (1946); P. Palme, ”Svensk k.” (1947).
Kera’miker [c-], person, som sysslar med
framställning av (finare) keramik.
Kerarnisk industri. Till k. räknas
stengods-och lergodsfabriker samt porslins- och
kakelfabriker (se Keramik). 1939 hade k. i Sverige ett
salutillverkningsvärde av c:a 22 mkr med 28
arbetsställen och o. 4,500 arbetare och anställda.
Till k. i vidare bemärkelse höra också
tegelindustrien* och glasindustrien (se Glas).
Kerargyri’t, hornsilver, miner., silverklorid,
AgCl, kristalliserar reguljärt, mest i kubform men
förekommer vanl. i täta el. finkristallina aggregat
som sekundärt bildad skorpa på andra mineral.
K. är mjukt och kan skäras med kniv (som horn).
Färgen är pärlgrå, glansen på frisk yta mycket
stark, diamant- el. fettartad, anlupen yta är mörk
och matt. K. har betydelse som silvermalm och
uppträder tills, med och som omvandlingsprodukt
av andra silvermineral, så t.ex. i Mellan- och
Sydamerika. Hdg.
Kerasi’n, kem., se Cerebrosider.
Kerati’n, hornämne, se Albuminoider.
Kerati’t, se Hornhinneinflammation.
KeratofyT, petrogr., pretertiär ytbergart, hörande
till alkalisyenitfamiljen. K. består av en tät, ljust
brun el. grön grundmassa samt små strökorn av
vit natronfältspat och mörk glimmer,
alkaliam-fibol och alkalipyroxen. En surare, till
alkali-graniterna hörande form benämnes
kvarts-k e r a t o f y r.
Keratoko’nus, med., deformitet av hornhinnan
med konisk utbuktning av denna. K., som i
utpräglad form är en sällsynt sjukdom, börjar i
regel på båda ögonen samtidigt vid 15—20 års
ålder. Sjukdomen anses höra samman med
endo-krina rubbningar, f.ö. är orsaken okänd.
Familjärt uppträdande k. och k. hos mongoloida idioter
ha beskrivits i åldrar under 15 år. K. medför
betydande synrubbning, som dock ofta åtm.
delvis kan korrigeras med glas, ev. av typen
kontaktglas. Mycket svåra fall ha med viss framgång
behandlats med hornhinnetransplantation. A.G.
Keratomalaci’ (även xeroftalmi), h o r
n-h i n n e s m ä 1 t n i n g, uppträder hos spädbarn vid
A-vitaminbrist, är vanl. dubbelsidig och medför
snabb, retningslös förstöring av ögat. K. kan
hejdas om A-vitamin (t.ex. genom sötmjölk, fiskolja)
i tid tillföres.
Keratome’ter, med., se Oftalmometer.
Keratoplasti’k, se Hornhinnetransplantation.
Keratos [-å’s], med., se Hyperkeratos.
Keratt’bar.a, vid sågverk och massafabriker
nyttjad anordning för uppfordring av timmer och
massaved från timmermagasinet i vattnet till
såghuset el. fabriken, bestående av en ändlös
spel-kätting, på jämna avstånd försedd med
medbring-are, släpande el. på hjul, som gripa virket och
föra det upp för timmerbryggan.
Ker’ava, köping i Finland, se Kervo.
Ker’bela (Kar bal a), stad i det inre av Irak,
85 km s.s.v. om Bagdad och gränsande till ök-
Den fångne Kerberos föres av Herakles inför konung
Eurystheus. Grekisk vas. Paris.
nen. K. är huvudstad i distriktet Kerbela (276,670
inv.) och är schiiternas heliga stad. I K. finns
en gravmoské över imamen al-Husain ibn Ali,
vilken dödades här i ett slag 680 e.Kr. Säte för
den styrande schiitiske mujtahiden. K. är
utgångspunkt för en av de viktigaste
pilgrimsvä-garna till Mekka.
Ker’beros (lat. CePberus), grek, myt., hel
veteshunden, som bevakar Hades’ port, odjur med
(vanl.) 3 huvuden samt ormhår, enl. Hesiodos
son av Tyfon och Echidna. Jfr Hades.
Upphämtandet av K. var det sista av Herakles 12
storverk, symboliserande hjältens seger över
dödsriket.
Kercha, K a r k h a, flod i v. Persien, flyter
under namnet Saimarreh i s.ö. riktning genom
Luri-stan och träder i trakten av det gamla Susa ut på
Karunslätten men förlorar sig i sumpmarker
mellan Karun och Tigris. Längd c:a 700 km. K. är
antikens Choaspes.
Kere’ (aram. kere, det lästa), beteckning för
massoreternas* läsart av vissa hebreiska
bibelställen. Av religiösa, sedliga, grammatiska och
exe-getiska grunder önskade man ibland ändra texten,
men då detta ej gick för sig på gr. av textens
helighet, insatte man i denna, som urspr. endast
bestod av konsonanter, vokalerna från det önskade
ordet och meddelade i en not även konsonanterna
för det lästa ordet, kere. — K e t i b (aram., det
skrivna), betecknar den ursprungliga hebreiska
konsonanttextens läsart. G.Bsm.
Kerenskij [kieTiinskaj] Aleksandr F j o d o r
o-v i t j, rysk politiker (f. 1881), urspr. advokat, 1912
medl. av 4:e riksduman, där han anslöt sig till
trudovikernas radikala partigrupp, väckte stor
uppmärksamhet genom sin retoriska begåvning
och vid marsrevolutionen 1917 ivrigt påyrkade
kejsardömets avskaffande. Han blev i mars s.å.
justitieminister i den provisoriska regeringen och
— 1203 —
— 1204 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
