Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anvisningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enstaviga ord förses med accenttecken, då dylikt tecken enl. det nyss sagda behövs för att ange
vokalens längd, t.ex. (lat.) mo’ns (långt å-ljud), mel’ (kort e-ljud), (ty.) wohnt [vå’nt] (långt å-ljud).
För obetonade enstaviga prepositioner, konjunktioner o.d. i latinska citat anges icke vokallängden.
Sammansatta ord förses icke med accenttecken el. uttalsbeteckning, då de olika ledens tonvikt el.
uttal icke förändrats genom sammansättningen och de led, som tarva uttalshjälp, finnas upptagna
som särskilda uppslagsord.
Konsonant, föregången av kort vokal och icke följd av annan konsonant, dubbelskrives i
uttals-beteckningen, såvida vokalen är betonad el. ordet är enstavigt och såvida konsonantljudet transkriberas
med vanlig enkel latinsk bokstav, t.ex. (eng.) Abbot [äbb’at], his [hizz] (kort ä-, resp, i-ljud).
Dub-belskriven latinsk bokstav i övrigt anger lång konsonant.
För antika grekiska egennamn anges som regel, i uppslagsord och text, den latinska
accentue-ringen, ex. Home’ros, So’krates.
För från grekiskan hämtade s.k. latinska namn, som höra till naturvetenskap el. medicin el. som
beteckna stjärnor el. stjärnbilder, anges den latinska accentueringen, ex. Aph’anes, Alcy’one. I till
dessa vetenskaper hörande namn har i-ljudet angivits som långt och betonat i -idea, -ides och -ida,
ex. Anthropoi’dea, Anthropoi’des, Arachni’da, men som kort och obetonat i -idae, ex. Antedon’idae.
I latinsk och grekisk vers ange accenttecknen tonvikten vid skandering, icke de enskilda ordens
tonvikt, ex. hexametern ”Ut’ desint’ vire’s tamen est’ laudan’da volun’tas”. Elision i ordslut i
dylika citat markeras genom parentestecken.
I ord och namn tillhörande språk med endast svagt markerad tonvikt, ss. turkiskan och japanskan,
anges tonvikt endast för det fåtal ord och namn, som i svenskan ha en fullt vedertagen uttalsform,
t.ex. An’kara, mika’do, To’kyo. I hithörande tvåstaviga ord och namn, t.ex. Ahlat, anger allså
accenttecknets uteblivande ickc den första stavelsen som betonad.
För språk som spanska, portugisiska, rumänska, nygrekiska, ryska, polska, vilka icke klart skilja
mellan korta och långa vokaler och där de betonade vokalerna alla äro ungefär lika korta, anger
accenttecknets plats (alltid närmast efter den betonade vokalen) icke den betonade vokalens längd.
Längdstreck (—) och båge (^) över lång, resp, kort vokal användas i Svensk uppslagsbok endast
undantagsvis, bl.a. i vissa språkartiklar, längdstrecket även för arabiska uppslagsord (se nedan).
Återgivning av främmande alfabet. Den danska och norska bokstaven ø återges enligt svensk
praxis med ö.
Vid stavning av ord och namn tillhörande språk med annat alfabet än det latinska återges
som regel den främmande skriften bokstav för bokstav, icke ljud för ljud, enl. de principer, som
nu allmännast brukas i svensk text. Betr, de i Svensk uppslagsbok oftast ifrågakommande
främmande alfabeten gäller därvid (för alla icke självklara fall) följande:
i. Grekiska alfabetet. återges med b, t med z, d med th, x med k, med x, (p med f, z
med ch, y med ps; ex. Anaxagoras, Arc/?iloc/zos, Aristo/anes, P^ellos, T/?emisto^les, Zeno&ia.
y återges med g; men med n då det står framför g, k, x el. ch, t.ex. i angelos, sfinx.
e och y återges med e, ex. Thcmistoklcs, o och co med o, ex. Apollon.
ai, et, oi, av, ev återges med resp, ai, ei, oi, au, eu, ex. Æschylos, Herakkftos, Oineus, Pawsanias; ov
återges med u, ex. Oidipus.
Spiritus asper (’) över vokal återges med framförställt h, ex. Zielios, och o med rh, ex. ihiza,
Pyrrhos. Spiritus lenis (’) och den grekiska skriftens tre accenttecken (’ ’ ~) återges ej.
Detta återgivningssystem är uppgjort med tanke främst på den antika (klassiska) grekiskan. I
grekiska ord och namn tillhörande endast senare tid el. kända främst från denna har enligt praxis, i
närmare anslutning till nygrekiskt uttal, bl.a. bokstaven i nygrekiskan uttalad v, återgivits med
v, ex. Kenizelos, Kolos.
2. Slaviska (kyrilliska) alfabet.
a. Ryska alfabetet, e först i ordet och efter vokal (i vilka två fall det vanligen uttalas je el.
jä) återges med je (ex. Jekaterinburg, Dostojevskij), efter konsonant (varvid det vanligen uttalas
ie el. iä) med c; e (uttalat jå el. iå) med jo-, otc (vanligast utt. z) med zj; 3 (vanl. utt. z) med z;
ü (utt. j) med j; x (utt. z el. x) med ch-, (utt. ts) med ts; u (utt. c) med j; m (utt. f) med sj;
(utt. fc) med stj; bi (vanl. utt. ü) med y; 3 (utt. e el. ä) med e; to (utt. jo el. Jo) med ju; n
(vanl. utt. ja el. Ja) med ja.
Bokstavsgrupperna ve och ve återges med je, ve och ve med jo samt vu och vu med ji, ex.
Ar-senjev (Apceuveej, Zaporozjje {3anopootcve). I övrigt återges bokstäverna v och v icke, ex. Gorkij
(ropvKuü).
Mellan j, t el. z (som beteckning för c, m, resp, a) och ja, je, ji, jo el. ju (som beteckning för n,
ve el. ve, vu el. vu, e el. ve el. vè, resp, rø) infogas, då de följa på varandra, ett apostroftecken (’),
varigenom en, cve, mè, 3K> (—s’ja, s’je, t’jo, z’ju) o.s.v. alltid tydligt skiljas från resp, ma, me, uo, ucy
(= sja, sje, t jo, zju) o.s.v. Sålunda skrives t.ex. Pofjomkin (JTl oméMKUH). — Med sch återges cx,
aldrig m.
Enligt grundsatsen ”bokstav för bokstav” återges t.ex. den vanliga ryska slutstavelsen -oe med
-ov i enlighet med rysk stavning (icke med -of el. -off, som uttalet skulle kunna föranleda); likaså
skrives t.ex. Belgorod, icke Bjelgorod.
b. Ukrainska alfabetet, e (vanl. utt. v) återges med v; z (utt. h) med h; t (utt. g) med
g; e (utt. e el. ä) med e; e (utt. je, jä, Je el. J’ä) med je; u (utt. e) med y; i (utt. i) med i; ’i (utt. ji
el. ii) med ji; v (utt. j el. i) återges framför vokal med j, eljes icke alls; bokstäverna otc, ü, x, if, u,
m, m, to och æ, uttalade ungefär som i ryskan, återges liksom där.
Mellan s, t, ts el. z (som beteckning för c, m, if, resp. 3) och ja, je, ji, 30 el. ju (som beteckning för
— XII —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
