Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klebs, Edwin - Klebs, Georg - Klecho - Klee, Paul - Kleen, släkt - Kleen, 1. Johan af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLEBS
Paul Klee: T.v. ”Dansa, du odjur, till min vackra sång”, 1922. T.h. Exotiskt, 1939.
lertid icke dessa baciller och bevisade icke deras
patogenitet. A.Fl.
Klebs [kläps], Georg Albrecht, tysk botanist
0^57—1918), prof, i Basel 1887, i Halle 1898, i
Heidelberg 1907, företog forskningsresor till Java
och Indien 1910—11, Sydryssland och Armenien
1912 och Egypten 1913. Mest bekanta äro hans
undersökningar över algernas och svamparnas
fortplantningsfysiologi, de yttre och inre
betingelserna för växtens gestaltningsprocesser,
rytmiken i tillväxten samt över experimentell
te-ratologi och variationslära. Av grundläggande
betydelse äro även hans forskningar över
fla-gellaterna samt över cellkärnans betydelse för
membranbildningen. G.
Klecho [-k-], art av fam. trädsvalor*.
Klee [kle], Paul, schweizisk-tysk målare,
grafiker och konstteoretiker (1879—1940), studerade
i München för v. Stuck och framträdde vid
1900-talets början som etsare. Efter kontakt med
abstrakta målare i Tyskland, främst ryssen
Kan-dinskij, samt en resa till Paris 1912, varvid han
studerade Picassos kubism, framträdde K. o.
1920 som den egentlige ledaren av den tyska
abstrakta expressionismen. Han blev 1921 lärare
i glasmåleri vid Staatliches Bauhaus i Weimar
och utgav i anslutning till sin undervisning
konstteoretiska skrifter, bl.a. ”Pädagogisches
Skizzen-buch” (1925). K. kallades 1930 till prof, i
Düsseldorf men återvände tre år senare till Schweiz.
Genom impulser från bl.a. Cézanne och
analytisk kubism nådde K., i kontakt med orientalisk
konst, redan 1914 fram till sin egen visionära, |
halvt surrealistiska, halvt abstrakta stil. Vissa
intryck av Sophie Täubers bandflätade
rumsver-kan gjorde sig från o. 1915 gällande i hans
bilder. I sina abstraktioner släppte K. aldrig helt
föremålsligheten utan betraktade innehållet som
en av tavlans viktiga dimensioner.
Verklighets-stoffet bearbetades emellertid alltid av en lekfullt
abstraherande fantasi. Verkan kunde ibland bli
mystiskt sagomättad, ibland primitivt
ursprunglig, och hans stil har ofta uppfattats som
avsiktlig naivism (”Dansa, du odjur, till min vackra
sång”, 1922). Ett karakteristicum för K:s konst
är den nervöst känsliga linjeverkan
(”Kvitter-maskin”, 1922), som i hans sista arbeten
utvecklats till en teckenskrift av primitiv
uttrycks-kraft. K. har haft mycket stor betydelse för
samtida och senare konst, icke minst genom sin
inriktning på en raffinerad färgbehandling och
sina experiment med nya konstnärliga material.
— Litt.: L. Zahn, ”P. K. Leben, Werk, Geist”
(1920); G. Schmidt, ”K.” (1946). K.Re.
Kleen [klen], släkt, urspr. från Skåne. K.i)
adlades af K. 1858 enl. RF § 37.
1) Johan af K., militär (1800—84), fil. mag.
i Lund 1823, underlöjtnant vid Ingenjörkåren
s.å., överste 1858, generalmajor s.å.,
generallöjtnant 1868, avsked 1869. K. gjorde 1833—34 samt
1852—58 vidsträckta studieresor i Europa, bl.a.
1855 till Krim för studiet av där pågående
be-lägringskrig. 1848 åtföljde K. som
ingenjörbefälhavare de svenska trupperna till Fyn och var
1858—68 chef för Ingenjörkåren (Fortifikationen).
Han var 1847—61 Statens ombud i direktionen
— 219 —
— 220 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
