Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kexel, Olof - Kexholm - Kexlerus, Simon - Key, släkt - Key, 1. Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KEXHOLM
till böter och måste på gr. av oklara ekonomiska
transaktioner fly ur landet. Efter återkomsten
utgav han en saml. små berättelser, ”Mina
tidsför-drif på gäldstufwan” (1776—77), som ådrog honom
prästerskapets ovilja och förnyade böter. Han
efterbildade Bellman, som medarbetade i K:s ”Bacchi
handbibliotheque” (1784—86). K:s teaterstycken
utmärka sig för svenskt lynne och för en trevlig
och ledig samtalston. Särsk. må ihågkommas
”Bergslagsfröken el. Rivalerna” (1789), med bilder
ur tidens sällskapsliv, och ”Capitain Puff el.
Stor-prataren” (s.å.), ett litet mästerverk, som med
Lars Hjortsberg i huvudrollen blev mycket
populärt och ännu i våra dagar spelas. Ehuru K. levde
i mycket tryckta ekonomiska omständigheter,
intog han som sällskapsmänniska en bemärkt plats
och är den egentlige stiftaren av Par Bricole*. —
Samlade skrifter utg. av P. A. Sondén 1837 och
P. Hanselli 1852. Stn.
Kexholm, fi. Käkisalmi (”göksund”), slott och
stad i Karelen. K., som på grund av sitt läge i
hjärtat av en välmående bygd och vid ö.
utloppet av den fordom betydelsefulla vattenleden
Viborg—Vuoksen—Ladoga var av utomordentlig
vikt under kampen om herraväldet över Karelen,
besattes och befästes av svenskarna i samband
med Torgils Knutssons härtåg 1293 men
erövrades redan 1295 av novgoroderna, som utbyggde
dess försvar och begynte kalla orten
Korelskij-gorod, d.v.s. Karelska staden, senare vanligen
blott Kor el a. 1307 överlämnade republiken
Nov-gorod styrelsen i Karelen åt en storman Boris
Konstantinovitj, som förtryckte landet; 1314 reste
sig inv. i K. och ställde sig under Sverige, men
upproret blev snart kvävt i blod. K., som
sedermera var residensort för ståthållarna över hela
ryska Karelen, intogs 1580 av Pontus De la
Gar-dies svenska armé men måste enl.
bestämmelserna i freden i Teusina 1595 återlämnas till
ryssarna. 1611 erövrat av Jakob De la Gardie
avträddes K. jämte en stor del av ryska Karelen
i Stolbovofreden 1617 till Sverige och blev nu
huvudort i den svenska provinsen K e x h o 1 m s
1 ä n. Provinsen räknades som svenskt biland,
var några år sammanslagen med Finland men
utgjorde vanl. jämte Ingermanland ett
general-guv.; stora delar av landet voro bortförlänade till
svenska högadeln. Länet saknade representation
vid svenska riksdagen, men lantdagar
förekom-mo. Efter några mån:s tappert motstånd måste
K. 1710 uppges till ryssarna. I freden i Nystad
1721 avträddes fästningen samt s. delen av
Kex-holms län till Ryssland; n. delen ingick däremot
jämte resterna av det likaså stympade Viborgs
län samt Savolax i det nybildade Kymmenegårds
län och överfördes senare till Kuopio län.
Staden K., som icke på länge kunde hämta sig efter
förödelsen 1710, tillhörde således det s.k. Gamla
Finland, som 1812 återförenades med de av
ryssarna från Sverige då nyvunna områdena, och
hörde därefter till det nyorganiserade Viborgs
län. Under 1800-talet hade staden främst
betydelse som lokalt handelscentrum men blev i
slutet av 1920-talet därjämte industriort med stor
cellulosaindustri. I freden i Moskva (mars 1940)
avstods K. till Sovjetunionen, återtogs under 2 ra
finsk-ryska kriget 1 aug. 1941 av finnarna men kom
vid den definitiva finsk-ryska uppgörelsen efter 2:a
världskriget ånyo till Sovjetunionen. [P.DhljR.R.
Kexle’rus, Simon, matematiker (1602—69),
fil. mag. i Uppsala 1632, efter en utrikes resa,
varunder han bl.a. kom i förbindelse med holländaren
Adrian Metius, 1640 Åbo akad:s förste prof, i
matematik. K. författade kända läroböcker, men hans
vetenskapliga produktion är av mindre betydelse.
Han bekämpade den kopernikanska läran om
solsystemet.
Key [kejj], från den gamla skotska klanen
Mackey utgrenad släkt, inkommen till Sverige
under 1600-talets förra del med sedermera
överstelöjtnanten James Kay. Släkten fortlever på två
grenar, Edshults- och Windö-grenarna; till den
förra höra K.2), 4) och 5), till den senare K.i) och
3). Från en syster till K.2), g. Åberg, stammar
släkten Key-Åberg.
1) Carl Fredrik Edvin Emil K., godsägare,
politiker (1822—92), född i V. Ed (Kalmar län),
studerade i Lund och avlade där kansliexamen 1841.
Därefter tjänstgjorde han i verken, företog en
längre utländsk resa,
ägnade sig åt litterär
och publicistisk
verksamhet och spelade en
viss roll i det
kulturella livet i Stockholm.
1848 slog han sig ned
på Sundsholms gård i
Kalmar län. K. var
en modernt inriktad
jordbrukare, men det
som framför allt
intresserade honom, var
det offentliga livet i
hembygden, studier
och skriftställen. För
representationsreformen verkade han livligt,
samtidigt som han skarpt kritiserade den sittande
regeringens ekonomiska politik. I A.k. började han
1867 sin betydelsefulla politiska bana, för vilken
han med omsorg förberett sig. K. deltog i
bildandet av Lantmannapartiet, skrev dess program, var
dess främsta organisatoriska kraft och i den
politiska ledningen jämte Carl Ifvarsson och sin
frän-de Arvid Posse den förnämste. Om han än mången
gång icke kunde leda utan snarare fick följa
partiets kompakta bondefalang, angav han vid andra
tillfällen riktningen och takten. Sålunda verkade
han, sin idealistiskt liberala natur likmätigt, för
liberala reformer och för tillgodoseende av
kulturella krav. Han var ivrig förespråkare för en
försvarsreform på den allmänna värnpliktens
grund. För kompromissens tillkomst var han en
av de mest verksamma. Partiets försök att genom
1878 års bekanta massmotioner lösa försvars- och
grundskattefrågorna gjordes på hans energiska
bedrivande. Att detta ganska hederliga anbud
avvisades av övriga partier och av regeringen, var för
K. en stor besvikelse; fullt fri från skuld härför är
han dock icke, ty hans något väl självsäkra
uppträdande å partiets vägnar var icke ägnat att
minska motståndet. Då ministären Posse 1880—83
sökte att på grundval av 1878 års förslag lösa ”de
stora frågorna”, arbetade K. för saken med
oför-truten iver som kommittéled., broschyrförf. och
— 1223 —
— 1224 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
