Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klockare - Klockarhemman - Klockarkärlek - Klockarpräst - Klockboj - Klockbrons - Klockbägarkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOCKARHEMMAN
kyrkobokföring. Utom klockarboställe* ingick
länge i k:s inkomst s.k. offer samt avgifter för
förrättningar. Enl. k.f. 2/n 1883 skall k. i stället
åtnjuta viss lön, vars storlek bestämmes av resp,
församlingar. K. väljes av kyrkostämman, sedan
kyrkorådet uppfört 3 på förslag. 1861 fick kvinna
rätt att söka organistbefattning; dock måste, om
denna är förenad med klockartjänst, dispens därtill
sökas. Genom lag 27/« 1947 (SFS 275) stadgades,
att för kyrkomusikens uppehållande skall i varje
territoriell församling finnas anställd en
kyrkomusiker. I samband därmed upphävdes äldre
författningsbestämmelser ang. klockar-,
organist-och kyrkosångarbefattningar. Till dess
bestämmelser utfärdats om kyrkomusikers anställande,
verksamhet och avlöningsförhållanden, få dyl.
befattningar tillsättas endast genom förordnande
t.v., såvida ej konungen annorlunda bestämmer
(lag 10/b 1949). — Litt.: G. Thulin, ”Utredning
ang. klockar-, organist- och kantors-
(kyrko-sångar-)befattningarna” (1919); ”Betänkande med
förslag till nyorganisation av
kyrkomusiker-befattningarna m.m.” (2 bd, i SOU, 1945:16,
1946:50). A.Mn.
Klockarhemman, se Klockarboställe.
Klockarkärlek (möjl. felaktig övers, av fra.
amour de clocher, sockenpatriotism [clocher,
kyrktorn, kyrksocken, av cloche, kyrkklocka]), ömma
känslor el. svaghet (för ngn el. ngt).
Klockarpräst, präst som innehade boställe och
löneförmåner, vilka eg. tillkommo klockaren (jfr
Kaplan). Klockarsysslan sköttes i regel av annan
person (substitut). I Lunds stift, som hade få
kap-lansbefattningar, var denna ordning vanlig (k.br.
6/io 1820). K.-tjänsterna upphävdes genom 1910
års lönereglering.
Klockboj, sjöv., se Boj.
Klockbrons, se Brons, sp. 1273.
Klockbägarkultur, sammanfattande benämning
på ett antal kulturgrupper, som påvisats i flera
länder i Väst-, Syd- och Mellaneuropa under
äldsta metalltid (yngre stenåldern). K. ger
överallt, utom i Spanien, intryck av att vara en
främmande kultur, blott i Spanien finnas förstadier
till dess keramik, ornamentik och kopparredskap,
näml, i den centralspanska grottkulturen. I den
V//// = område med talrika fynd
O = fynd, som markera klockbägarkulturens största spridning
Gravfynd från Roundway Hill, Wiltshire, England.
spanska k. förekommo två olika gravskick,
megalitgravar och markgravar. Gravgodset utgjordes
av enkla flintredskap, sylar, pärlor och
triangulära dolkar av koppar samt keramik. Bland
lerkärlen märkas flera olika typer, av vilka de
viktigaste äro låga bägare, fotskålar samt de
kyrk-klocksformiga bägare, som gett k. dess namn.
Keramikdekoren anbragtes i horisontella zoner,
som formade omväxlande dekorerade och fria
ytor, och den åstadkoms genom inristning,
in-stämpling el. inkrustering. — Från Centralspanien
(Guadalquivir-dalen) expanderade k. dels över
Py-reneiska halvön, vars olika neolitiska
kulturgrupper togo mer el. mindre starkt intryck av k.,
framför allt i keramikutformningen, dels över
Väst-, Syd- och Mellaneuropa. I första hand
influerades den nordpyreneiska megalitkulturen,
vidare det sydfranska området, framför allt
Rhöne-dalen, samt megalitkulturen i Bretagne. Från
Rhöne-dalen trängde k. vidare, dels till Italien,
dels och framför allt via Rhen-området till
Mellaneuropa, som även mottog starka intryck från
Bretagne. K:s område i Mellaneuropa sträckte
sig från Rhen till Schlesien och Theiss. Vid Rhen
stötte k. samman med den sachsen-thüringska,
snörkeramiska stridsyxekulturen, och därigenom
uppstod en biandkultur, som längs Rhen spred
sig till Holland. — Den mellaneuropeiska k.
skiljer sig ganska markant från den spanska, framför
allt i fråga om gravskicket, som där utmärkes av
hockergravar under flat mark el. låg hög, men
lokalt förekomma också stenkistor. Bland
gravgodset, som här liksom i Spanien regelmässigt
innefattar triangulär koppardolk och klockbägare,
förekommer ofta en s.k. armskyddsplatta, d.v.s.
en på undersidan välvd, rektangulär platta av mjuk
bergart, försedd med hål i hörnen och avsedd
— 275 —
— 276 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>