Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinnor - Kino (kinematograf) - Kino (bark) - Kinocilier - Kinofilm - Kinoida bindningar - Kinoidin - Kinokamera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINOKAMERA
lyra. — Litt.: J. Åkermark, ”Undersökningar ang.
k. och nebel” (1874).
Kino [k- el. c-], förk. för kinematograf, i svenskan
vanl. i sms., ss. kinofilm, kinokamera.
Kino, kollektivnamn för garvsyrerika sekret, som
finnas i barken av flera tropiska träd, ss.
Pterocar’-/^s-arter (Amboina-kino, Gambia-kino), Fw^a-arter
(bengalisk kino), Crofon-arter, samtliga växande i
Ostindien, samt från Eucalyp’tus-arter i Australien.
Officinell i en del länder är Malabar-kino från
Pte-rccarpus marsu’pium, ett högt träd i Främre Indien.
Drogen bildar små, mörkröda, glänsande stycken
med hög halt av garvämnen samt kinorött och
py-rokatekin. K. har användning som adstringerande
medel i munvatten samt som material för färgning
och garvning. J.H.
Kinoci’lier, se Flimmerhår.
Kinofilm, se Film, sp. 539 f.
Kinofda bindningar, kem., de i kinonmolekylen
förekommande bindningarna, karakteriserade ge-
Il
nom den kinoida gruppen =CH—C—CH=. Denna
grupp har till följd av dubbelbindningarna en
omättad karaktär och är kromofor. Skillnaden
mellan vanlig bindning och kinoid bindning i
ben-solringen framgår av atomgrupperingen i
bensol-molekylen och kinonmolekylen.
bensol kinon
Kinoidi’n [c-], se Kinaalkaloider.
Kinokamera, kamera för fotografering av
kine-matografisk film. Betr. k:s princip se
Kinema-tografi, ang. filmformat se Film sp. 539. K. för
16 och 8 mm smalfilm och för 35 mm
normalfilm äro i princip byggda på samma sätt.
Fig. 1. Smalfilmkameror för 16 och 8 mm film
(Cine-Kodak Magazine).
Fig. 2. Smalfilmkamera för 16 mm film (Bell & Howell
Filmo) med tre objektiv i revolverfattning.
Den kontinuerliga frammatningen av filmen sker
med matarhjul, medan den ryckvisa
frammatningen i bildfönstret sker med gripare. I
bildfönstret pressar en tryckram med polerade
glidskenor mot baksidan av filmens perforeringskanter
under exponeringen, så att filmen står alldeles
stilla i exponeringsögonblicket; under
framryck-ningen är tryckramen tillbakadragen, så att filmen
frigöres. — Smalfilmkameran drives av
ett fjäderverk, som dras upp med en vev. Även
batteridrivna smalfilmkameror förekomma.
Normalt sker filmens frammatning med en hastighet
av 16 bilder pr sek, men hos flertalet kameror
kan bildfrekvensen dessutom ökas stegvis, t.ex.
till 32 och 64 bilder pr sek, varvid naturligtvis
exponeringstiden förkortas i samma proportion.
En del kameror ha även en lägre bildfrekvens,
8 bilder pr sek, som ibland kommer till
användning i svagt ljus, när den normala frekvensen
skulle medföra underexponering. K:s
konstruktion och utrustning varierar i hög grad från de
enklaste, endast för amatörbruk avsedda 8 mm
kamerorna till de förnämsta 16 mm kamerorna
för kommersiellt bruk. De senare äro byggda
ung. som ateljékamerorna och äro utrustade med
samma inställningsanordningar som dessa.
Amatörkamerorna för 8 och 16 mm film (fig. 1) äro
jämförelsevis små och lättskötta och kunna
användas på fri hand, även om fotografering på
stativ är lämpligast. De laddas vanl. med rullar
på 15 el. 30 m film, som ofta köpas i
dagsljuskassetter, vilka med ett enkelt handgrepp läggas
in i kameran, varvid en liten slinga av filmen lätt
passas in i filmbanan. Den exponerade kassetten
uttages lika snabbt och kan lämnas till
omvänd-ningsframkallning, som ofta ingår i priset på
filmen. Kamerorna ha ljusstarka objektiv med
12 ä 13 mm brännvidd hos 8 mm kameran och
20 å 25 mm brännvidd hos 16 mm kameran.
Objektiven kunna bytas mot andra med längre
— 125 —
— 126 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
