Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kipling, Rudyard - Kiplingeberg - Kipnis, Alexander - Kippapparat - Kipper - Kippgenerator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIPLINGEBERG
”Wee Willie Winkie”. Dessa K:s första
arbeten äro täml. ojämna, liksom det mesta han
skrivit, men de ha en säregen tjusning tack vare en
vital impressionistisk skildringskonst, oförfärad
humor och spelande fantasi. Deras
livsåskådning är enkel och okomplicerad; de förhärliga de
dygder, som de engelska skolorna söka inplanta:
hederskänsla och osjälvisk pliktuppfyllelse. K.
blev med ens berömd. Flera senare arbeten sluta
sig nära till de tidigare, så t.ex. saml. ”Life’s
han-dicap” (1891) och ”The day’s work” (1898) samt
”Kim” (1901), som, jämte de originella
djurskildringarna i ”The jungle book” (2 bd, 1894—95), hör
till det bästa han skrivit. K:s produktion efter
hemkomsten från Indien (1889) hämtar annars
ofta sina ämnen från annat håll, t.ex. ”The light
that failed” (1890), ”Captains courageous” (1897),
”Puck of Pook’s Hill” (1906); vissa arbeten, dock
knappast de bästa, äro rent psykologiska
skildringar. Hans stil blev med åren mera invecklad
och konstlad. — Som skald framträdde K. redan
1892 med ”Barrack room ballads”, följd av ”The
seven seas” (1896), ”The five nations” (1903) och
enstaka senare dikter (”Collected verse: 1885—•
1918”, 1919). Han är en mästare även på versens
område, såväl i sina soldatvisor, där han med god
poetisk verkan använder den enkle soldatens och
sjömannens uttryck, som i sina fosterländska
dikter med deras ofta på en gång pompösa och
eggande rytmer, i vilka han tolkade sin fasta tro
på det brittiska imperiet. 1907 erhöll K.
Nobelpriset i litteratur. — ”The works” (27 bd, 1907—33).
De flesta av K:s arbeten föreligga i sv. övers. —
Postumt utkom självbiogr. ”Something of myself”
(1937). — Litt.: Monogr. av J. V. Jensen (1912),
G. F. Monkshood (3 ed. 1936), R. T. Hopkins
(1921 och 1925), A. Chevrillon (1936), A. M.
Weygandt (1939), E. Shanks (1940), H. Brown
(1945); bibliogr. av F. V. Livingstone (1927). En
studie över K. som lyriker ingår i ”A choice of
K:s verse made by T. S. Eliot with an essay on
R. K.” (1942). [A.KmJE.
Kiplingeberg, gods i Bälinge sn i Uppland, 14
km n.v. om Uppsala. K. är huvudgård i ett
fideikommiss, som i Bälinge, Skuttunge och
Björk-linge socknar omfattar 2,176 ha, därav 792 åker,
med ett taxeringsvärde av 1,113,400 kr; till
huvudgården höra 662 ha, därav 193 åker.
Huvudbyggnaden är av trä i två våningar. K.
tillhörde till 1747 ärkebiskopen J. Benzelius, vars son,
statssekr. M. Benzelstierna (d. 1791), för 6 sina
systersöner v. Engeström instiftade 6
fideikommiss. K. förenades efter förste innehavarens död
1802 med Närlinge i Björklinge sn; nuv.
innehavare är M. v. Engeström. — Namnet skrevs 1357
in kyplinge; möjl. är förleden besl. med käpp; berg
är ett i herrgårdsnamn vanligt tillägg. P.;Er.
Ki’pnis, Alexander, rysk-amerikansk
operasångare, bas (f. 1891), född i Ukraina, utbildad
i Warszawa och Berlin, efter debut 1912
engagerad i Hamburg, Wiesbaden, Berlin och Wien och
sedan 1939 vid Metropolitan, New York; gästspel
på operascener i Europa och Amerika. K. är även
framstående konsertsångare (Stockholm 1936).
Kippapparat, en i kemiska laboratorier använd
apparat av glas för utveckling av gaser, t.ex.
kolsyra, svavelväte och vätgas, vilka vid vanlig temp.
erhållas vid inverkan av
syror på marmor, svaveljärn
och zink. K. består av en
undre del med kulorna a
och b och en övre del, en
kula med långt rör, som är
inslipat vid c och når ner
till nära bottnen av a, och
överst ett säkerhetsrör d.
Marmorn, svaveljärnet el.
zinken inläggas i kulan b
genom e, vari sedan en
glaskran insättes. Den nedersta
kulan, röret och en del av
den översta kulan fyllas med
syra. Så snart kranen vid
e öppnas, fylles även en del
av kulan b med syra, och
gasutveckling inträder.
Till-slutes kranen, tillbakatränges
syran åter, och gasutveck-
lingen upphör. Den bildade saltlösningen kan
uttappas genom f. G.J.
Kipper [kipp’a] (eng., eg. laxhanne i lektiden),
fläkt, saltad och röktorkad fisk, särsk. makrill
och sill.
Kippgenerator, fys., elektrotekn., anordning,
avsedd att alstra periodiska elektriska
spänningsvariationer, vilkas kurvform ofta ha det utseende
fig. 1 antyder.
Dylika spänningsstötar,
s.k. ki p p s vä n
g-n i n g a r, kunna
principiellt erhållas
över en kondensator,
som uppladdas till en
viss spänning och
därefter hastigt urladdas genom en glimlampa. En
enkel k.-koppling framgår av fig. 2.
Kondensa-torn C uppladdas över motståndet R av den
elektriska strömmen från batteriet B. När
spänningen över kondensatorn uppnått ett visst
värde, tändspänningen, tändes glimlampan G, som
därvid snabbt urladdar kondensatorn, tills
spänningen sjunkit till glimlampans s.k.
släckspän-ning, varefter
uppladdningen börjar på
nytt.
Spänningsför-loppet är
åskådliggjort i fig. 1.
Antalet uppladdningar
pr sek, den s.k. [-kippfrekven-s-]
{+kippfrekven-
s+} e n, beror såväl av
batterispänningens,
motståndets och kondensatorns storlek som av
glimlampans tänd- och släckspänningar. I
praktiken ersättes glimlampan vanl. av ett gasfyllt
elektronrör, s.k. thyratronrör, som medger
variation av tändspänningen. Då det gäller höga
kipp-frekvenser, kunna gasurladdningsrör icke
användas på gr. av gasjonernas tröghet. K.-kopplingar
med högvakuumrör förekomma i dyl. fall. K.
har funnit vidsträckt användning i samband med
katodstrålerör, t.ex. vid analys av
spänningsför-lopp, samt inom radar- och televisionstekniken.
Kippapparat.
Fig. L
Fig. 2.
— I3I —
— 132 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
