Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinematografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINEMATOGRAFI
Fig. 2. Schematisk bild av kinoprojektorn.
hjul, t.ex. ett övre och ett nedre matarhjul el.,
som det här ritats, ett enda dubbelverkande
matarhjul. Från det övre matarhjulet passerar
filmen en kanal bakom objektivet, filmbanan, med
ett ”bildfönster”, i vilket filmen exponeras. För
att bilden skall bli skarp, måste filmrutan stå
stilla under exponeringsögonblicket.
Frammat-ningen av filmen i bildfönstret sker därför
ryckvis med en framkastaranordning, s.k. gripare,
så påverkad av en excenterskiva, att stift gripa
in i perforeringshålen och draga fram filmen,
varefter de dragas ut ur hålen igen. För att icke
den ryckvisa filmframmatningen skall slita av
filmen, lägges denna i en lös slinga före och
efter filmbanan. Filmens exponering regleras med
en roterande sektorslutare mellan objektivet och
bildfönstret. Slutaren utgöres av en metallskiva
med utskuren sektor, som släpper igenom ljuset
från objektivet. Den är hopkopplad med
griparen, så att den roterar i varv under griparens
2 arbetsfaser, d.v.s. då filmen står stilla och då
griparen rycker fram filmen. Slutaren exponerar
filmen i det ögonblick, då denna står stilla, men
stänger för objektivet, medan griparen rycker
fram filmen en ruta. Hos normalfilmkameran,
som numera med tanke på ljudregistreringen
alltid exponerar exakt 24 bilder pr sek, sker således
exponeringen och framryckningen av en bildruta
på V24 sek. Om halva sektorn är öppen, blir
exponeringstiden V48 sek. Normalt räknar man
med att normalfilmkamerans exponeringstid är
Vso sek, men denna tid kan förkortas genom att
sektoröppningen hos normalfilmkameran är
ställbar och kan minskas. Smalfilmkameran
exponerar normalt 16 bilder pr sek, har vanl. fast
sektorslutare och en oföränderlig exponeringstid av
V32 sek. — Kinoproj ektorns verkningssätt
framgår av den schematiska teckningen i fig. 2.
Från det övre filmhjulet transporteras filmen
kontinuerligt genom ett övre och ett nedre
matarhjul till det nedre filmhjulet, men genom
filmbanan sker frammatningen ryckvis med
samma hastighet som vid fotograferingen. De
ögonblick filmen står stilla i bildfönstret, belyses den
av en kraftig ljuskälla och avbildas i förstorad
skala på duken av ett projektionsobjektiv. För
att icke även den snabba framryckningen skall
bli synlig på duken, avskärmas ljuset från
lampan under framryckningen av en roterande
sektorslutare, ofta även kallad ”bländare”.
Ljuskällan utgöres normalt hos smalfilmprojektorn av
en projektionsglödlampa med nästan
punktfor-migt anordnade glödtrådar och hos
normalfilm-projektorn av en elektrisk båglampa. Bakom
lampan sitter en reflektor, en konkav spegel, som
återkastar ljuset mot bildfönstret. Hos
smalfilmprojektorn sammanbrytes ljuset av en
kon-densor, en kombination av samlingslinser, till en
ljuskon, som har sin spets i objektivet.
Kon-densorn ger således en bild av ljuskällan i
objektivet. Hos normalfilmprojektorn erhålles
samsa verkan endast av den stora paraboliska
spegeln bakom båglampan. Ljuskonen ger i
bildfönstret en lysande fläck, som belyser bildrutan
och måste ge den en fullständigt jämn belysning.
Hos smalfilmapparaterna finns vanl. även ett
vär-meskyddsfilter, som automatiskt skjutes in mellan
lampa och bildfönster, när projektorn går långsamt.
Smalfilmprojektorerna ha vanl. gripare, medan
normalfilmprojektorerna ha framkastarhjul, d.v.s.
ett tandhjul, som påverkas av en speciell
konstruktion, ett malteserkors (se Kinematograf, sp. 89),
så att filmen i filmbanan får en intermittent rörelse.
Den roterande slutaren har hos projektorn en
dubbel uppgift. Dels skall den, som redan framhållits,
avskärma ljuset under filmens framryckning, dels
skall den avskärma ljusknippet ytterligare 1 el. 2
ggr, medan bildrutan visas på duken. Denna
senare avskärmning har till uppgift att förhindra
det intryck av flimmer, som en åskådare får, om
ljusväxlingen är för långsam, t.ex. om en
smal-filmprojektor projicerar 16 bilder pr sek
omväxlande med 16 mörka perioder. Flimmergränsen,
som är beroende av belysningens styrka, ligger
vid omkr. 40 å 50 ljusväxlingar pr sek. I st.f. att
öka körhastigheten hos projektorn är det
tillräckligt att visa
samma bildruta 2 el.
3 ggr under det
ögonblick den står
stilla i bildfönstret.
Hos
smalfilmprojektorn visas varje
bildruta 3 ggr
genom att
sektorslu-taren är försedd med
3 vingar (fig. 3).
Samma resultat, d.v.s. 48 blinkningar pr sek,
erhålles hos normalfilmprojektorn med 2-vingad
sektorslutare. Denna har icke alltid skivform
utan kan utformas som en ”trumbländare”.
Samtidigt med bildens fotografering registreras ljudet
vid ljudfilmsfotografering med en särskild
ljudkamera (se Ljudfilm).
Framkallning och kopiering.
Fil
Fig. 3. Den roterande
sektor-slutaren. T.v. tvåvingad för
nor-malfilmprojektor, i mitten
tre-vingad för smalfilmprojektor,
t.h. envingad för kinokamera.
— 91 —
— 92 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
