Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kilpi, 1. Eino - Kilpi, 2. Sylvi-Kyllikki - Kilpinen, Yrjö - Kilpisjärvi - Kilram - Kilremstransmissioner - Kilrep - Kilsbergen - Kils härad - Kils kontrakt - Kilskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KILPINEN
versitetsstudier verksam i den socialdemokratiska
landsortspressen, chefred, för ”Suomen
sosiali-demokraatti” 1932—47, medl. av riksdagen 1930
—33 och sedan 1948, socialminister i Paasikivis
regering 1945—46, åren 1946—48 först
undervisningsminister och efter den s.k. Leino-krisen i maj
1948 inrikesminister i Pekkalas regering. K., som
länge var en högt betrodd man inom det
socialdemokratiska partiet, drogs under efterkrigsårens
häftiga meningsbrytningar allt längre mot
vänster och anslöt sig mot slutet av sin ministertid
till folkdemokraterna. R.R.
2) S y 1 v i-K y 11 i k k i K., f. Sinervo, den
föreg:s hustru, journalist och politiker (f. 1899),
fil. kand. 1928, litteraturkritiker i ”Suomen
sosiali-demokraatti” 1932—39 och samtidigt mångsidigt
verksam särsk. inom arbetarrörelsens kulturella
och kvinnoorganisationer. K. har varit medl. av
riksdagen sedan 1934, först som socialdemokrat,
efter kriget som folkdemokrat, och är sedan 1946
ordf, i Samfundet Finland-Sovjetunionen.
KiFpinen, Yrjö Henrik, finländsk tonsättare
(f. 1892), genomgick Helsingfors musikinst. och
studerade komposition i Wien och Berlin. K.,
som 1919—31 var verksam som musikkritiker i
”Uusi Suomi” i Helsingfors, där han också någon
tid var anställd som konservatorielärare, erhöll
prof:s titel 1942 och blev vid inrättandet av
Finlands akad. 1948 led. därav. Han har skrivit ett
stort antal sånger, präglade av stark nationell
och personlig egenart, till texter av finska,
svenska och tyska skalder. Bland de svenska
äro Ernst Josephson, Bo Bergman, Pär
Lagerkvist, Gustaf Ullman och Anders Österling
företrädda. [N.BJS.ES.
KiFpisjärvi, sjö vid n. gränsen mellan Sverige
och Finland, s.ö. om Treriksröset, 39 km2, 476 m
ö.h., källsjö för gränsfloden Köngämä älv.
Kilram, mek., se Spännram.
Kilremstransmissioner bestå av en kombination
av kilremmar och härför anpassade remskivor.
Kilremmarna (kilrepen) äro av
trapets-formad sektion (se fig.) med en toppvinkel av
38° och bestå av en
cord-kärna, som är innesluten
i ett fastvulkaniserat
hölje av
kautschukimpreg-nerad canvas. Ev. förses
remmen med ett inlägg
av ståltråd för att förhindra sträckning.
Kilremmarna utföras alltid ändlösa, d.v.s. skarvfria, och
ge härigenom lugn och vibrationsfri gång. På
gr. av kilningseffekten kan remspänningen väljas
låg och axelavstånden korta; utväxlingar upp till
1:10 äro möjliga även med små axelavstånd.
Slir-ningsfaktorn är normalt c:a 1 °/o. Spårskivorna
dimensioneras så, att remmen ej bottnar i spåret,
och vidare med en flankvinkel, som alltefter
krök-ningsradien varierar mellan 320 och 36°. Har det
större hjulet avsevärd diameter, kunna spåren här
undvaras, om rembanan är cylindrisk och av
tillräcklig bredd. Rembredder från 5 till 38 mm
finnas standardiserade. K. ha numera helt ersatt
vanliga remtransmissioner för små och medelstora
kraftöverföringar, t.ex. för excenterpressar,
kompressordrift, tryckerimaskiner m.m. A.Lg.
Kilrep, tekn., se Kilremstransmissioner.
Tavla med kilskrift från omkr. 2000 f.Kr. Babylonisk.
Kilsbergen, höjdsträckning, se Närke.
Kils härad i Värmland, kring Klarälven, Visten
och Nedre Fryken, omfattar socknarna Nedre
och övre Ullerud, St. Kil och Frykerud samt
Munkfors köping; 827,81 km2, därav 728,36 land;
17,829 inv. (1949). K. tillhör Mellansysslets
fögderi och domsaga (tingsställe Karlstad) samt
Kils kontrakt. — Namnet förekommer 1426 i uttr.
kiilz häradz ting. Det är givet efter socknen St.
Kil. Se ”Ortnamnen i Värmlands län”, 8 (1939),
sid. 1.
Kils kontrakt i Karlstads stift omfattar
Karlstad samt Kils och Karlstads härader i
Värmland. Det består av följ. 8 pastorat: Karlstad;
St. Kil och Frykerud; övre Ullerud; Nedre
Ullerud; Ransäter och Munkfors; Grava; Forshaga
samt Hammarö; 66,526 inv. (1949).
Kilskrift, beteckning på det från sumererna
stammande, i en stor del av Främre Asien under
forntiden gängse uttrycksmedlet. Namnet hänför sig
till tecknens form under den period, då
skriftsystemet redan nått sin fulla utveckling. På de tidigaste
sumeriska epigrafiska minnesmärkena har skriften
ännu kvar sin ursprungliga karaktär av 1 i n e ä r
bildskrift, d.v.s. orden anges genom lineära
teckningar av de föremål el. verksamheter de skola
beteckna. I bildskriftens natur ligger, att ord med
likartad betydelsesfär kunna betecknas med samma
— 1279 —
— 1280 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
