Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kimberlit - Kimbrer - Kimbundu - Kimito - Kimmel, Husband - Kimmerier - Kimning - Kimon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIMON
Kimberli’t, en ultrabasisk djupbergart,
tillhörande peridotitfamiljen. K. karakteriseras av
mineralen olivin, vilken helt el. delvis är överförd
i grön serpentin, samt diopsid, glimmer, granat
och ilmenit. Namnet härleder sig från Kimberley
i Sydafrika, där berggrunden ställvis genomsättes
av i det närmaste lodräta rör med något
oregelbunden genomskärning. De ha en diam,
varierande mellan några lo-tal och flera hundra meter.
Deras djupgående är genom gruvarbeten känt till
c:a 1,500 m nivå. På detta djup är deras sektion
mera oval. Rören, vilka anses vara
explosions-rör, äro fyllda med en breccia, innehållande
brottstycken av duniter, eklogiter, dolomiter, skiffrar
m.m., hopkittad av k. Ren k. har endast
undantagsvis påträffats. Denna breccia, som lätt vittrar
till en blåaktig, jordartad massa, blue ground,
innehåller diamanter, vilka utvinnas genom
vask-ningsprocesser. Ang. diamantbildningen finnas
åtskilliga teorier, av vilka en grundar sig på
kolsyrans löslighet i smält olivin. Vid olivinens
stelning skulle kolet i kolsyran avskiljas i form av
diamant. På några ställen ha påvisats två
generationer av k., av vilka dock endast den ena är
diamantförande. — I Sverige ha k.-liknande
bergarter påträffats kring Alnön vid Sundsvall och
i Luleå-Kalix skärgård. Här rör det sig
emellertid ej om rörutfyllnader utan om gångar av
varierande mäktighet. — Litt.: A. F. Williams, ”The
genesis of diamond” (2 bd, 1932). E.A.
Kimbrer, germanskt folk, se Cimbrer.
Kimbundu, till bantuspråken hörande språk, som
talas av c:a 1 mill. människor i Angola och
Belgiska Kongo.
Ki’mito, fi. Kemiö. 1) ö invid Finlands s.v.
kust, n.v. om Hangöudd, åtskiljes genom smala
sund i n. och ö. från fastlandet, ön är c:a 25
km bred och över 40 km lång. På densamma
ligga kommunerna K.2), Dragsfjärd och
Vestanfjärd samt en del av Angelniemi.
2) Kommun i Åbo-Björneborgs län, Finland,
omfattar mell. och n. delen av K.i); 324 km2;
6,306 inv. (1948; 20 inv. pr km2), övervägande
svensktalande. Åkern upptar 81 km2 (25 % av
arealen), skogsmarken 192 km2. I Tjuda by i K.
grundades av Axel Oxenstierna en ”pedagogi”.
Kyrkan av gråsten är från 1400-talet. I K. finns
ett känt hembygdsmuseum.
Kimm’el [-al], Husband Edward, amerikansk
sjömilitär (f. 1882), inträdde i flottan 1900. K. blev
konteramiral 1937 och chef för Stillahavsflottan
i febr. 1941. K:s företrädare hade energiskt
framhållit, att flottans bristande utrustning och låga
beredskap icke svarade mot det utsatta läget i
Pearl Harbor, men förläggningen dit vidhölls av
den politiska ledningen som ett hot mot Japan.
Denna rapportering, som framkallat chefsbytet,
var K. väl bekant. Ofullständigt meddelad om
varnande tecken på ett förestående japanskt
anfall, blev flottan överrumplad vid anfallet mot
Pearl Harbor 7/i2 1941. Den politiska ledningen
samt en av presidenten tillsatt
undersökningskommission utpekade K. jämte kommendanten i
Pearl Harbor som ensamt ansvariga för
katastrofen, och K. tvingades avgå i febr. 1942. Efter
ett io-tal undersökningar, som därefter företogos
med varierande resultat, fritog flottans
undersökningsdomstol 1944 K. helt från anklagelsen för
tjänsteförsummelse. C.Sn.
Kimme’rier (grek. Kimmer’ioi, assyr. Gimirrai,
GT Gömär, armen. Gamirkh), forntida folk av
sannolikt trakisk härstamning, som på 700-talet f.Kr.
av skyterna fördrevs från sina ursprungliga
boplatser i s. Ryssland och över Kaukasus sökte
sig söderut. Omkr. 715 angrepo de riket Urartu
och utgjorde ett irritationsmoment för det
assyriska väldet, tills de 677 besegrades av
Assarhad-don. De vände sig även västerut, förintade
fry-gernas välde, och angrepo därefter Lydien, vars
kung, Gyges, stupade i strid mot dem (o. 652).
De utgjorde därefter länge en fara för det
grekiska Mindre Asien, tills de o. 600 definitivt
förintades av den lydiske kungen Alyattes. — K:s
namn fortlever i den armeniska benämningen på
Kappadokien, Gamirkh, men om den historiska
realitet, som ligger bakom denna benämning, ha
vi ingen uppfattning. Hos Homeros omnämnas
k. som ett mytiskt folk, bosatt i mörker och
dimma vid Okeanos i Hades’ grannskap. [C.F.JK.H.
Kimning, se Klockringning.
Kimon (lat. Cimon), atensk fältherre och
statsman (d. 449 f.Kr.), son till Miltiades och den
trakiska kungadottern Hegesipyle, var under
halvt-annat årtionde efter attiska förbundets bildande
477 den ledande kraften i Atens militära företag
samt efter Themistokles’ landsförvisning och
Aristides’ död (o. 470) även i dess politik. Han
erövrade 475 den trakiska fästningen Eion,
besatte sjörövarnästet Skyros, vann o. 466 en
lysande seger över perserna vid Eurymedon och
betvang 464 det upproriska Thasos. Utpräglad
aristokrat, mera krigare än statsman, förblev K.
livet igenom trogen sitt politiska ungdomsideal,
Persiens bekämpande under ledning av Aten och
Sparta i lojal förening. Hans vänskapliga politik
mot Sparta framkallade en demokratisk
opposition, som slutl., underblåst av harmen över ett
oklokt, för Aten kränkande steg från Spartas sida,
461 ledde till K:s landsförvisning på 10 år genom
ostracism. Hemkallad redan 457 verkade han som
underhandlare mellan Aten och Sparta samt för
återupptagandet av kampen mot Persien. I
spetsen för en flotta sändes han till Cypern, där han
efter åtskilliga framgångar avled i pesten vid
belägringen av Kition. K:s levnad har skildrats av
Cornelius Nepos och Plutarchos. H.Sj.
— 1285 —
— 1286 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
