Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Keynes, John Maynard - Keynes-planen - Keys, Florida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KE YNES-PLANEN
vars intressen sträckte sig långt utom ekonomiens
område. Bl.a. hade han starka konstnärliga
intressen. — K:s främsta penningteoretiska arbeten äro
”A treatise on money” (2 bd, 1930) och ”The
general theory of employment, interest and money”
(1936; sv. övers. ”Sysselsättningsproblemet”, 1945).
K:s ekonomiska system utgår från
investeringens och sparandets betydelse för
sysselsättningen. Om t.ex. ett belopp I investeras, bildar
det ett motsv. inkomsttillskott för företagare
och arbetare. Om dessa i sin tur konsumera 3/4
av detta — om m.a.o. ”deras benägenhet att
konsumera” är = 3/4 —, uppkommer ett
inkomsttillskott = 3A I för de företag, som tillhandahålla
konsumtionsnyttigheter. Konsumera dessa
företags ägare, arbetare m.fl. i sin tur 3/4 av detta
inkomsttillskott, bildas ett nytt inkomsttillskott
= ®/i6 I etc. Den totala inkomstsumma, som
beloppet I ger upphov till, blir =––—= 4 I. Bort-
1-3/4
ser man från export och import, bestämmes
alltså nationalinkomsten av investeringsvolymen
och benägenheten att konsumera. Ju större
dessa två faktorer äro, desto större blir
nationalinkomsten. Enl. K. har det privatekonomiska
samhället en tendens till permanent arbetslöshet,
beroende på att investeringsvolymen är för liten
och underlåtenheten att konsumera, d.v.s.
sparandet, för stort för att skapa den
nationalinkomst, som svarar mot full sysselsättning.
Antalet möjligheter till räntabla investeringar är
begränsat, och ju livligare realkapitalbildningen
är, desto snabbare uttömmas de. Ju större
nationalinkomsten är, desto mer sparas genom
företagens avskrivningar, försäkringsväsendet etc.,
varför sparandet ständigt hotar att bli för stort
för att bevara full sysselsättning. Botemedlet
ligger i att dels öka investeringsvolymen med
offentliga arbeten, dels minska benägenheten att
spara, t.ex. genom en underbalansering av
statsbudgeten.
Ju lägre räntenivån är, desto större blir
antalet lönande investeringar. En väsentlig del av
K:s ovan berörda teori för sysselsättningen
behandlar därför de faktorer, som bestämma
låneräntans höjd. Det är främst här K. kommit med
originella bidrag, även om det varit omtvistat,
hur banbrytande dessa äro. Äldre ekonomisk
teori ser främst låneräntan som ett jämviktspris
mellan efterfrågan och utbud av kredit, där
efterfrågan kommer från investeringen och utbudet
främst från sparandet; härtill kan även komma
utbud genom kreditexpansion. Ju högre
låneräntan är, desto mindre blir investeringen och
desto större sparandet. Räntan tenderar mot den
nivå, där utbud och efterfrågan på kredit äro
lika. K. kritiserar detta betraktelsesätt med att
framhålla, att sparandet ej blott är beroende av
räntenivån utan även, och främst, av inkomstens
storlek. Denna är i sin tur beroende av
investeringen på ett sätt som gör, att investering och
sparande alltid måste vara lika.
Nationalinkomsten är lika med vad som konsumeras plus vad
som investeras. Då sparandet är lika med
skillnaden mellan inkomst och konsumtion, måste
det alltså bli lika med investeringen.
Låneräntan är ej ersättning för att avstå från att
kon
sumera utan för att avstå från att hålla sitt
kapital i likvid form. Likviditetsvärderingen är
beroende av behovet av kontanter dels för
bestridande av löpande utgifter
(omsättningsmoti-vet), dels för mötande av oförutsedda
utbetalningar (beredskapsmotivet). Vidare bestämmes
den av uppfattningen om den framtida
ränteutvecklingen, då den som förväntar en
räntesteg-ring ej är villig att placera sitt kapital i
obligationer el. eljest mot bunden ränta, försåvitt ej
räntan skulle vara tillräckligt hög för att
kompensera honom för denna risk. Ju större
tillgången på pengar är, desto större belopp kan
man avstå från att hålla i likvid form och alltså
låna ut. Under i övrigt oförändrade
förhållanden medför därför en ökning av
penningmängden en räntesänkning och en minskning av
denna en räntestegring. Genom att reglera
penningmängden *kan staten påverka räntenivån. K.
betonar dock starkt den betydelse, som
tillkommer förväntningarna om den framtida
ränteutvecklingen. Räknar man t.ex. med att den
framtida obligationsräntan skall utgöra 3 °/o, är
det svårt att driva upp obligationerna till högre
kurs, då denna går förlorad, om räntan på nytt
återvänder till 3 °/o. [T.ErlC.lVr.
Keynes-planen [kéinz-], plan för ordnandet av
världens betalningsväsen, vilken 1943 framlades
av den engelske nationalekonomen J. M. Keynes.
Enl. K. skulle en internationell clearingunion
bildas med ett gemensamt betalningsmedel, bancor.
Till skillnad från den i Bretton Woods föreslagna
valutastabiliseringsfonden skulle några tillskott
från medl:s sida ej erfordras för bildandet av
rörelsekapital, utan varje medl. skulle vara
skyldig att motta betalningar från de övriga i form
av tillgodohavanden hos unionen. Dessa
tillgodohavanden, som fungerade som ett internationellt
betalningsmedel, skulle alltså helt enkelt bildas
genom att de länder, som behövde låna hos
unionen, fingo lånen utlämnade i form av sådana
tillgodohavanden, medan övriga länder fingo
motta dem i st.f. guld el. valutor. En automatisk
anpassning av valutakurserna skulle ernås genom
att länder med underskott i betalningsbalansen
fingo lov att depreciera sina valutor, medan
unionen skulle föreslå de länder, som hade en aktiv
balans, att höja värdet av sina. Ett annat medel
i K. att upprätthålla jämvikt i betalningsbalansen
var, att ej blott de länder, som voro skuldsatta
till unionen, utan även de, som på gr. av aktiv
betalningsbalans erhöllo tillgodohavanden hos
denna utöver ett visst belopp, skulle erlägga en
avgift till unionen. Ansvaret för att jämvikt
rådde i de internationella betalningarna lades
alltså ej blott på gäldenärsländerna, vilka för att
uppnå denna vanl. tvingas att minska sin
import, utan även på borgenärsländerna, vilka
kunde tvingas öka sin, varigenom det internationella
varuutbytet skulle stimuleras. Ehuru rent
teoretiskt sett mera tillfredsställande än Bretton
Woods-avtalet saknade K. politiska förutsättningar
för att realiseras, bl.a. enär den ej gav guldet
det värde som internationellt betalningsmedel,
vilket USA önskade ge det. C.Wr.
Keys [kiz], Florida K., ögrupp, se Florida,
sp. 1000.
— 1231 —
— 1232 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
