Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinematograf - Kinematograffilm, kinofilm - Kinematografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINEMATOGRAFI
Fig. 2. Filmens väg i
normal-filmproj ektorn med slingor på
båda sidor om bildfönstret.
ett malteserkors,
vars konstruktion
framgår av fig. i
(sp. 87).
Teckningen i fig. 2 visar
filmens väg och
slingorna i en
normal-filmprojektor, medan bild 5 återger
samma detaljer
fotograferade. Projektorn drives vanl.
av en
direktkopp-lad synkronmotor,
som alltid håller
den normala
kör-hastigheten, 24
bilder pr sek.
Under 1 min passera
27,4 m film genom
projektorn. Den
stationära
normal-filmprojektorn uppställes i biografens
maskinrum (bild
6), som har direkt
utgång i det fria och är helt skild från
fö-revisningssalen. Golv, väggar och tak äro
gjorda av brandisolerande material och äro även
ljudisolerande, så att buller från maskinen ej
kan höras i förevisningssalen. Projektionen sker
genom en s.k. projektionsglugg i väggen.
Maskinisten kan studera bilden på duken genom en
observationsglugg. I mindre biografer användes
en projektor, vars kassetter rymma 1,800 m film.
Då ett normalt biografprogram omfattar c:a
3,000 m film, måste en paus göras under
föreställningen. En större biograf har minst två
projektorer med kassetter, rymmande t.ex. 900 m
film. Dessa köras omväxlande, så att hela
föreställningen fullföljes utan något avbrott. I slutet
av filmrullen finns på filmen ett startmärke, som
maskinisten ser i övre högra hörnet av bilden på
duken. Han startar då den andra projektorn. Efter
7 sek kommer det ett skiftmärke, varvid
maskinisten med ett handgrepp öppnar
projektionsglug-gen till den andra apparaten, samtidigt som
pro-jektionsgluggen hos den första stänges. På
samma gång skiftas naturligtvis även
ljudåtergivningen från den ena apparaten till den andra. I
maskinrummets säkerhetsanordningar ingå även
brandluckor, som automatiskt stänga för alla
öppningar i väggen framför projektorerna, om
filmen i en projektor skulle fatta eld. KS.
Kinematograffilm, k i n o f i 1 m, se Film, sp.
sp. 539 f-
Kinematografi’ (se Kinematograf), principer
och metoder för framställning av rörliga bilder.
Till grund för k. ligger en tröghet hos vårt öga,
den stroboskopiska effekten. Om vi
i rask följd se en serie bilder, som visa på
varandra följande, isolerade faser av en rörelse, så
hinner icke ögat urskilja de olika rörelsefaserna.
Synintrycket från en bild kvarstår ännu, när
nästa bild intagit den förras plats. Vår hjärna
fyller då ut mellanrummen mellan rörelsefaserna,
varvid vi få ett intryck av en sammanhängande
rörelse. Principen har tidigare legat till grund
för en serie leksaker och enkla
projektionsan-ordningar, vid vilka rörelsefaserna framställdes
genom teckning. Denna rörelseanalys sker
nu på fotografisk väg i k i n o k a m e r a n*, som
fotograferar rörelsefaserna i form av en serie
ögonblicksbilder, bildrutor, på en filmremsa.
Filmen framkallas och kopieras sedan på en ny
filmremsa, som återger rörelsefaserna i form av
en serie positiva bildrutor.
Rörelsesyntesen åstadkommes med kinoprojektorn
(se Kinematograf), som projicerar dessa
bildrutor på en duk, varvid åskådaren får intryck av
en kontinuerlig rörelse, om ögat ser minst 16
bilder pr sek. — Filmen är utmed kanterna
försedd med utstansade perforeringshål, för att
den bekvämt skall kunna transporteras fram i
kamera och projektor. För kommersiellt bruk
användes huvudsaki. den 35 mm breda
normalfilmen, men även den 16 mm breda
smalfilmen får allt större betydelse, särsk. för
framställning av undervisningsfilm. Den 8 mm
breda smalfilmen användes endast för
amatörbruk. Betr, filmformat se Film, sp. 539 f. —
Kino-kameran och projektorn äro i princip byggda på
samma sätt. Den schematiska teckningen i fig.
1 visar, hur kinokameran fungerar.
Filmhjulet upptill föreställer avgivningskassetten med
den oexponerade filmen och filmhjulet nedtill
uppsamlingskassetten, där den exponerade filmen
rullas upp. Frammatningen av filmen från
avgivningskassetten till uppsamlingskassetten sker
kontinuerligt med hjälp av tandhjul, s.k. matar-
— 89 -
— 90 —
Fig. 1. Schematisk bild av kinokameran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
