Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kisel - Kiselalger, diatoméer, diatomacéer - Kiselaluminium, -mangan - Kiseldioxid - Kiselfluorvätesyra - Kiselföreningar - Kiselgalmeja - Kiselgummi - Kiselgur - Kiselharts - Kiseljärn - Kisel-karbid, -klorid - Kiselkoppar - Kisellegeringar - Kiselmalakit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KISELALGER
Skal av kiselalger.
I. Flera individ av Synedra Ulna, fästade vid en aigtråd. 2. Synedra Ulna, starkare
förstorad. 3 och 4. Navicula Liber, sedd från två olika sidor. 5 och 6. Navicula tumida,
sedd från två sidor. 7. Triceratium Favus. 8. Campylodiscus spiralis. 9. Pleurosigma
angulatum. 10 och II. Grammatophora serpentina, sedd från två olika sidor. 12 och 13.
Gomphonema capitatum, sedd från två olika sidor. 14. Densamma på förgrenade skaft,
fästade på en klorofyllförande cell av en vattenväxt. 15. Diatoma vulgäre, som genom
sammanhängande celler bildar ett sicksackformigt band. 16 och 17. Fragilaria virescens,
ett individ, sett från två olika sidor, och sex olika individ, förenade till ett band. 18.
Cocconema Cistula. 19. Kopulerande celler av samma art. 20. Ytterligare förstorade
celler av samma art. — Förstoringar 50 till 200 ggr.
ryker i beröring med fuktig luft, sönderdelas av
vatten under avskiljande av kiselsyra, tillverkas
genom inverkan av klor på en blandning av
kisel-dioxid och kol el. på tekniskt 50%-igt kiseljärn.
Användes för att impregnera organiska ämnen, i
sht textilier, för att göra dem brandhärdiga,
vidare för att alstra rökmoln för militära
ändamål. — Betr. k:s tekniska användning se
Ferro-legeringar, Kiselstål och Silicider. S.P.;El.
Kiselalger, diatoméer, diatomacéer
(Bacillarioph’yta, Bacillaria’ceae, Diato’meae,
Pyri-tophtfceaé), alggrupp, innefattande encelliga,
merendels i stort individantal uppträdande former, som
ant. förekomma fritt el. bilda sammanhängande
kedjor, stundom genom slembildningar
förenade till större kolonier av växlande form.
Kromato-forerna, vilka utgöras av 1—2 större, plattade
skivor el. flera, mindre korn, innehålla förutom
klorofyll ett gult el. gulbrunt färgämne (diatomin). Som
assimilationsprodukt uppträder fet olja, ofta
gul-färgad och rik på vitaminer fNifzschia). Det
organiska underlaget i cellväggen är pektin (ej
cellulosa), i vilket finnes rikligt inlagrad kiselsyra, som
vid glödgning lämnar ett skelett med den levande
cellväggens storlek, form och struktur tydligt
återgivna. Cellväggen består av 2 olikstora skal, det
ena skjutande över det andra som locket på en ask.
Man särskiljer på skalet 2 delar, den egentliga
skalsidan och den däremot vinkelräta
gördelband-sidan el. bältet. Ytan är, särsk. på skalsidan, mer
el. mindre rikt skulpterad med geometriskt
regelbundet ordnade fåror, lister, punkter m.m. Till sin
symmetri äro k. ant. centrisk a, med
strukturdetaljerna ordnade regelbundet kring medelpunkten
av den cirkelformiga, polygonala el. ovala skalsidan,
el. penna t a, med dessa anordnade tvåsidigt
symmetriskt kring en förlängd huvudaxel. K:s
förökning sker i allm. genom delning, varvid vart och
ett av dotterindividen erhåller ett av moderindivi-
dets bägge skal och ett
andra, städse det inre,
nybildas. Då på gr. härav
det ena dotterindividet
blir mindre än
moderindi-videt, uppstå efter hand
allt mindre och mindre
individ. Den ursprungliga
storleken återställes
emellertid genom bildning av
auxosporer, vilken
ofta inträder som följd
av en sammansmältning
mellan 2 celler. Efter
delningen skilja sig cellerna
el. bli mer el. mindre
sammanhängande och
bilda bladlika (Frag:la’rid),
trådformiga (MelosPra) el.
sicksacklika komplexer
(Asterionell’a’). I några
fall, ss. hos släktet
Biddul’-phia*, sker förökningen
genom bildning av
ciliebä-rande mikrosporer.
Stundom bildas vilsporer,
varvid en fastare membran
avsätter sig innanför den
kontraherade modercellens ursprungliga vägg. —
K. innefatta o. 2,000 arter. De förekomma i salt
el. sött vatten, en del även på fuktig jord. De
flesta, till stor del centriska former, finnas i havet,
bildande plankton, och visa då ofta särskilda
byggnadsförhållanden, ss. svävinrättningar i form av
horn- el. vinglika membranutväxter. Särsk. de
planktonbildande k. spela en stor roll i naturen,
emedan de utgöra de organismer, som bilda
urnäringen i havet. Några visa en glidande, genom
protoplasmarörelse förorsakad ställförflyttning. I
fossilt tillstånd äro k. kända ända från
kritperio-den. Mäktiga lager av sådana förekomma i vissa
tertiära och alluviala bildningar. Som kiselgur,
bergmjöl, diatomacégyttja el. diatomacéjord ha k.
erhållit olika teknisk användning (se
Diatomacé-avlagringar). — De skilda k.-arternas olika
anpassning till olika salthalter och temp. är
grunden till den för arkeologien och kvartärgeologien
mycket betydelsefulla diatomacéanalysen*. G.
Kiselaluminium, -mangan, se Ferrolegeringar.
Kiseldioxid, se Kisel och Kvarts.
Kiselfluorvätesyra, se Kisel.
Kiselföreningar, se Kisel, Kiselväteföreningar
och Silicider.
Kiselgalmeja, miner., se Hemimorfit.
Kiselgummi, kem., se Silikoner.
Kiselgur, petrografisk benämning på renare
avlagringar av kiselalger (se Diatomacéavlagringar).
Kiselharts, se Silikoner.
Kiseljärn, se Ferrolegeringar.
Kisel-karbid, -klorid, kem., se Kisel.
Kiselkoppar, kem., se Silicider.
Kisellegeringar. Ang. kiseljärn, kiselmangan,
kiselaluminium och kiselaluminiummangan se
Ferrolegeringar. Ang. kalciumsilicid och kiselkoppar
se Silicider. Se även Kiselstål.
Kiselmalakit, miner., se Krysokoll.
— 151 —
— 152 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
