Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Djurvärld - Befolkning och bebyggelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA
folkningens storlek.
Redan omkr. 600 e.Kr. lät
den kinesiska regeringen
företaga räkning av
antalet hushåll, vilken skulle
tjäna till grund för
skatteväsendet. Av denna
förteckning framgår, att K.
redan under de första årh.
e.Kr. var mycket
tättbe-folkat, vilket stämmer med
Marco Polos uppgifter
från 1200-talet. K. hade o.
1700 förmodligen över 100
mill. inv., på 1800-talet c:a
200 mill., men i övrigt har
befolkningstillväxten icke
beskrivit någon normalt
uppåtgående kurva.
Befolkningssiffran har
tvärtom uppvisat stora
fluktuationer till följd av krig,
missväxt och farsoter.
1910 lät det kinesiska
inrikesministeriet företa ett
slags folkräkning, som
tillgick så, att man räknade
antalet hushåll och
multiplicerade deras antal med
5,5 (storleken av ett
genom-snittshushåll). Den därav
uppkomna produkten, 316
mill., blev det
approximativa invånarantalet i de
18 historiska provinserna.
En liknande beräkning
1920, utförd av det
kinesiska postväsendet, gav
till resultat 399 mill. inv.
för de 18 prov, och 457
mill. för hela K., motsv.
en genomsnittlig
folktäthet av 52 inv. pr km2.
Man beräknar, att invå-
narantalet f.n. stiger med c:a 4 mill. pr år.
De olika områdenas folktäthetsprocent står i direkt
proportion till jordbrukets produktivitet.
Befolkningstätheten är därför störst på de
bördiga slätterna och i floddalarna. Maximisiffror
uppvisa nordkinesiska låglandet, Röda bäckenet,
Yang-tsi-dalen samt Sydkinas kustområden. Prov.
Kiangsu t.ex. har 335 inv. pr km2, Shantung 261,
Chekiang 213 och Hopei 204 (jfr tab. 2). Glest
befolkade äro däremot s. K:s bergstrakter,
högplatåerna i v. och buskstäppområdena. Prov. Chinghai
har sålunda endast 2,2 inv. pr km2, Kansu 16,
Ning-hsia 2,6 och Suiyüan 6. Jordbruksområdenas höga
befolkningssiffra betecknar jordens maximala
produktionsförmåga, och endast under särsk.
gynnsamma skördeår kan hela befolkningen livnära
sig där. Under perioder med mera normala
skördar halvsvälta invånarna, och vid verklig
missväxt dö millioner människor av svält. Särsk.
utsatt för missväxt är det torra n. K., men försök
att avhjälpa missförhållandena genom att
organisera omflyttningar av befolkningen från de
värst utsatta, överbefolkade områdena ha alltid
vildåsnor, vilda el. förvildade kameler samt förr i
Dsungariet Przjevalskijs häst. I bergen i n.ö.
finnas björn, panter, vildkatt, räv och antiloper. I
skogsområdena förekomma hjortar och i
Yang-tsi-kiangs flodområde det hornlösa vattenrådjuret.
I ö. K:s kulturbygder finnas få vilda däggdjur.
Hare och räv äro dock vanliga. I de glest befolkade
bergstrakterna i s.v. K. är djurlivet rikare. Här
förekomma en del indiska element, ss. apor,
skunk-djur, bambubjörn, kattbjörn och myrkott.
Fågelvärlden är rik. Många fasanarter, ss. guld- och
silverfasanen, ha sitt hemland här. Vidare
förekomma många sump- och simfåglar. Ormar äro
rätt sällsynta, geckoödlor däremot vanliga. I
Yang-tsi-kiang finns Gamla världens enda
alliga-tor, Alliga’tor sin^nsis. Vidare förekommer en
jättesalamander i v. delarna av Centralkinas
bergstrakter. Av fiskar böra nämnas talrika medl. av fam.
karpfiskar. Y.Ln.
Befolkning och bebyggelse. Någon folkräkning i
egentlig mening efter västerländskt mönster har
aldrig ägt rum i K., men sedan lång tid tillbaka
har man dock haft vissa föreställningar om be-
— 7 —
— 8 —
KINAS
BEFOLKNING
1926
Varje prick
betyder 50.000 inv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
