Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettler, Gotthard - Ketubim - von Keudell, Robert - van Keulen, Ludolf - Keuper - keV - Kew - Keweenaw - Kevelaer - Kewenter, Mattias - Kewförteckningen - Kew Gardens - Kex - Kexel, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KEXEL
Tyska orden. Från 1550-talets början ägde han
flera viktiga befattningar, och hans inflytande
befann sig i ständigt stigande. Vid denna tid
hårdnade den politiska kampen om ordensstaten
och gled från 1558 över i den kris, som skulle
leda till statens undergång. För K. framstod det
som politiskt klokast att i detta läge trygga sig
till Polen som den makt, som kunde erbjuda de
bästa villkoren, och K. blev alltmer tydligt det
polskorienterade partiets ledande man. Därigenom
kom han i motsatsställning till ordensmästaren
Wilhelm v. Fürstenberg, vilken representerade de
intressen, som ville motarbeta Polens växande
inflytande och anspråk. Under trycket av de ökade
svårigheterna blev K. 1558 ordens koadjutor,
d.v.s. ordensmästarens närmaste man och
presumtive efterträdare, en avgjord seger för den
politiska riktning, som han tillhörde. Den fullföljde
sin seger följ, år, då Fürstenberg tvingades avgå.
K. trädde i hans ställe och fick därmed ledningen
av ordens angelägenheter i sin hand under det
sista brydsamma skedet. Han utvecklade en
livlig militär men framför allt diplomatisk
verksamhet. Den sistn. kulminerade i ett fördrag med
Polen i Wilno i nov. 1561, varigenom
ordensstaten upphörde att existera som självständig stat
och underkastade sig Polen. K. själv gjorde som
en gång tidigare ordens högmästare i Preussen:
han nedlade sin andliga värdighet och mottog
Kurland med Semgallen som ärftligt län under
polsk överhöghet. Inom denna mera begränsade
ram med Mitau som residensstad utvecklade K.
fram till sin död en livlig verksamhet för att
skapa drägliga förhållanden i sitt rike och
säkerställa dess framtid. Förvaltning och ekonomi
nyordnades. Folkbildningen främjades, och ehuru
K. själv förmodligen aldrig formellt övergick till
luthersk bekännelse, gynnade han de evangeliska
strävandena. Kyrkor byggdes, och en
kyrkoordning finns bevarad från hans tid. Religiösa
skrifter översattes till lettiska. Resultat av K:s
arbete märktes också på många olika områden.
Genom giftermål med prinsessan Anna av
Mecklenburg blev han stamfader för en dynasti, som
härskade i Kurland ända fram till 1737. — Litt.:
F. v. Klocke, ”G. K.” (i ”Westfälische
Lebens-bilder”, Hauptreihe, 2, 1931). Al.
Ketubi’m (hebr. ketüvim, skrifter), 3:e delen av
judarnas kanon, Skrifterna; se Bibeln, sp. 1017.
von Keudell [kåi’dal], Robert, tysk diplomat
(1824—1903), anställdes 1863 av Bismarck, vars
nära anhängare han var, i preussiska
utrikesministeriet, var tyskt sändebud i Konstantinopel
1872, i Rom 1873—87. K. tillhörde tyska
riksdagen (konservativ) 1871—72 och 1890—93. Han
utgav ”Fürst und Fürstin Bismarck. Erinnerungen
aus den Jahren 1846—-72” (1901).
van Keulen, L u d o 1 f, matematiker, se van
Ceulen.
Keuper [kåi’par], geol., triassystemets yngsta avd.
i övervägande kontinental facies, bestånde av
märgel-, ler- och sandstenar, ofta med inlagringar av
gips o.a. salter. I typisk utbildning förekommer k.
bl.a. i Tyskland och England, översta k., rät, är
i Skåne kolförande. Till k. ha vanl. räknats de
bildningar i Skåne, vilka mera neutralt betecknas
som kågerödsformatione n*. Termen k.,
härledd ur ett tyskt dialektord, användes först av
L. v. Buch på 1820-talet.
keV, fys., förk. för kiloelektronvolt (se
Elektronvolt).
Kew, förstad till London, se Kew Gardens.
Keweenaw [ki’pinå], halvö i övre sjön, Michigan,
USA, med rika, nu utbrutna kopparfyndigheter.
Jfr Förenta staterna, sp. 1194.
Kevelaer [ke’valar], ort i Rhenlandet i
Tyskland, 35 km v.n.v. om Duisburg nära holländska
gränsen. K. är sedan mitten av 1600-talet en
mycket besökt vallfartsort med en ”undergörande”
Mariabild.
Kewen’ter, Mattias, politiker (1735—1805),
fil. mag. i Lund 1757, doc. i Uppsala 1763,
övertog, förbigången vid en befordran, 1766 sin
svärfader Kyronius’ restaurang i Uppsala. Vald till
riksdagsman i borgarståndet 1786 blev K. en av
de livligaste oppositionsmännen i ståndet; sedan
han på gr. av sin aggressivitet mot
borgmästar-gruppen förlorat ståndets stöd, fälldes han på
gr. av ett av honom författat memorial rörande
vissa grundlagsfrågor i en uppseendeväckande,
delvis formlös process, i vilken konungen var
den drivande kraften. Sedan domens påföljd
efterskänkts 1792, blev K. 1793 rådman i
Uppsala. P.Nm,
Kewförteckningen [kjo-], bot., se Index kewensis.
Kew Gardens [kjo ga’dønz], världsberömd
botanisk trädgård med därtill hörande botanisk inst., i
Kew, en förstad till London, belägen på Thames’
s. strand, c:a 14 km v. om Londons centrum.
Den nuv. anläggningen, Royal Botanic
Gardens at Kew, har framgått genom
sammanslagning av de kungl. egendomarna Richmond
Gardens och Kew Gardens 1802. Den senare,
urspr. Kew House, anlades under 1600-talet av
Lord Capel men daterar sig som botanisk trädgård
från 1759, då W. Aiton där inrättade en Physic
Garden. 1789 utgav denne en förteckning över
trädgårdens växter, ”Hortus Kewensis”. Med
1820-talet, då trädgårdens offervilliga gynnare Georg
III och Joseph Banks avledo, inträdde under hans
son och efterträdare W. Th. Aiton en
tillbakagång, varvid samlingarna skingrades. 1840
övertogs anläggningen av staten. Med W. Hooker, som
1841 blev direktor, återfördes K. till sin forna
ställning och utvecklades under dennes och hans
sons J. D. Hookers ledning till världens förnämsta
inst. av detta slag. Till K., som har en areal av
116,5 ha och består av den egentliga trädgården
jämte ett vidsträckt arboretum (forna Richmond
Gardens), höra växt- och drivhus samt ett flertal
inst. för bibi., herbarium och museer. Från K.
utgå botaniska publikationer, däribland ”Bulletin of
Miscellaneous Information” (från 1946 ”Kew
Bulletin”), planschverket ”Botanical magazine” samt
uppslagsverken ”Index Kewensis”* och ”Index
Londinensis”*. G.
Kex, se Käx.
Kexel’, Olof, författare (1748—96), student i
Uppsala, e.o. kanslist, sekr. vid Kungl. teatern,
slutl. sekr. vid nummerlotteriet. K. började
redan vid 20 års ålder litterär verksamhet med
den politiska veckoskriften ”Hatten”, blev för
skriverier mot mösspartiet ett par gånger dömd
— 1221 —
— 1222 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
