Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinolin - Kinolinfärgämnen - Kinon, bensokinon - Kinoniminfärgämnen - Kinoprojektor - Kinosol, chinosol - Kinross - Kinsey, Alfred - Kinsky, Wilhelm - Kinstycke - Kinyras - Kionokor - Kios - Kiosk - Kioto - Kip - Kipa - Kipling, Rudyard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIPLING
Kinoli’n [c-], en svag bas, tillhörande de
he-terocykliska föreningarna, är uppbyggd av en
bensol- och en pyridinring.
K. är en färglös, starkt
ljusbrytande, karakteristiskt
luktande vätska, som verkar
starkt antiseptiskt; kokpunkt
238°; smp. —22°e. K. bildas
vid sönderdelning av många
alkaloider, finnes i benolja och stenkolstjära,
varur k. kan isoleras, och framställes syntetiskt enl.
Skraup genom kokning av en blandning av
gly-cerin, anilin, svavelsyra och nitrobensol. G.J.
Kinolinfärgämnen, en liten grupp tjärfärgämnen,
vilkas modersubstans är kinolin. Det viktigaste
är k i n o 1 i n g u 11, som framställes genom
kon-densation av ftalsyreanhydrid med kinolin och
efterföljande sulfonering till disulfonsyran samt
överföring till natriumsaltet. K. färgar ylle och
silke rent gult och tvättäkta.
Kinon [cinå’n], O=C<~?| C = O,
ben-s o k i n o n, framställdes tidigare genom oxidation
av kinasyra, varav k. fått sitt namn. Kristalliserar
i gula prismor. Är flyktig med vattenånga och
har en intensiv, stickande lukt. Färgar huden
brun. Är lättlöslig i varmt vatten, alkohol och
eter. Reduceras lätt till hydrokinon. Kinonkärnan
CH=CH
= = är en kromofor grupp, som
ingår i många färgämnen.
Kinonimi’nfärgämnen [c-], färgämnen, som
härleda sig från kinon, vari en el. båda syreatomerna
ersatts med iminogrupp. Hit höra azinfärgämnen*
(fenazinfärgämnen), oxazinfärgämnen* och
tiazin-färgämnen*. Hit höra även indofenoler, indoani-
liner och indaminer, som icke användas som
färgämnen men äro viktiga mellanprodukter vid
tillverkning av vissa svavelfärgämnen,
fenazin-och tiazinfärgämnen. El.
Kinoprojektor, se Kinematograf.
Kinosol [c-å’l], c h i n o s o 1, oxykinolinsulfat,
antiseptiskt medel, använt i gurgelvatten.
Kinross [-råss’], grevskap i ö. Skottland, n.
om Firth of Forths inre del; 212 km2, 7,800 inv.
(1948). K., som till folkmängden är det minsta
och till ytvidden det näst minsta grevskapet i
Storbritannien, omfattar bergstrakterna kring Loch
Leven. Huvudstad är Kinross (2,400 inv.).
Kinsey [kin’zi], Alfred Charles, amerikansk
zoolog (f. 1894), prof, i zoologi vid Indiana Univ.
sedan 1929. K. utgav 1948 tills, med sina
medarbetare W. B. Pomeroy och C. E. Martin
”Sexual behavior in the human male” (sv. övers.
”Kinsey-rapporten. Mannens sexuella beteende”,
1949). Arbetet, som omfattade ett material av
5,300 intervjuade vita manliga individer i olika
åldrar och från alla samhällsgrupper, var märkligt
på gr. av omfattning, metodik och resultat. K.
har samlat ett liknande material även om
kvinnans sexuella beteende. A.G.
Kinsky, Wilhelm, böhmisk krigare, från 1628
greve (d. 1634), tillhörde 1618 de protestantiska
direktorerna i Böhmen, flydde 1620 till Sachsen,
fick 1627 tack vare Wallensteins bemedling
återvända och stod därefter denne mycket nära. K.
var Wallensteins förtroendeman vid dennes
förhandlingar med Frankrike och mördades liksom
denne i Eger.
Kinstycke, metall., se Kienstycke.
Kin’yras (grek. Kinyras), grek, myt., sagokung
på Cypern med residens i Pafos, vars ryktbara
afroditekult ansågs vara införd av honom. På
Cypern var K., som närmast representerar den
feniciska kulturen där, en central sagogestalt, och
all odling på ön leddes tillbaka till honom. Enl.
vissa traditioner var han Apollons son. Även
adoniskulten sattes i förbindelse med K., i det att
Adonis sades vara son till K. med dennes egen
dotter Myrrha el. Smyrna. K:s namn användes
i ordspråk för att beteckna rikedom. K.H.
Kionokor [-å’r] (till grek. chio’n, snö, och
ko-rei’n, flytta sig), bot., om en växt, vars frukter el.
frön spridas med snön, se Frukt- och fröspridning.
Kios, ö i Egeiska havet, se Chios.
Kiosk
åsk’l (turk., ”trädgårdspaviljong” o.d.),
betecknar urspr. en lätt byggnad av central form,
fristående el. slutande sig till en större, vanl. av
trä med stora fönster el. delvis öppna väggar,
bringande skugga och svalka (jfr Istanbul, sp. 794).
Senare även om större byggnad (t.ex. Jildiz k.).
I engelska parker uppfördes ofta k. i kinesisk el.
turkisk stil. Senare har k. blivit beteckning på små
försäljnings- el. telefonbyggnader av trä, järn
och glas.
Kioto, stad i Japan, se Kyoto.
Kip, sjöv., ränna el. urtagning på dävert, reling
e.d. för inläggande av tåg el. wire. Jfr Halkip.
Kipa, sjöv., att medelst en hake om ena flyet på
ett vanligt skeppsankare föra detta från [-kranbal-ken (ankardäverten) till dess stuvningsplats.
Kipling [kip’lig], Rudyard, engelsk författare
(1865—1936), son till John Lockwood K., konstnär
och stor kännare av indisk kultur. K. växte
upp i Indien, genomgick i England The United
Services College i Westward Ho (scenen för
hans berömda skolhistoria ”Stalky and Co.”, 1899).
17-årig återvände han
till Indien, där han
som journalist
gjorde långa resor kors
och tvärs i landet. I
tidn. publicerade K.
sina första berättelser,
som han sedan
samlade i boken ”Plain
tales from the hills”
(1888), följd (1888—
89) av 6 andra saml.,
bland vilka märkas
”Soldiers three”, ”The
phantom rickshaw”,
SU 16.
5 — Red. avsl. 50.
— 129 —
— 130 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
