Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA
utvecklingslinjer. Icke endast i huvudstaden Peking
utan även i provinserna bildades målarkolonier,
i Chekiang, i Su-chou, i Fukien. Efter
manchu-ernas erövring av K. ställde sig huvudparten av
konstnärerna avvisande till den nya regimen; de,
som stannade vid hovet, lyckades icke förnya
måleriet. Här verkade några europeiska
missionärer även som målare (Ricci, Castiglione) och
arbetade i delvis europeiska stilformer, utan att
dessa likväl fingo väsentlig betydelse för den
inhemska produktionen. Det ledande måleriet
kom i stället från s., där litterati och
gentlemänmålare trängde fram till en djupare
uppfattning av den klassiska konsten, än formalisterna
förmådde: Wang S h i-m i e n (1591—1680),
Wang Kien (1598—1677), Wang Hui
(1632—1720), Wang Y ü a n-k i (1642—1715),
Yüan S h o u-p i n g (1633—90) och Wu Li
(1632—1718), Yüan-dynastiens ”sex stora
mästare”. Utom dessa voro även en mängd andra
besläktade grupper verksamma. Samtidigt hade
även de gamla eremiterna och naturpoeterna
sina efterföljare: Chu Ta (1600-talets 2:a
kvartsekel), Chang F e n g (1600-talets förra
hälft), Kun-tsan (o. 1650—75), T a o-t s i
(1600-talets senare hälft). Strax efter 1700 hade
emellertid alla dessa konstnärer slutat sin
verksamhet. 1700-talets måleri präglas liksom det
europeiska av ett visst pretiöst behag, av feminin
delikatess. Det kinesiska måleriet förlorade under
manchuerna sin inre växtkraft, och under
1800-talet kvävdes det i stilblandning.
Konsthantverk. De äldsta
kulturdokumenten från kinesiskt område utgöras av
kera-miska arbeten från förhistorisk tid (se härom
sp. 12). Från bronsålderns första period
(Shang-Yin och Yin-Chou) möter man en bronskonst,
som genast framstår fullt utvecklad och vars
ursprung är okänt; trol. ha kineserna mottagit
impulser utifrån, men stilkaraktären är likväl
klart kinesisk. De flesta bronserna från första
perioden komma från trakten kring
Shang-Yin-huvudstaden An-yang. Redan från början kan
man urskilja olika, klart differentierade kärltyper;
samtliga ha trol. tjänstgjort som ritualkärl.
Dekoren är rik och utgöres huvudsaki. av
stiliserade, zoomorfa element, tao-tie-masker
(odjurs-masker) drakar, fåglar, cikador, men också av
rent ornamentala motiv. Från An-yang
härstammar även en enklare gråsvart keramik, sparsamt
dekorerad. Dessutom förekomma prov på ett
finare vitt gods, som ibland liknar porslin och
har en rik inskuren ornamentik. Ev. ha
bronserna haft förebilder i trä och keramik. Från
Shang-Yin-tiden ha även framgrävts en mängd
ornamentala ben- och elfenbensföremål med samma
dekormotiv som hos bronserna. Dessa föremål äro
ofta utsmyckade med mosaikinläggningar, en
teknik, som försvann under Chou-perioden.
Chou-stammarnas framträngande kom att betyda en
förenkling av de äldre stilformerna; den nya
Medel-Chou-stilen var färdigbildad på 800-talet
och höll sig vid liv ett par årh. Men tekniken
försämrades. De gamla bronskärlstyperna
för-svunno el. modifierades, och nya tillkommo, de
symboliska djurmotiven ersattes av lineär
bård-ornamentik i låg flatrelief. Dekoren blev mer
dekorativt-funktionell än symbolisk, plastiska
djurhuvuden blevo mer utpräglat dekorativa.
Under sen Chou (dynastiens tre sista årh.) var
bronskonsten icke längre enbart rituell. Nya tekniker
användes, framför allt inkrusteringar i ädlare
metall. Sen-Chou-stilen, färdigbildad vid början av
500-talet, var livligare och mera energisk än
Medel-Chou-stilen med en ofta myllrande dekor
men mer tunnskuren än Shang-Yin-stilen. Dekoren
hämtade motiv ur den framväxande lackkonsten.
Mot slutet av Chou började man även tillverka
dräkthakar och speglar av brons. Från Chou äro
också talrika rituella jadeföremål, både
abstrakt-symboliskt utformade och skulpterade som
djuramuletter. Under sen Chou användes jade alltmer
för prydnadssmycken, och en rik lackkonst
började; kia chu-tekniken utvecklades (olika skikt
av lack och väv kläddes över en stomme, som
avlägsnades, när lacken torkat). — Under
Handynastiens tid fingo offerkärlen träda tillbaka för
brukskärl och dekorativa bronser. Endast ett
fåtal gamla typer levde kvar men förenklade. De
flesta typerna utfördes dessutom i keramik som
en billigare ersättning, och detta verkade
förlamande på bronsproduktionen. Inkrusteringarna
förfinades, och dekorationen blev alltmer
zoo-morf; iranska och västasiatiska stilimpulser voro
bestämmande. Keramiken förekom oftast
grön-glaserad, dessutom finner man ett slags hårt,
ljusgrönt, porslinsliknande stengods, s.k.
proto-porslin. Ett mycket rikt material från Han
utgöres av dräkthakar och speglar, som nu
producerades i större utsträckning än tidigare och i
en mängd rikt varierande former. Efter
Hanperioden finner man emellertid inga nya
dräkt-haksformer, och endast de enklare fortlevde.
Speglarna ha stundom en kosmologisk-symbolisk
betydelse. De första kunna dateras till 6:e årh.
f.Kr. Efter Han började massfabrikationen, men
mot slutet av 400-talet e.Kr. stramades stilen åt,
och de tekniskt mest fulländade speglarna utfördes
under Suei och början av Tang, därefter upplöstes
formen successivt. Lacktekniken utnyttjade
metallinläggningarnas ornamentik, men samtidigt
erbjöd denna teknik större möjligheter för en
friare målerisk stil, och i den s.k. målade korgen
från slutet av Han finner man en rent figural
framställning, som närmast anknyter till tidens
måleri. Århundradena efter Han markera gränsen
mellan helt olika besjälade
konsthantverkskultu-rer. Många former försvunno och nya föddes.
Offerkärlen försvunno för att endast återupplivas
i historicerande anda under Sung. Dräkthakarna
blevo sällsyntare. Den keramiska produktionen
är obetydligt känd, emellertid gjorde man tekniska
framsteg; särsk. kan man lägga märke till
proto-porslinet. — Tang-periodens konsthantverk är
bekant bl.a. genom de rika skatterna i Shosoin i
Nara i Japan, vilka huvudsaki. och i varje fall
stilistiskt äro av kinesiskt ursprung. Här finnas
möbler, instrument och skrin av trä med rika,
fint arbetade inläggningar. Liksom i mattor och
vävnader är dekoren endast mjukt stiliserad och
vegetativ, och man spårar iranska förebilder
liksom för prydnadskärlen av metall. Keramiken
arbetade delvis med imitationer av västasiatiska
kärl, men även andra kategorier äro kända; dess-
— 71 —
— 72 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
