Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLIMAT
större än den fasta jordskorpans, varjämte en del
av det tillförda värmet åtgår för avdunstning.
Därav följer, att vattnet behöver en mycket större
värmemängd för att uppvärmas till samma temp.
som den fasta marken. Kontinenten blir
fördenskull varmare än havet. Motsatsen äger rum
under vintern, d.v.s. landet blir kallare än havet,
enär avkylningen genom utstrålningen beror på
samma faktorer som uppvärmningen. Därtill
kommer, att in- och utstrålningen genom den större
molnigheten vid haven el. större sjöar blir mindre
än i det inre av fastlandet. Maritimt k.
kännetecknas sålunda genom relativt jämn temp. under
året och dygnet, stor luftfuktighet, i regel
neder-bördsrika vintrar samt starka vindar. I stort sett
motsatta egenskaper har det kontinentala k. med
stora växlingar hos de olika elementen,
medförande kalla vintrar och heta somrar. Icke blott
avståndet till havet utan även höjden över detsamma
är en betydelsefull klimatfaktor. Med höjden över
havet sjunker temp. med i medeltal o°5 per 100 m,
solstrålningen blir starkare, lufttrycket lägre,
varjämte luftfuktigheten oftast blir ringa och luften
ozonrik. Insolationens ökning kan bli så stark,
att man t.ex. i Alperna kan gå ytterst tunt klädd
även vid köldgrader. Nu nämnda förhållanden
känneteckna högl an d sklim a t et. I stort
sett motsatta egenskaper karakterisera 1 å
g-landsklimatet. Betydelsen av en orts läge i
förh. till bergen visar sig bl.a. däri, att dessa tvinga
luftströmmarna i höjden, varigenom de avkylas och
regn bildas. Sålunda erhålles t.ex. på v. sidan av
Skandinaviska halvön mycket större
nederbörds-mängder än på ö. sidan. Breddgradens betydelse
ligger i solstrålningens förändring med denna och
den därav betingade luftcirkulationen. Det rent
solära k., som skulle råda på en jord med överallt
likartad yta, bestämmes av den kvantitet
solstrål-ningsvärme, som tillföres, och är därför betingad
blott av ortens breddgrad. Den på grundval härav
vanligaste och sedan lång tid tillbaka gällande
indelningen i klimatområden, bälten el.
zoner är följande: Heta bältet el. tropiska
zonen omfattar området mellan vändkretsarna
och karakteriseras av passaderna samt det
mellan dessa liggande lugna bältet, benämnt
doldrum. De två tempererade zonerna på
ömse sidor av det nyssnämnda området sträcka
sig upp mot polcirklarna på n., resp. s. halvklotet
och utmärkas av vandrande lågtryck samt
förhärskande väst-vindar, stora temperaturkontraster
mellan haven med i regel vinterregn och kontinenterna
med sommarregn. Kring polerna ligger kalla
bältet, polar- el. arktiska zonen med
ansamling av mycket kall luft. Inom det
tempererade bältet urskiljer man subtropiskt k. (se
nedan) och (övergången till polarklimatet) b o r
e-alt el. kalltempererat k. Enl. Supan
ligger det heta bältet mellan årsisotermerna för 20°
motsv. ung. växtgränsen för palmerna.
Tempererade bältena sträcka sig därifrån till isotermerna
för io° under den varmaste årstiden, nära
sammanfallande med trädgränsen.
Dessa klimatområden inrymma de i det
föregående omnämnda klimattyperna, vartill komma
även följande, orsakade av lokala förhållanden.
Det arida k. el. ökenklimat (BW på
kar
tan) är det mest utpräglade fastlandsklimatet med
nästan ständig torka och med stark uppvärmning
och avkylning av jordytan under dygnets lopp.
Nära besläktat härmed är stäppklimatet
(BS). Det humida el. urskogsklimatet
(Af) karakteriseras genom stor luftfuktighet och
nederbörd, särsk. utpräglat i kontinenternas
ekva-torialtrakter. Kustklimatet el. 1 i t o r a 1 a
k. företer förhållanden mer el. mindre liknande
inlands- resp, havsklimat, allteftersom de
förhärskande vindarna äro sjö- el. landvindar. På
sydligare breddgrader, där sådana vindar blåsa mera
beständigt under vissa årstider över kusttrakter
och närliggande inland, råder monsunklimat
(Am), t.ex. i Indien och Australien, beroende
på den genom olika uppvärmning av land och hav
uppkommande luftcirkulationen. Detta k.
utmär-kes framför allt av havsvindar och regn under
sommaren, landvindar med torka under vintern.
Sådana klimatförhållanden förekomma även inom
området för passaderna. Den högsta temperaturen
nås därstädes i maj, vid tiden för vårens
monsun-växling.
Subtropiskt k. Mellan tropikerna och den
tempererade zonen ligger ett område, vars
väderlek mycket intimt står i samband med de
hög-trycksområden, som ligga i närheten av
vändkretsarna. Detta gränsområde är bäst utvecklat i
Medelhavsområdet, och man talar här om
medelhavsklimat. Liksom på kontinenternas
västkuster i allm. karakteriseras detta av heta, klara
somrar och övervägande vinterregn. Medelhavet
är ett varmt innanhav, som med sina n.
randländer avgränsas mot n. av bergskedjor, vilka vanl.
skydda detta område mot inströmmande kall luft.
Då Nordafrika under sommaren dessutom starkt
uppvärmes, under det att märkvärdigt nog centrum
av lågtrycket icke flyttas från Sudan, där det
ligger under vintern, uppstår en sådan
tryckfördelning, att det ända från 450 n.br. uppstår n.v.—n.
vindar, som mot s. övergå i passaderna. Dessa n.
vindar kallas ofta etesier*, varför detta bälte
stundom kallas subtropiska etesiebältet.
Detta förklarar de torra, varma somrarna inom
dessa områden. Under vintern blir på gr. av
fastlandens starkare avkylning Medelhavet en kolossal
värmehärd, varöver lågtryck uppstå. Fördelningen
av dessa beror på de från n. utskjutande
landtungorna. Lågtrycken medföra regn från s.—s.v. på n.
sidan av Medelhavet och från n. på Afrikas kuster.
Redan i maj börjar sommarstadiet utvecklas,
ehuru hettan icke förrän i juli blir besvärande. I okt.
inträder småningom vintertillståndet. Detta
övergångsstadium karakteriseras i de ö. länderna av
s.ö. vindar, som medföra en obehaglig och
tryckande värme. Särsk. väl kunna dessa
väderleks-förändringar följas i Italien på gr. av dess ringa
utsträckning i s.v.—n.ö. riktning. Härigenom
utbildas ingen starkt kontinental klimattyp i detta land
som t.ex. i Spanien. Av betydelse är även, att
vinterregnet mot n. först övergår i maximalt regn
vid dagjämningstiderna för att längst i n.
(Cannes, Nizza o.s.v.) övergå i sommarregn.
Tropiskt regnklimat kännetecknas av
en medeltemp. på 180 under den kallaste månaden
och med åtm. en månad med rikligt regn och
torrtider huvudsaki. vinter och vår. Inom vissa
— 245 —
— 246 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
