Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kilskrift - Uttolkning - Kilsmo - Kilsnitt - Kilspår - Kilstjärtpapegojor - Kilsunds ab. - Kilt - Kilung - Kimaira - Kimberley - Kimberley, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KILSMO
under 1680-talet lärde känna några av de
fornper-siska k.-minnesmärkena. Sitt upphov fick
emellertid k.-forskningen genom C. Niebuhrs
offentliggörande på 1770-talet av k.-texter från
Perse-polis; Niebuhr klarlade också de yttre
betingelserna för dechiffreringen. Den första avgörande
framstöten var O. Tychsens upptäckt (1798)
av orddelaren; den egentliga dechiffreringen är
emellertid ett verk avG. F. Grotefend 1802.
Dechiffreringen av den fornpersiska k. fortsattes
avR. Rask, E. Burnouf, Chr. Lassen
m.fl. och nådde sin avslutning med H. R a w 1 i
n-s o n s publicering av den stora Bisutun-inskriften
(1847). — Uttolkningen av den s.k. 2:a seriens
k., den elamitiska, påbörjades av den danske
orientalisten N. L. Westergaard, fortsattes av
engelsmannen E. N o r r i s och fullbordades av F.
Weissbach 1890 med senare tillskott av G.
Hüsing, F. Bork m.fl. Genom senare
forskningar, främst av pater V. S c h e i 1, har det blivit
möjligt att fastslå de akemenidiska kilinskrifternas
elamitiska språk som nyelamitiska, till
skillnad från det äldre textbeståndets f o r n e 1 a m
i-tiska. De fornelamitiska texterna utgåvos av
F. W. König i ”Corpus inscriptionum
elamica-rum” (bd 1, 1928). — Uttolkningen av den 3:e
och för k.-forskningen betydelsefullaste serien
av akemenidinskrifternas k.-texter erhöll en fast
grundval genom de fr.o.m. 1840-talet upptäckta
likartade dokumenten i Mesopotamien.
Förtjänsten av uttolkningen och påvisandet av
dokumentens assyrisk-babyloniska karaktär och sålunda
grundandet av assyriologien tillkommer
väsentligen L. de Saulcy och H.
Rawlin-son samt E. H i n c k s, som först (1852)
påvisade den babyloniska k:s karaktär av stavelseskrift.
Den assyrisk-babyloniska grammatiken erhöll
sedan sin vetenskapliga grundläggning genom J.
O p p e r t (1860). En sista etapp i den babyloniska
k:s tolkningshistoria var den av fransmännen G.
A m i a u d och F. T h u r e a u-D a n g i n inledda
uttolkningen av minnesmärkena med den arkaiska
sumeriska k. Dechiffreringsarbetet är numera i
alla väsentliga delar slutfört. — Uttolkningen av
de kaldiska kilinskrifterna är så gott som helt ett
verk av H. B e 1 c k och F. Lehman n-H aup t;
de hithörande dokumenten utgåvos i ”Corpus
inscriptionum chaldicarum” (1928—35). — Kunskapen
om det hettitiska k. satte in med upptäckten
av arkivet i Bogazköy genom H. W i n c k 1 e r
och A. Puchstein 1907; sedan dess har en
mängd hettitiska k.-texter offentliggjorts, och den
hettitiska k. är numera i sin helhet känd. —
Förtjänsten av Ras Schamra-fyndens tolkning
tillkommer H. Bauer, E. Dhorme och C h.
Viroll e a u d.
De förnämsta saml. av k.-texter finnas i British
Museum (det berömda Assurbanipalbibl., se
Assur-banipal), museet i Philadelphia (k.-texterna från
Nippur) samt Louvre (k.-texter från Telloh);
flertalet inskrifter från Babylon och Assur förvaras
i Berlin. — Litt.: B. Meissner, ”Babylonien und
Assyrien” (2 bd, 1920—25). C.F.
Kilsmo, samhälle i Askers* sn i Närke.
Kilsnitt, konsttekn., betecknar eg., liksom
uddsnitt, en dekoration av triangulära urtag, så
till
komna, att två av sidorna äro skurna lodrätt ned
och den tredje snett in mot de andra i mots. till
det triangulära karvsnittet, som har tre sluttande
ytor, vilka mötas i en spets. K. är en i
träskärar-konsten ofta använd orneringsteknik under såväl
medeltiden som i nyare tidens allmogekonst. —
Benämningen k. användes ibland i st.f. karvsnitt*.
Kilspår, maskintekn., se Kil.
Kilstjärtpapegojor. 1) Grupp av fam. äkta
papegojor*, omfattande släktena Ara* och Conurus (se
K.2).
2) E g e n 11 i g a k., Conu’rus, släkte av
under-fam. äkta papegojor, förekomma från s.
Nordamerika till Patagonien. Stjärten är kilformig och
färgen hos de flesta grön. De leva i stora flockar, och
deras näring utgöres av frön och frukter. Släktet
omfattar ett 30-tal arter, av vilka de flesta
förekomma i urskogarna vid Amazonfloden. K a r
o-linapapegojan, C. carolinPnsis, var förr
mycket vanlig i USA men har utrotats på gr. av den
skada, den gjorde på majsfälten.
Kilsunds ab., Borås, driver sidenväveri, färgeri,
blekeri och appreturverk, tillverkar dräkt-,
kapp-och klänningstyger av silke och ylle samt diverse
fodertyger. Verksamheten började 1896 med ett
80-tal vävstolar. En fusion med Manufaktur-ab.
Svea ägde rum 1929; K. har dessutom
förvärvat ab. Borås klädningstygsfabrik, ab. Merinos
(i Borås) samt Svenska kamgarnsspinneri-ab. i
Norrköping. — K:s eget nuv. aktiekapital är 5
mkr, omslutningen c:a 15 mkr, årliga
tillverkningsvärdet c:a 13 mkr, antalet arbetare o. 450.
Hela Kilsunds-koncernen äger inalles o. 1,000
vävstolar och sysselsätter o. 1,000 arbetare samt
ett 100-tal kontorsanställda. Dess årliga
försäljningsvärde uppgår till c:a 25 mkr. A.Lg.
Kilt (eng.), se Skotsk höglandsdräkt.
Ki’lung, stad på Formosa, se Kürun.
Kimaira, grek, myt., se Chimaira.
Kimberley [kim’bali], stad i Griqualand West
i Kapprovinsen i Sydafrikanska unionen; 19,067 inv.
(1946) av europeisk ras, knappt hälften av
totalbefolkningen. K. ligger c:a 1,225 m ö.h. på
den ödsliga slätten mellan Vaal och Modder,
nära gränsen till Orangefristaten, knutpunkt på
Kap—Kairobanan för järnvägen till Bloemfontein.
K. uppstod efter upptäckten av
diamantfyndig-heterna 1870. Gruvorna (se Diamant, sp. 335 och
pl.), som ägas av De Beers Company och uppta
c:a 75 ha, sätta helt sin prägel på näringslivet.
K. har haft utomordentligt stor betydelse för
Sydafrikas ekonomiska utveckling. Stort bibi.,
etnografiskt museum och botanisk trädgård. P.
Kimberley [kim’bali], John Wodehouse, i:e
Earl of K. (1866), engelsk politiker (1826—1902),
tog 1846 som Baron Wodehouse säte i överhuset,
blev en av de ledande whigs, understatssekr. för
utrikes ärenden i olika ministärer och även
verksam som diplomat, 1864—66 lordlöjtnant på Irland.
K. var en trogen anhängare till Gladstone och
innehade i hans regeringar olika poster, främst som
kolonialminister 1870—74 och 1880—82. Under
förra perioden hade han andel i erövringen av
Griqualand West, under den senare avsade sig
Transvaal 1881 beroendet av England, varvid K.
fick skuld för de engelska motgångarna. 1894—95
var K. utrikesminister i Roseberys regering. B.
— 1283 —-
— 1284 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
