Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - de Kérillis, Henri - Keritmassor - Kerkennahöarna, Kerkenaöarna - Kerkevare - Kerkoperna - Kerkrade - Kerkuk - Kérkyra, Korfy - de Kermadec, Eugène - Kermadecöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KERITMASSOR
Kerguelenkål.
presentant i Canada. S.å. bosatte han sig i New
York och grundade tidn. ”Pour la victorie”. S.Br.
Keri’tmassor, se Konstmassor.
Ker’kennahöarna, Kerkenaöarna, två öar,
R h a r b i och C h e r g u i, 20 km utanför ö. kusten
av Tunisien; c:a 15,000 inv. Svampfiske,
mattflät-ning, åkerbruk. K., antikens Cerctna, voro under
romartiden förvisningsort, bl.a. för Marius 88—
87 f.Kr.
Ker’kevare, fjäll i Jokkmokks sn i Lappland,
närmast s.ö. om Virihaure, 1,581 m ö.h.
Silver-och blyglansfyndigheter upptäcktes här 1657, och
en hytta anlades i Kvikkjokk. Bergverket, som
urspr. drevs för Kronans räkning, nedlades 1702.
Kerko’perna, grek, myt., två tjuv- och
skälmaktiga dvärgar, som, då de en gång försökte stjäla
den sovande Herakles’ vapen, av denne infångades
och bortburos, fastbundna med huvudet nedåt vid
var sin ända av en stång.
Kerkrade [kär’krada], stad i sydligaste delen av
prov. Limburg i Nederländerna, vid tyska
gränsen; 41,055 inv. (1948). Stenkolsgruvor.
Kerkuk’, stad i Irak, se Kirkuk.
Kérkyra, Korfy (ital. Corfu). 1) Den
nordligaste av de Joniska öarna, Grekland, skild från
Albanien av den smala Kérkyra-kanalen; 586 km2,
113,209 inv. (1940, inkl, närliggande småöar). Den
n., bredare delen består mest av mesozoiska
kalk-och sandstenar; här reser sig Pantokråtor 914
m ö.h. Den s., blott 5—10 km breda delen av ön
består av yngre tertiära bildningar. K. har typisk
medelhavsflora, är naturskön och mycket fruktbar
med riklig nederbörd och en medeltemp. av i jan.
io°i, juli 25°s. Ung. halva ytan upptas av
olivlundar; vinodlingen har avtagit. Fiske och
saltutvinning betyda nu föga.
K., som urspr. beboddes av en illyrisk stam,
koloniserades antagl. o. 700 f.Kr. av greker från
Korint och införlivades av de korintiska
tyrannerna med deras välde. Efter Periandros’ död
(o. 585 f.Kr.) frigjorde sig K. och blev en
betydande sjömakt, vars ställning främst grundade
sig på att ön var utgångspunkten för seglationen
på Italien. Det konkurrerade även med Korint
på Adriatiska havet och grundade kolonier vid
dess östkust. En konflikt mellan Korint och K.
434 f.Kr. blev en av de direkta anledningarna till
peloponnesiska krigets utbrott. Under 300-talet
f.Kr. gick K. tillbaka och tillhörde därefter olika
makthavare, till dess att romarna 229 f.Kr. besatte
ön. Under medeltiden tillhörde K. urspr.
Bysantinska riket, erövrades av normannerna f.g. 1081
och kom efter växlande öden till Venedig 1386.
Dess historia sammanfaller därefter med de
Joniska öarnas (se d.o. och Korfuaffären). 1941
ockuperades K. av axelmakterna. P.;K.H.
2) Huvudstad på K.i), måleriskt belägen på en
udde på östkusten; 33,508 inv. (1940). K. har
prästseminarium, ett stort antal kyrkor och är säte
för grekisk metropolit och katolsk ärkebiskop.
Flera byggnader ha venetiansk prägel. K. har
förträfflig hamn med livlig trafik, särsk. på
Italien, och omfattande export av olivolja. S.v. om
staden ligger Villa Achilleion, byggd 1891 av
kejsarinnan Elisabet av Österrike, 1907—14 tillhörig
kejsar Vilhelm II, numera grekiska staten.
de Kermadec [da -däkk’], Eugène, fransk
målare (f, 1899), har även arbetat som skulptör.
K. började måla i fauvistisk art, övergick så till en
geometriskt abstraherande stil och har slutligen
kommit fram till ett spontant, halvabstrakt måleri
med tunn, flytande färg, lagd i stora, fria färgytor.
Den rytmiska teckningen i svarta linjer är vanl.
utförd helt oberoende av färgplanens begränsning.
K:s kolorit är ljus och lätt. Han målar med
förkärlek kvinnliga modeller.
Kermadecöarna [kamadekk’-], eng. Kermadec
Islands, grupp av 5 vulkanöar i Stilla havet, 700—
1,000 km n.n.ö. om Nya Zeeland och underställda
dess förvaltning; tillsammans 33 km2; 13 inv.
(1941). K. ligga v. om den c:a 1,100 km långa
Staden Kérkyra; t.v. citadellet.
— 1207 —
— 1208 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
