Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klockljung - Klockrike - Klockringning - Klockskatt - Klocksläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOCKRINGNING
Klockljung.
Egendomar: Hassla, Valstad, Karstorp, Hanorp,
Gisslorp och Karlsfrid. Några järnåldersgravfält
finnas. Den nuv. kyrkan med lanterninförsett
torn byggdes 1825—26, sedan den gamla, trol.
från noo-talet, utdömts 1806 och kvarstår som
ruin. Från densamma ha övertagits flera vackra
inventarier, ss. en märklig madonnabild från o.
1200, triumfkrucifix och madonna från 1300-talet,
en pietägrupp och delar av ett altarskåp från
1400-talet. Altartavlan är målad av F. Westin.
Kyrkan restaurerades 1939—40. — Namnet skrevs
1345 in parochia klokkarike. Det är icke
tolkat. P.;Er.
Klockringning har i den kristna kyrkan
förekommit sedan tidig medeltid, framför allt för att
kalla till gudstjänst (tidigast skedde detta
muntligen el. genom brev, sedermera genom särskilda
utropare, genom trumpetstötar el. slag mot
träskivor). Omkr. 800 var k. allmän sed i
Västerlandet (jfr Klocka 1). Folktron tillskrev k. makt
att förjaga demoner, särsk. ovädersdemonerna.
Reformationen inskränkte bruket av k. till att
i huvudsak gälla kallelse till gudstjänst och
ringning vid dödsfall och begravning. Till gudstjänst
ringes numera vanl. 3 ggr (förstagångs-,
andra-gångs- och sammanringning). Aftonen före
sön-och helgdag ringes helgmålsringning,
urspr. ringning till lördagens vesper. Bland de
medeltida dödsringningarna märkes särsk.
själaringningen, vilken ringdes efter
dödsfallet, samma dag el. dagen efter, för att uppfordra
till bön för den dödes själ. I folktron tillmättes
den avgörande betydelse för den avlidne (man
”ringde in själen i himmelen”). Själaringningen
ringes ännu i vissa delar av Sverige, huvudsaki.
i s.v. Sverige, på Gotland, i Jämtland och
Härjedalen (utom i ö. delarna av landskapen) samt
i Tornedalen. I övriga delar av landet har den
ersatts av tacksägelseringningen samt
av gravöppningsringningen, vilken dock
på sina håll finns jämsides med själaringning
och tacksägelseringning. Allmänt sker k. vid
begravning, före och på många håll även efter
jordfästningen, den senare ringningen ofta kallad
efterringning. På en del håll sker
fortfarande efter högmässan, sedan begravningen
skett, testamentsringning. En säregen
ringningssed är k i m n i n g e n, som ännu
förekommer på ett fåtal platser på Gotland (mest
vid kyrkbröllop) och som sker genom att man
med t.ex. en sten slår på klockan. Om den med
korta, skilda slag verkställda ringningen se
Klämt-ning. Jfr Klockspel. [A.Mn]B.Gsn.
Klockskatt, se Klockupproret.
Klocksläktet, Campa’nula, av fam. klockväxter,
omfattar o. 230 arter, ett—fleråriga örter, sällan
halvbuskar, vilka till största delen förekomma
inom n. tempererade bältet, särsk. många inom
Medelhavsområdet; några få arter gå ända upp i de
arktiska regionerna. I Sverige anträffas 10 arter,
alla örter, dels på mera öppna platser, t.ex. C.
ro-tundifol’ia, blåklocka, C. rapunculoi’des,
knölklocka, dels på gräsbevuxna skogsbackar, C.
per-sicifol’ia, stor blåklocka, dels i lundar och
skogar, C. TrachRlium, nässelklocka, C.
lati-fol’ia, hässelklocka. Förvildad i gamla
trädgårdar i s. Sverige förekommer C. Rapun’culus,
rapunkel- el. rapunselklocka, förr
odlad för sina stora ätliga, köttiga och tapplika
rötter. Som prydnadsväxter odlas på friland en
mängd arter och former, t.ex. C. speculum, C.
grandiflo’ra, ettåriga; C. me’dium, C. pyramida’lis,
tvååriga; C. persicifol’ia, C. glomerata, C. carpa’tica,
C. caespito’sa, C. Portenschlagiana, fleråriga. — Hos
en del arter äro kapslarna vid mognaden upp-
Campanula rotundifolia, blåklocka, och (t.h.)
C. persicifolia.
— 279 —
— 280 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
