Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kerenskij, Aleksandr Fjodorovitj - Kerer - Kerfstedt, 1. Amanda - Kerfstedt, 2. Johannes - Kerfve, Axel - Kerguelen - Kerguelenkål - Kerguelernas floraområde - de Kérillis, Henri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÉRILLIS
vann som talesman för vänstern en allt
starkare position, i och med att arbetarrnas
missnöje och inflytande växte. I maj s.å. blev han
krigs- och marinminister, i juli s.å.
ministerpresident. K. önskade fortsätta kriget mot
centralmakterna vid de allierades sida men satte som
mål för detta en samförståndsfred.
Krigstrött-heten hos det ryska folket var dock alltför stor,
och den av Brusilov ledda ryska
sommaroffensiven 1917 blev ett fiasko. Att K. i sept. s.å.
själv lät göra sig till militär överbefälhavare,
förbättrade icke hans läge. Medan de borgerliga
partierna misstrodde K., agiterade bolsjevikerna
under ledning av den hemvände Lenin mot honom
och kunde därvid utnyttja den allmänna
krigs-lcdan. K:s ställning försvagades ytterligare av
försörjningsfrågans urusla läge. Väl lyckades han
nedslå ett bolsjevikiskt kuppförsök i juli 1917,
men när de missnöjda i nov. s.å. på Lenins order
gingo till attack i Petrograd, var regimen K:s
öde beseglat. Lenin
tog makten, och K.
måste fly. Han
begav sig till England,
Tyskland och
Frankrike, där han var
bosatt till den tyska
ockupationen; för
denna flydde han 1940
till USA, där han är
bosatt i New York.
Efter sin flykt från
Ryssland har K. varit
verksam inom
emigranternas organisationsarbete och som
skriftställare. Bland hans arbeten märkas ”The
prelude to bolshevism” (1919), ”The catastrophe”
(1927), ”Erinnerungen. Vom Sturz des Zarentums
bis zu Lenins Staatsstreich” (1928) och
”L’expéri-ence Kerenski” (1936). B.
Kerer, grek, myt., ohyggliga demoner i djur- el.
fågelgestalt, som bringade död, förruttnelse och
allehanda olyckor, till sitt väsen besläktade med
harpyjor, gorgoncr och sirener.
Kerfstedt. 1) Hilda Augusta Amanda K., f.
Hallström, författarinna (1835—1920), har utg.
noveller, bl.a. "Kärlek” (1885) och ”Bränningar”
(1899), och romaner, ”Eva” (1888), ”Holger Vide”
(1893), ”Reflexer” (1901), ”Susanne” (1903), "Maja”
(1916), sympatiska vardagsskildringar, samt
populära barnböcker, ss. ”Små och stora” (1882), ”Bland
fält och ängar” (1895), ”Blåklint” (1902).
2) Johannes K., den föreg:s svåger, präst
och skolman (1841—1921), prästexamen i Uppsala
1864, teol. hedersdr 1915. K. verkade inom Evang.
fosterlandsstiftelsen och var 1870—1920
föreståndare för Fjellstedtska skolan i Uppsala samt
bidrog till genomförandet av prästlöneregleringen
1910. — Litt.: E. Stave, ”J. K.” (1924).
Kerfve, Axel Amandus Erik, författare,
tidningsman (1863—1938). K. var 1883—88
privatlärare i matematik och språk och ingick sedan
i pressen; han var anställd bl.a. i ”Sveriges
han-delstidn.” och ”Svenska dagbladet”. 1908—14 var
han litterär rådgivare hos Nordiska bokförlaget.
Från mitten av 1880-talet medarbetade han i
skilda tidn. och tidskr. med artiklar i olika
ämnen, främst kulturhistoria; han var specialist på
Stockholm, var sekr. i Stockholmsgillet 1914—18
och arkivarie 1918—33 samt utgav
stockholms-skildringarna ”Bellmans-minnen från Gröna Lund”
(1897) och ”Stockholms-minnen från slutet av
1800-talet” (1924). Under eget namn och skilda
pseudonymer utgav K. en lång rad historiska
romaner, samtidsskildringar, kriminalhistorier samt
berättelser för barn och ungdom, de senare ofta
med motiv från främmande världsdelar, särsk.
Amerika. E.
Kerguelen [kärgelänn’], subantarktisk ögrupp i
Indiska oceanen, mellan 48°3o’ och 500 s.br. och
mellan 68°3o’ och 7o°3o’ ö.lgd; 3,414 km2. K.
består av en triangelformig huvudö och otaliga
småöar och skär. Det bildar en 500—1,000 m
hög platå av basalter och tuffer. Denna är
emellertid av otaliga, radialt fördelade glacialdalar
och fjordar uppdelad i smärre platåer, kammar
och ryggar. Längs v. kusten stryker en 1,000
m hög rygg, som i s. slutar med Ross’ berg, en
nära 2,000 m hög kraterkägla. S. K. är täckt
av ett sammanhängande firnfält, och här och
där i bergen finnas f.ö. glaciärer, av vilka en
del nå ned till havet. Spår av moräner,
rundhällar och isrefflor finnas överallt ända ned till
havsstranden och visa, att ögruppen en gång
varit helt nedisad. Klimatet är oceamskt.
Ärs-medeltemp. är c:a 3^5 och den årliga amplituden
blott 6°ö. K. ligger inom västvindarnas bälte.
Molnfrekvensen är mycket stor, liksom
luftfuktigheten, men nederbördsmängden ringa. Ingen
trädvegetation finnes utan endast en fattig, låg
subantarktisk gräs- och örtvegetation. Sedan förra
årh. har man vid K. bedrivit jakt på sjöelefanter,
1920—21 gav denna 2,000 t olja. Försök med fåravel
ha ej fört till lyckat resultat, ögruppen
upptäcktes 1772 av den franske sjöfararen Yves Joseph
de Kerguélen-Trémarec (1745—97) och
annekterades av Frankrike 1893. Den tillhör sedan 1924
den franska kolonien Madagaskar. F.I.
Kerguelenkål, Pring’lea antiscorbu’tica, en på
Kerguelen, Heard-, Marion- och Crozetöarna
växande art av fam. korsblommiga växter, en ört med
tjock, nedliggande rotstock, stora, rundade,
filt-håriga blad i tät rosett och nära 1 m höga, axlika,
kompakta blom- och fruktställningar. K., som
utgör ett verksamt medel mot skörbjugg och ätes
som vanlig kål, har nu nästan utrotats på
Kerguelen genom där införda kaniner. — Bild se sp. 1207.
Kerguelernas floraområde [kärge’-], se
Växtgeografi.
de Kérillis’ [da], Henri, fransk publicist och
politiker (f. 1889), bemärkt stridsflygare i i:a
världskriget, 1926 politisk red. i ”Écho de Paris”,
1937 dess chefred, efter H. Simond, som bröt med
tidningens ägare och grundade ”L’Époque”. K.
blev chef för högerns propagandabyrå, sökte
länge förgäves bli deputerad och invaldes i
kammaren 1936. Han framträdde som utpräglad
fransk nationalist, särsk. gentemot Tyskland, och
intog tidigt en skarpt kritisk hållning mot
nationalsocialismen. K. anklagade 1938 vissa franska
presskretsar för att ta tyska mutor och angrep
därvid bl.a. O. Abetz. K. flydde 1940 till
England, anslöt sig till de Gaulle och blev dennes re-
— 1205 —
— 1206 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
