Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Key, 1. Emil - Key, 2. Axel - Key, 3. Ellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KEY
partiledare i A.k. Hans strävan var emellertid
förgäves, frågorna föllo, och som en bruten man
och med förstörd ekonomi drog sig K. tillbaka från
politiken. Han utnämndes då (1883) till
postmästare i Hälsingborg för att få ett levebröd. K. utgav
bl.a. ”En resebeskrifning af E. K.” (1846),
”Politiska funderingar af en skandinav” (1849), ”Försök
till svenska tidningspressens historia” (1883). —
Litt.: Ellen Key, ”Minnen av och om E. K.” (3 bd,
1915—17); E. Thermænius, ”Lantmannapartiet”
(1928). E.Ths.
2) Ernst Axel Henrik K., läkare (1832—
1901), med. dr i Lund 1861, prof, i patologisk
anatomi vid Karolinska inst., Stockholm, 1862—97. K:s
medicinska studier inföllo under tiden för den
patologiska anatomiens stora uppblomstring vid.
1800-talets mitt, han mottog för livet bestående
intryck av sina studier hos Virchow i Berlin. För
sin tid epokgörande voro K:s jämte G. Retzius
utförda undersökningar i anatomi och histologi,
särsk. ”Studien in der Anatomie des
Nervensystems und des Bindegewebes” (1—2:1, 1875—
76; 2:2 utg. av Retzius
1903). Då 1863 tidskr.
”Medicinskt arkiv”
upprättades, blev K. en
av dennas tre
redaktörer, och då den 1869
efterföljdes av
”Nordiskt medicinskt
arkiv”, sistn. tidskr :s
huvudred., vilket han
förblev till sin död.
Som medl. av 1882 års
stora
läroverkskommitté tog han initiativet till
en omfattande
undersökning av de
hygie
niska förhållandena vid Sveriges skolor
(redogörelsen härför tr. 1885 som bil. E. till kommitténs
utlåtande). Under en hel mansålder deltog K. på ett
utomordentligt förtjänstfullt sätt i ledningen av
Karolinska inst. (dess rektor 1886—97) och bidrog mer
än någon annan till lösandet av den fråga, som
länge stått på dagordningen: inst:s likställande
med univ:s med. fakulteter. Søm
kulturpersonlighet var K. under årtionden en av Sveriges
främsta.
3) Ellen Karolina Sofia K., dotter till K.i),
författarinna CV12 1849—25/4 1926). Hon växte upp
på Sundsholm och undervisades i hemmet. Stor
betydelse för hennes utveckling fick fadern, som hon
liknade till temperament och karaktär. Under
riksdagarna bodde familjen i Stockholm; hon blev
småningom faderns sekr. och infördes därigenom
tidigt i de politiska frågorna. Hon anslöt sig till
faderns liberala åskådning. 1873 följde hon
fadern på en resa, som denne företog till Tyskland
för att studera förbättringsanstalter och barnhem,
och besökte därunder flitigt de stora
konstgallerierna. Livsavgörande blev hennes bekantskap
med Urban v. Feilitzen*. Hans bok
”Protestantismens Maria-kult”, som hon anmälde, hade på henne
verkat som ”en uppenbarelse”. Efter ett
sammanträffande 1876 började de en litterär brevväxling,
som fick stor omfattning och fortgick till slutet
av 1880-talet. Att K:s produktion före 1889
in
skränker sig till ett fåtal recensioner, beror dels
på att hon från 1880 var lärarinna vid Whitlockska
skolan i Stockholm och från 1883 verkade som
föreläsare vid Stockholms arbetarinst., dels på att
hon nedlade hela sin produktivitet i breven till von
Feilitzen och sökte uppmuntra honom till
förf.-skap. Deras känsla för varandra hade utvecklat
sig till en stark ömsesidig böjelse, von Feilitzen
ansåg sig emellertid icke kunna upplösa sitt
äktenskap, varför i slutet av 1880-talet en brytning ägde
rum dem emellan. Förbindelsen återknöts aldrig,
men efter F:s död skrev K. en vacker essä över
honom i ”Ord och bild”, 1914. — Större
uppmärksamhet i vida kretsar väckte K. först 1889 med
föredragen ”Några tankar om huru reaktioner
uppstå” och ”Om yttrande- och tryckfrihet”, vari hon
förde det fria ordets talan med anledning av att
bl.a. Axel Danielsson och Hj. Branting dömts för
hädelse och univ.-myndigheterna ingripit mot
studentföreningen Verdandis styrelse på gr. av en
sedlighetsdiskussion. Närmast följde biografier
över ett par bortgångna vänner: ”Ernst Ahlgren”
(1889) och ”A. Ch.
Leffler” (1893).
Hennes studie över C. J.
L. Almqvist, ”Sveriges
modernaste diktare”
(1897), blev
banbrytande för det nyare
Alm-qvist-studiet. Av djup
inlevelse i de
skildrades personlighet och
suggestiv
framställningskonst utmärkas
essäerna om Elisabeth
och Robert Browning
och Goethe
(”Människor”, 1899) samt ”Ra-
hel Varnhagen” (1908). Hon såg i dessa människor
förebilder i ”levnadskonst”, konsten att leva så, att
man gynnar såväl ”den egna personlighetens som
omgivningens växt”. Samma ämne behandlar K. i
en stor del av sina i tidn. och tidskr. spridda
litterära essäer. Några äro samlade i ”Verk och
människor” (1910). — I stridsskriften ”Missbrukad
kvinnokraft” (1896) med följdskriften ”Naturenliga
arbetsområden för kvinnan” (s.å.) riktade K. en skarp
kritik mot enl. hennes mening farliga tendenser
inom kvinnorörelsen. Kvinnorna borde ej på alla
områden söka tävla med männen. Då kvinnan
deltar i samhällslivet, bör hon välja ett yrke, i
vilket det moderliga i hennes natur kan komma till
sin rätt (”samhällsmoderlighet”). Skriften väckte
en storm av opposition bland
emancipationskvin-norna och framkallade flera angrepp, som K.
bemötte i ”Kvinnopsykologi och kvinnlig logik”
(1898). I ”Kvinnorörelsen” (1909) gav K. en
framställning av kvinnorörelsens verkningar. — I
”Barnets århundrade” (2 bd, 1900; övers, till 11
språk) yrkade hon på en omfattande
skyddslagstiftning för kvinnor och barn, på självverksamhet för
barnet och tidig specialisering för kommande
verksamhet. Detta arbete framkallade en motskrift av
Vitalis Nordström, ”E. K:s tredje rike. En studie
öfver radikalismen” (1902), vilket föranledde K.
att närmare precisera sin livsåskådning — förut
framlagd även i essäsamlingen ”Tankebilder”
— 1225 —
— 1226 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
