Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kermadecöarna - Kermanshah - Kermes, kermeskorn - Kermesbär - Kermesit - Kermeskorn - Kermes mineralis - Kermis - Kermococcus - Kern, Johann Konrad - Kern, Hendrik - Kern, Jerome - Kernell, 1. Per Ulrik - Kernell, 2. Yngve - Kerner, Justinus Andreas - Kerner von Marilaun, Anton - Keromanti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KEROMANTI
Ker madecgr a ven, i s. fortsättningen på
Tongagraven; största uppmätta djupet är 9,427 m.
Kerma’n, Kirman, Karman, antikens
Car-mania, den största provinsen i Persien, omfattande
landets s.ö. del; 434,228 km2, c:a 600,000 inv.
Huvudstaden Kerman (c:a 50,000 inv.) ligger på en
torr högslätt 1,853 m ö.h., omgiven av berg.
Landsvägsförbindelse med Isfahan över Jezd samt
med Bender Abbas vid Ormuzsundet. Tillverkning
av schalar och mattor. K. ödelädes 1794 av en
jordbävning.
Kermansha’h, stad i s.v. Persien, huvudstad i
prov, med samma namn, 1,481 m ö.h. vid
karavanvägen Hamadan—Tigris; c:a 89,000 inv., av
vilka många äro kurder. Mattillverkning och
oljeindustri.
Kermes, kermeskorn (grana kermes), de
skrumpna resterna av kermessköldlusens
(Coc-cus iTices) honor jämte äggen, vilka innehålla
en röd saft. Insekten lever på den i
Medelhavsländerna förekommande kermeseken (Quercus
coc-cifera). Efter behandling med ättika och torkning
bilda k. ärtstora, bruna, glänsande korn, som vid
krossning ge ett rött pulver, som innehåller
karminsyra. K. användes till färgning av tyger.
Kermesbär, de svartröda frukterna av
kermes-bärbuskèn, Phytolacca decan’dra, vilkas saft
innehåller ett mörkt färgämne, som användes till
beredning av smink och till färgning av vin, likör
(alkermes) och sockervaror.
KermesiT, miner., se Antimonblände.
Kermeskorn, se Kermes.
Kermes mineraTis, farm., se Mineralkermes.
Kermis’ (holl.; ty. Kirmes, av Kirchmesse,
kyrko-invigningsfest) betecknar i Nederländerna och de
tyska trakterna vid Rhen den huvudsakliga
årsmarknaden, som firades i flera dagar med
lustbarheter och dansnöjen; på dansplatsen stod ett
utsmyckat kermisträd. Dessa fester blevo ofta
motiv för genremålare, t.ex. Teniers d.y. Berömd är
Rubens’ stora k. (Louvren).
Kermococc’us, insektsläkte, se Eksköldlus.
Kem, Johann Konrad, schweizisk
politiker (1808—88), medl. av schweiziska
förbunds-representationen 1833—48, där han spelade en
framträdande roll som tillskyndare av den
militära interventionen mot de katolska kantonernas
”Sonderbund” och som en av upphovsmännen
till 1848 års schweiziska författning. 1850—56
var K. president i högsta domstolen, lyckades
1856 utverka Napoleon III:s medling i
konflikten med Preussen med anledning av upproret i
Neuchåtel och var 1856—83 sändebud i Paris. B.
Kern, Jan Hendrik Kaspar, nederländsk
orientalist och språkforskare (1833—1917), 1863—
65 prof, i Benares, 1865—1903 i Leiden i sanskrit
och jämförande språkforskning. K. var
framstående kännare både av indisk, malajisk och
polynesisk filologi. Han behandlade även arkeologiska
frågor i anslutning till buddismens historia
(Aqo-kainskrifterna) samt buddismens religionshistoria,
bl.a. i ”Manual of Indian Buddhism” (1896).
Kern [kan], Jerome, amerikansk tonsättare
(1885—1945), komponerade med frisk melodisk
uppfinning och i en till impressionismen
anslutande harmonisk stil filmmusik och operetter,
däribland ”Show boat” (”Teaterbåten”, 1927).
Kernell’. 1) Per Ulrik K., författare (1797—
1824), Atterboms kusin, studerade i Uppsala, där
han mycket omhuldades i den romantiska kretsen,
särsk. av Malla Silfverstolpe. K., som var en
lovande begåvning, angreps av lungsot och reste
1822 till Italien och Tyskland. Han dog i
Er-langen, där han förvärvat sig skalden August v.
Plåtens vänskap. Hans livsöde lär man känna i
den postuma boken ”Anteckningar under en resa”
(1825) och i levnadsteckningar av P. D. A.
Atter-bom (i ”Minnesteckningar och tal”, 1869) och
Klara Johanson (i ”Det speglade livet”, 1926). A.Wn.
2) Erik Yngve K., den föreg:s kusins sonson,
författare, arkitekt (f. 27/s 1903), utexaminerades
1926 som byggnadsingenjör och praktiserade
sedan som arkitekt, studerade målning i Stockholm
och Paris, var 1938—45 lärare vid Skolan för
bokhantverk och är sedan 1946 verksam vid
Norstedt & söners bokförlag som konstnärlig
medarbetare. K. har utg. romanerna ”Utfärd i grön
gobeläng” (1942), en av romantisk ironi och
raffinerad humor genomsyrad berättelse från
1890-talet, ”Konsert om natten” (1945), en
ockupations-skildring, präglad av bisarreri och sagostämning,
samt ”Det började med lek” (1949) med miljön
från napoleonstidens Göteborg. K. har själv
utformat sina böckers illustrering och
typografi. N.Pg.
Kerner, Justinus Andreas, tysk
författare (1786—1862). Som förf, debuterade K.
med ”Reiseschatten von dem Schattenspieler
Luchs” (1811), en humoristisk-ironisk roman.
Efter fullbordade medicinska studier ägnade han sitt
huvudintresse åt den animala magnetismen och
somnambulismen. Som diktare vann han
anseende som lyriker. I ”Gedichte” (1826), ”Der letzte
Blüthenstrauss” (1852) och ”Winterblüthen” (1859)
visade han prov på virtuos behärskning av visan
och balladen. ”Sämtliche Werke” utgåvos i 4 bd
1905. — Litt.: A. M. Howitt [Watts], ”The pioneers
of the spiritual-reformation. Life and works of
J. K.” (1883); T. Kerner, ”Das Kernerhaus und
seine Gäste” (1894); F. Heinzmann, ”J. K. als
Romantiker” (1918). A.Bd.
Kerner von Marilaun, Anton Joseph,
österrikisk botanist (1831—98), med. dr 1854 i
Wien, där han några år praktiserade som läkare,
prof, i naturhistoria vid tekniska högsk. i
Budapest 1858, vid univ. i Innsbruck 1860, prof, i botanik
vid Wiens univ. och direktor för bot. trädgården
där 1878. K. undersökte de vid den tiden så gott
som okända flororna i Ungern och Transsylvanien
samt i Tyroleralperna, utgav bl.a. ett stort
anlagt exsickatverk, ”Schedae ad floram exsiccatam
austro-hungaricam” (1881—97), påvisade de
växtgeografiska olikheterna inom Österrike-Ungerns
flora, undersökte trädgränsernas läge, sambandet
mellan växternas utbredning och klimatfaktorerna,
pollinationsförhållanden o.a. blombiologiska
spörsmål, artbildnings- och bastarderingsproblem,
anla-de den nya bot. trädgården i Wien,
försöksträd-gårdar i Alperna m.m. Hans stora sammanfattande
verk ”Pflanzenleben” (2 bd, 1887—91) förenar
på ett sällsynt sätt skarp naturiakttagelse, varm
naturlyrik och glänsande framställningskonst. G.
Keromanti’, spådom medelst vax (grek, keros’),
konsten att gjuta smält vax i vatten och av de
— 1209 —
— 1210 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
