- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 16. Kimono - Kruciferer /
xiii

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anvisningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ft, e, ’i, üo el. bo, resp, rø) infogas, då de följa på varandra, ett apostroftecken, liksom i motsvarande
fall i ryskan.

Ex. Buh {Eys), Kyjiv (Euw), Lviv (JlbeiB), Tjernivts’ji ^epHieyi).

c. Bulgariska alfabetet, e och n> återges med e; mc, ü, x, y, u, ul, U{, w, a och a? med z, j,
h, c, c, s, st, ju, ja, resp, d; b sist i ord icke alls, eljes med d; b sist i ord icke alls, eljes med j. Med
t.ex. sja, tjo, sju återges alltså en, müo el. mbo, 3K>, icke tua, uo, Mcy.

Ex. Asen (Acumb), Marica (Mapuyd), Sipka {UlunKa}, Tärnovo (TbpHoeo).

d. Serbiska alfabetet translittereras icke, utan serbokroatiska namn och ord skrivas i
Svensk uppslagsbok med sin kroatiska stavning, ex. Cetinje (Ljemuibe), Nis (Huiu), Ohrid (Qxpud),
Skoplje (C^onÆe).

3. Arabiska alfabetet. Av bokstäverna i det arabiska alfabetet, använt framför allt för
arabiska och (ny)persiska språken (förr även för turkiska), återges de, om vilka någon tvekan kan råda,
på följande sätt (ordningsföljden här nedan är den i arabiska alfabetet gängse; inom parentes anges
bokstavens vanligaste uttal i klassisk arabiska):

th (utt. b), dj (utt. j), h (utt. som ett hest h-ljud), ch (utt. /), dh (utt. 5), z (utt. z), sch (utt. J), s (s.k.
emfatiskt s-ljud), d (emfatiskt d-ljud), t (emfatiskt t-ljud), s (emfatiskt tonande s-ljud), ’ (kraftig
laryngal explosiva), gh (utt. ungefär y el. skorrande r), k (emfatiskt k-ljud), w (utt. q), j (utt. j).

”Hamza” (laryngal explosiva) först i ordet återges icke alls, i övriga ställningar i arabiskan med ’.

Den arabiska skriftens tre vokaltecken, vilkas uttal är varierande och som f.ö. ofta utelämnas,
återges med a, i och u.

Av de fyra i persiskan tillagda bokstäverna märkas tj och z (i modern persiska uttalade c, resp. z).

I de ställningar, där / i arabiskans artikel al- i uttalet anpassas efter nästa ords
begynnelsekonsonant, tar vår stavning hänsyn därtill (ehuru arabisk skrift icke gör det), t.ex. ’Abd-ar-Rahmän (icke
’Abd-al-Rahmän).

Detta återgivningssystem är uppgjort med tanke främst på klassisk arabiska. För nyare arabiska
och persiska har en och annan avvikelse enligt praxis gjorts, i närmare anslutning till nyare uttal.
Sålunda skrives och utläses i många fall e i st.f. a, t.ex. Bab el-Mandeb (ej Bab al-Mandab).

Utländska namn. För utländska namn har som regel den form använts, som är bruklig
(officiell) i vederbörande språk, och den har skrivits enl. detta språks stavning. Sålunda skrivas
(klassiska) grekiska namn som regel på grekiskt vis, icke på latinskt, t.ex. Apollon, Chaironeia,
Kynoske-falai, Kyrene, Platon (icke Apollo, Chaeronea, Cynoscephalae, Cyrene, Plato; men uppgift om dylika
former gives i behövliga fall vid uppslagsordet). Likaså användas t.ex. namnformerna Canada,
Istanbul, Mexico, Descartes, Schahrazad (icke Kanada, Konstantinopel, Mexiko, Cartesius, Scheherezade).

Emellertid skulle ett fullt konsekvent genomförande av denna grundsats icke sällan leda till att
en form, som hos oss vunnit burskap, onödigtvis finge stå tillbaka för en för oss mindre känd. De
fall, där därför ett smidigare system i anslutning till svensk praxis tillgripits, äro huvudsakligen
följande:

1) För ett mindretal grekiska namn har antingen den latinska el. den eljes i Sverige vedertagna formen
valts. Så har skett för geografiska namn som Akaja, Aten, Beotien, Egeiska havet, Pireus, Tebe,
Thermopyle, Thessalien, Trakien och för personnamn som Aeneas, Akilles, Alexander, Aristides,
Arkimedes, Euklides, Fidias, Ifigenia, Medea.

2) Till naturvetenskaper el. medicin hörande s.k. latinska namn stavas på latinskt vis, även om de
äro hämtade från grekiskan, t.ex. Cephalophora, Ceratophyllum. Så även i regel namn på stjärnor
el. stjärnbilder, t.ex. Alcyone, Cepheus.

3) Även i övrigt användas de i Sverige nu hävdvunna formerna i vissa fall:

a) För vissa viktiga, välkända geografiska namn. Dit höra de flesta staters namn, ss. Frankrike,
Tyskland, samt t.ex. Alexandria, Belgrad, Böhmen, Florens, Genua, Jerusalem, Kairo,
Kapstaden, Korsika, Lissabon, Mähren, Neapel, Nya Zeeland, Prag, Rhen, Rom, Sardinien, Sicilien,
Smyrna, Tibern, Venedig. Den inhemska officiella formen (France, Deutschland, Iskandarija,
Beograd o.s.v.) anges omedelbart efter uppslagsordet.

b) För namn på furstar, t.ex. Fredrik, Ludvig, Peter. Även här anges den inhemska formen
(Fre-derik el. Friedrich, Louis, Pjotr el. Petar) efter uppslagsordet.

c) För ett mindretal andra, viktiga, välkända personnamn, t.ex. Columbus, Konfucius, Tizian.

d) För bibliska namn användas genomgående de försvenskade former, som antagits i våra nu
gängse bibelupplagor.

e) Orter o.d., vilkas namn nyligen officiellt ändrats, t.ex. Königsberg—Kaliningrad, ha benämnts
med sitt gamla namn och behandlats under detta. Men i artikeln finns upplysning om det nya,
och hänvisning därifrån har givits.

4) Vid stavning av ryska namn märkes:

a) I st.f. bokstavsgruppen ks skrives x i namn, som överensstämma med el. tydligt gå tillbaka på
grekiska sådana med x, t.ex. Alexandrovsk, Eudoxia.

b) I namn innehållande rent tyska beståndsdelar användes dessas tyska stavning, t.ex. Kronstadt,
Rubinstein, Schlüsselburg (ej Kronsjtadt, Rubinsjtejn, Sjlisselburg, såsom på ryska skrives).

c) I ett fåtal namn och ord anges muljeringen med j framför e, t.ex. Dnjepr, Dnjestr, sovjet.

5) Arabiska namn och ord återges som regel, i uppslagsord och stundom text, i en något
förenklad form (med utelämnande av punkten under h och de emfatiska konsonanterna samt av
tecknen ’ och ’). Men i regel anges inom parentes omedelbart efter uppslagsordet den fullt
exakta stavningen. I denna förses långa vokaler med längdstreck, och accenttecken
omedelbart efter den betonade vokalen utsättes, då betoningen ej faller på ordet, enda långa vokal.

— XIII —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 12 20:22:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-16/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free