Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Film - Musik - Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA
framför allt av bristen på teknisk apparatur
(valutatilldelningen för inköp utomlands är
otillräcklig) och på råfilm samt på konkurrensen
från USA. Tekniken står därför fortfarande
ganska lågt, men manuskripten ha i ett flertal
fall varit mycket goda. Under senaste tid har
man även syftat till export, och ett par
utomordentligt goda filmer ha väckt stort intresse i
England och USA. Inspelningskostnaderna äro
ganska låga, beroende på den billiga
arbetskraften. 1946 inspelades 40 filmer i K. — Av
importen dominerar den amerikanska överlägset
(1947 c:a 350 filmer), men även engelsk, fransk,
tysk, rysk och japansk film ha införts. I större
städer, ss. Peking, Shanghai och Hong-kong,
dominera västerländska och kinesiska
kvalitetsfil-mer, medan de tekniskt dåliga kinesiska
mestadels visas i landsorten. Man beräknar, att
publiken i storstäderna till 80% förstår engelska. På
de flesta biograferna finns dock en tavla bredvid
filmduken med det viktigaste innehållet på
kinesiska. — Censuren är jämförelsevis sträng i
sin bedömning. Anda till 1926 fingo kysscener
över huvud icke visas, men sedan har förbudet
lättat något. Censuren förbjuder icke sällan
amerikanska filmer med kinesiska motiv, särsk.
sådana, där kriminella typer framställas som
kineser. En amerikansk film, som helt vann K:s
gillande, var ”Den goda jorden”. — Antalet
biografer är försvinnande litet, 1947 fanns i hela K.
endast 275 st, och man beräknar, att det skulle
behövas o. 5,000 biografer för att ekonomiskt
säkerställa den inhemska filmen. — Efter den
politiska kursförändringen 1949 saknas uppgifter om
den kinesiska filmproduktionen, men en
nationalise-ring av denna efter kommunistiskt mönster
planeras. B.Hgn.
Musik. Tydligen redan före Chou-dynastiens
tidsålder (1122—244 f.Kr.) uppstod i K. en högt
utvecklad musikkultur, som på grundval av en
metafysiskspekulativ teori (se Sfärernas harmoni) satte de
enskilda tonhöjderna, intervallerna och
instrumenten i relation till krafterna i världsalltet och
tillskrev dem olika verkningar på den mänskliga
karaktären och det sociala livet (musikaliskt etos).
I nära samband med detta åskådningssätt står
utbildandet av det klassiska kinesiska
musiksystemet, som blott tillfälligtvis använder
halvton-steg som mellantoner (pien), s.k. halvtonslös
fem-tonsskala (antihemitonisk pentatonik). Den
penta-toniska musiken med sina lätt fattbara konsonanta
förbindelser motsvarar den slutna rytmiska och
formella uppbyggnaden av musikstyckena, deras
lugna tempo, den jämna takten med omsorgsfullt
framhävande av de ”goda” (betonade) taktdelarna,
melodiens måttfulla förlopp och den symmetriska
grupperingen av motivgrupper och perioder som
mångdubblingar av talet två. Av den kinesiska
tonkonstens forna storhet med de högtidliga
tempelhymnerna och festmusiken, kompositörernas veka
lyriska melodier och den väldiga apparaten av
talrika instrument kan man nu för tiden knappast
spåra någonting i K. Blott enstaka gånger spelar
man fortfarande på en 7-strängad cittra (kin), den
kinesiska konstmusikens klassiska instrument; Den
viktigaste rollen spelar i stället featermusiken, som
likväl bevarat den fornkinesiska tonkonstens tonala,
rytmiska och formella grunddrag. Den består
företrädesvis av talrika arior, som, avbrutna av
dialoger, föredragas av framställaren med färglös,
tunn falsettröst. Under det att de s.k. klassiska
dramerna (kun kü) hade bekanta kompositörer
och förf, till upphovsmän, sammanställdes de under
förra århundradet skrivna, populära dramerna i
modern stil (er huang) av några skickliga sångare
själva. Texten är icke längre huvudsaken utan
musiken. I st.f. flöjten (ti-tsi) ackompanjerar ett
2-, resp. 4-strängat gambaartat instrument
sången. Samtidigt markera några slaginstrument (små
ramtrummor, gong-gonger, kastanjetter, bäcken)
början och slutet på stroferna. Många teatersånger
ha utbrett sig bland folket och leva där som
folkliga sånger. Därjämte äro kringvandrande sångare
bärare av den gamla folkmusiken. E.E.
Konst. Arkitekturen arbetar huvudsaki.
i trä; sten och tegel komma till användning
endast vid förnämare gravar, till murar, portar,
broar, terrasser och till de äldre
pagodbyggnaderna, men under Ming- och
Manchu-dynasti-erna fingo dessa murade element en ofta
mycket stor betydelse för den arkitektoniska verkan.
Grundtypen för såväl templet som palatset, vilka
båda utbildats i anslutning till religiös
symbolik, är tien, en rektangulär hallbyggnad, vars
åt s. vettande långsida bildar fasad. Ett
tegel-täckt tak, ofta dubblerat, dominerar exteriören
med sina långt utskjutande, uppåtsvängda fall.
Då taket är det för helhetsverkan viktigaste
och oftast får överväldigande dimensioner, blir
det tekniska problemet att utvinna största möjliga
bärighet hos de kolonner och bjälkar, på vilka
taket vilar. Detta göres genom utkragande
vir-kesdelar, ett system, som genom sin fria
utbildning också hindrar, att taket verkar alltför tungt
och tryckande över de indragna väggarna, som
utgöras av mellan pelarna insatta fyllnader
(träverk, lera el. tegel), betydelselösa för
konstruktionen. Systemet utbildades oftast till
byggnadens viktigaste dekorativa element, en utveckling,
som tog överhand under Ming, då det förlorade
sin konstruktiva betydelse. Byggnaden vilar på
en vanl. med balustrad smyckad stenterrass. Runt
denna utbreder sig en gård, omgiven av gallerier
med portbyggnad i mittaxeln. Större komplex
vinnas genom att liknande byggnadsenheter
kombineras el. skjutas in i varandra med den n.—s.
axeln klart markerad. Bland de övriga mest
markanta byggnadstyperna märkas den indiskt
inspirerade pagoden, en buddistisk
tornbyggnad, samt pai-lou, en äreport, ofta rest som postumt
hederstecken. — I Shang-(Yin-)dynastiens
huvudstad An-yang ha byggnadsgrunder grävts ut,
som låta anta, att redan här den allmänna
kinesiska hustypen fått sin första form, bärande
kolonner, förenade med lerfyllning. Men det
senare kragträdssystemet har trol. motsvarats av
en rad bärande stöd i mitten under takåsen. Den
äldre arkitekturhistorien är mycket ofullständigt
känd, då inga byggnader bevarats, men om
arkitekturen under Han-dynastien kan man få en
uppfattning genom litterära källor, stenreliefer,
lermodeller och vissa tektoniska element i
gravarna. Tien-typen tycks vara i huvudsak
färdigbildad; konsolsystemet är efterbildat på lermo-
— 63 —
— 64 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
