Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinesisk-japanska kriget 1937—45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINESISK-JAPANSKA KRIGET 1937—45
delarna av landet, näml. n. och mell. Kina,
samt att därvid slå Chiang Kai-sheks trupper.
Därigenom skulle ett avgörande kunna nås, utan
att hela Kina behövde ockuperas. Detta mål
nåddes emellertid ej, emedan de kinesiska
styrkorna veko inåt landet utan att bli helt slagna.
Samtidigt ställdes stora krav på de japanska
ockupationsstyrkorna genom den organiserade
antijapanska verksamheten inom de ockuperade
områdena. Kriget kom att dra ut på tiden, och
något avgörande kom ej till stånd, innan kriget
i Stilla havet bröt ut. Den japanska blockaden
blev visserligen senare så effektiv, att Chiang
Kai-sheks Kina nästan helt lamslogs, men vid
denna tidpunkt hade kriget i Stilla havet och i
Burma så ändrat sig till japanernas nackdel, att
Kinas svaghetstillstånd ej kunde utnyttjas. Den
amerikanska hjälpen till Kina under denna tid
bidrog även i hög grad till att förhindra ett
kinesiskt sammanbrott. Hjälpen under senare
delen av kriget blev av stor betydelse för de
slutliga operationerna i Kina. Sovjetunionen höll
sig neutralt under hela kriget med undantag för
vissa sammanstötningar med japanerna vid
gränsen 1937—38 och torde ha lämnat mycket liten
hjälp till Kina, framför allt efter det att
neutra-litetspakt hade slutits med Japan i april 1941.
K. avgjordes ej i Kina utan i Stilla havet och
Burma. Det medförde en japansk splittring av
stridskrafterna, vilken bidrog till de allierades
framgångar.
Händelseutvecklingen till
årsskiftet 193 8/3 9. Kriget framprovocerades av
japanerna genom en sammanstötning nära Peking.
Japanska styrkor togo i slutet av aug.
Nankau-passet (c:a 80 km n.v. om Peking) och
Wan-chüan. Vidare togos Peking och Tientsin, som
försvarades lamt. Framryckningen fortsatte
därefter mot v., s.v. och s., och före årsskiftet var
huvuddelen av n.ö. Kina erövrat. Ett intermezzo
i Shanghai utlöste ett japanskt anfall, som
slutade med att denna stad togs i sept. Omedelbart
därpå fortsatte offensiven längs Yang-tsi-kiang
mot Nanking, som togs i slutet av året. Chiang
Kai-sheks regering (centralregeringen) flyttade
till Han-kou. I början av 1938 inleddes en
offensiv från både n. och s. längs järnvägen
Tientsin—Nanking i avsikt att upprätta
förbindelse mellan den n. armén och Shanghai-armén.
Oaktat ett häftigt kinesiskt motanfall fingo de
japanska arméerna kontakt med varandra i
slutet av maj s.å. — Erövringen av Han-kou, dit
centralregeringen flyttat, kunde medföra ett
sammanbrott och slut på kriget. Japanernas nästa
mål blev därför denna stad. Offensiv igångsattes
i juni 1938 från Nanking-området, och i okt.
s.å. togs Han-kou efter mycket segt motstånd.
Centralregeringen flyttade i god tid till
Chung-king, som blev dess säte under återstoden av
kriget. Under sommaren s.å. besatte japanerna vissa
viktiga hamnar i s. Kina, bl.a. Amoy och
Kanton (i okt.). Läget vid årsskiftet 1938/39
framgår av skiss å följ. sida. Den japanska fronten var
över 2,000 km lång. Enl. japanska uppgifter var det
ockuperade området c:a 1,500,000 km2 med 170
mill. inv. De ockuperade områdena voro
emellertid icke rensade från kinesiska trupper. I
hu
— 101 —
vudsak var det endast städerna och
förbindelselinjerna — järnvägarna, vägarna och floderna —,
som voro fullständigt under japansk kontroll.
Dessa sårbara förbindelselinjer krävde stora styU
kor som skydd. I mellanliggande områden
opererade kinesiska gerillastyrkor om ända upp till
50,000 man. Industrier hade såvitt möjligt förts
undan till det inre Kina, och landet hade delvis
förhärjats vid reträtten. Kineserna hade sprängt
dammanläggningarna i Huang-ho vid Kai-feng,
så att ett mycket stort område ö. och s.ö. om
denna stad hade blivit översvämmat. Den
kinesiska armén var icke slagen.
Under 1939 började japanerna inse, hur svårt
det var att snabbt betvinga Kina. Även andra
utvägar än rent militära måste sökas. Under de
närmast följ, åren kan man därför urskilja följ,
huvudprinciper för att betvinga landet: blockad
av Kina; anfall i preventivt syfte mot de efter
hand reorganiserade kinesiska arméerna för att
hålla samt helst även utvidga basområdena;
upprättande av Tokyo-styrd regering samt armé i
Kina; rensningsaktioner inom de ockuperade
områdena för att såvitt möjligt tillintetgöra
gerillaförbanden och pacificera de ockuperade
områdena, i samband därmed tryggande av
förbindelselinjerna. Självklart torde dock den japanska
ledningen ha haft ögonen öppna för möjligheten
av att nå ett avgörande på slagfältet.
Blockaden. Kinas förbindelser med
yttervärlden gingo vid årsskiftet 1938/39 över
hamnar i s. Kina, från Haiphong i Franska Indokina
till Kun-ming i Yünnan, längs den 2,000 km
långa, i början av 1939 färdigbyggda landsvägen
från Lashio i Burma till Chung-king
(Burma-vägen) samt längs den urgamla ”sidenvägen”
över kinesiska Turkestan, vilken hade förbindelse
med Sovjetunionen. Blockaden mot Kinas
sydöst- och sydkust skärptes under 1939. ön
Hai-nan besattes i febr. Under maj—juli besattes ett
antal hamnar på sydöstkusten (bl.a. Yung-chia
och Min-hou). I aug. avskars Hong-kong från
det kinesiska fastlandet. I nov. besattes
ytterligare några hamnar — i sydligaste Kina bl.a.
Yamchou (c:a 90 km n.v. om Pakhoi), varifrån
en offensiv inleddes längs gränsen mot Indokina.
Denna hade till resultat, att trafiken mellan
Indokina och Kuangsi i slutet av s.å. kom under
kontroll. Med anledning av japanska krav,
framförda i slutet av juni 1940, stängde
Storbritannien Burmavägen i slutet av juli. Vägen
öppnades dock åter för trafik i mitten av okt. s.å.
Av den nybildade Vichy-regeringen tilltvang sig
Japan i sept. 1940 rätten att i Indokina vidta
”erforderliga militära åtgärder för att slutföra
operationerna mot Kina”. Härefter besattes
Haiphong (23/o) och Hanoi (8/io) samt vissa
flygbaser. Burmavägen kom därigenom inom
räckhåll för japanskt bombflyg. Efter denna
om-basering till Indokina utrymdes det föreg. år
ockuperade s. Kuangsi. Under 1940 besattes
ytterligare hamnstäder på kinesiska sydöstkusten.
Kustblockaden visade sig emellertid kräva stor
kraftinsats, varför japanerna övergingo till att
endast hålla vissa hamnar ständigt besatta,
medan övriga då och då besattes för kontroll och
rensning. I slutet av juli 1941 ingicks en ny
— 102 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
