Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klor, Cl - Kloracetofenon - Kloraceton - Kloral - Klor-alkali-elektrolys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOR-ALKALI-ELEKTROLYS
15 t k. — K. bildar med väte föreningen HC1,
k 1 o r v ä t e, som är en färglös gas med stickande
lukt och smak; 1 1 klorväte väger vid o° 1,6391 g;
kondenseras täml. lätt till en vätska med
kokpunkten —85° och fryspunkten —1140. Klorväte kan
framställas direkt ur elementen. Vid belysning av
en blandning av 1 vol. vätgas och 1 vol. klorgas
sker bildningen explosionsartat. Blandningen
kallas därför klorknallgas. Klorväte
framstäl-les genom upphettning av koksalt med svavelsyra:
2 NaCl + H2SO4 = Na2SO4 + 2 HC1. Klorväte
löses häftigt och synnerligen lätt i vatten; 450 vol.
klorväte på 1 vol. vatten. Vattenlösningen kallas
klorvätesyra el. saltsyra. Saltsyra, vars
salter kallas k 1 o r i d e r, är en typisk stark syra
och har som sådan en vidsträckt industriell
användning för framställning av metallklorider el.
klor-metaller (se under resp, metaller), för
framställning av salmiak etc. samt i jordbruket för
beredning av AlV-foder. Klorider äro lättlösliga i
vatten utom silverklorid, AgCl, kvicksilverklorur,
HgCl, kopparklorur, CuCl, och blyklorid, PbCl2.
I fast form bilda de vita kristaller, om icke
metallen färgar kloriden. I vattenlösning äro de starkt
dissocierade, t.ex. KC1 = K+ + Cl-. Saltsyra
förekommer i handeln som utspädd 25 °/o el.
koncentrerad 37 °/o vattenlösning. Den förvaras i
stengods- el. glaskärl. På laboratorier är saltsyra det
kanske mest använda reagenset. För påvisande
av saltsyra och klorider användes en
silvernitrat-lösning; finnas klorjoner närvarande, erhålles en
vit, ostig fällning av svårlöslig silverklorid. — K.
bildar med syre oxiderna klormonoxid, klordioxid
och klorheptoxid samt syrorna underklorsyrlighet,
klorsyrlighet, klorsyra och överklorsyra.
Klormonoxid, C12O, underklorsyrlighetens anhydrid,
bildas vid inverkan av k. på kvicksilveroxid; är en
gulbrun, illaluktande gas, som kan förtätas till en
rödbrun vätska med kokpunkten + 3^8; sönderdelas
vid lindrig upphettning explosionsartat i klor och
syre. Klormonoxiden ger med vatten
underklorsyrlighet, HC1O, som endast är känd i
vattenlösning och som erhålles, om k. inledes i
vatten, vari kvicksilveroxid finnes uppslammad.
Vattenlösningen är gulaktig och har en om
klor-kalk erinrande lukt. Underklorsyrlighetens salter,
hypokloriter, erhållas tills, med klorider vid
inledande av k. i en kall lösning av en stark bas.
De viktigaste hypokloriterna äro k 1 o r k a 1 k* och
natriumhypoklorit, klornatron,
NaOCl. Det sistn. framställes vanl. vid elektrolys
av koksalt (se Klor-alkali-elektrolys).
Hypokloriterna användas som blekmedel*. Klordioxid,
C1O2, är en gröngul, explosiv gas med skarp lukt
och kan framställas genom att låta svavelsyra
inverka på kaliumklorat. Vid avkylning förtätas den
lätt till en rödbrun vätska, som vid lägre temp.
övergår till orangeröda kristaller. Klordioxid är
en starkt endoterm förening och mycket
obeständig. Den är löslig i vatten utan att dock bilda
någon syra. Med alkali ger den en blandning av
klorit och klorat. Klorsyrlighet, HC1O2,
bildas som mellanprodukt vid klordioxidens
sön-derdelning av vatten; är mycket obeständig,
sal-terna kallas kloriter. Klorpentoxiden
C12O5, är icke känd i fritt tillstånd utan endast som
hydrat, klorsyra, HC1O3, vilken endast före-
SU 16. — 28p —
10 — Red. avsl. 24/i 50.
kommer i vattenlösning och framställes genom att
behandla motsv. salt, klorat, med svavelsyra.
Alkalikloraten bildas, om k. inledes i en varm
lösning av alkalihydroxid, och framställas tekniskt
genom klor-alkali-elektrolysen. N a t r iu m kl
o-r a t, NaClO3, är ett synnerligen lättlösligt salt
och ett kraftigt oxidationsmedel; användes bl.a. för
borttagande av ogräs. Kaliumklorat, KC1O3,
se Kaliumsalter. Klorheptoxid, C12O7,
över-klorsyrans anhydrid, kan framställas ur denna
genom behandling med fosforpentoxid. Det är en
färglös, flyktig, obeständig vätska. Dess hydrat,
överklorsyra, perklorsyra, HC1O4, är
den beständigaste av klorens syresyror. Den
kan framställas genom att behandla motsv. salt
med svavelsyra, överklorsyran är en färglös,
i luften rykande, lättflytande vätska. Det är en
av de starkaste syror man känner. Dess salter
kallas perklorat. Natriumperklorat,
NaClO4, framställes genom upphettning av
nat-riumklorat el. genom kloralkali-elektrolysen. K
a-liumperklorat, KC1O4 (se Kaliumsalter),
och ammoniumperklorat, H4NC1O4,
användas inom sprängämnesindustrien och
framställas av natriumperklorat genom dubbel
omsättning. [G.J.lEl.
Kloracetofenon [-å’n], C6H3COCH2C1, erhålles
vid klorering av acetofenon; vita kristaller; smp.
590; kokpunkt 2450. Obetydligt löslig i vatten,
löslig i organiska lösningsmedel. Verkar tårretande
(se Stridsgaser).
Kloraceton, CH3COCH2C1, erhålles vid klorering
av aceton; vattenklar vätska, som dock vid längre
förvaring blir brun och tjäraktig; kokpunkt 1190;
något löslig i vatten, tårretande.
Klora’l, CC13CHO, trikloracetaldehyd, erhålles
vid inverkan av klor på etylalkohol; är en färglös
olja med egendomlig skarp lukt; kokpunkt 97%
smp. —57°s; sönderdelas av alkali i kloroform och
myrsyra. K. förenar sig med vatten under bildning
av kloralhydrat, CC13CH(OH)2; färglösa, i
vatten lösliga kristaller; smp. 570. Användes som
sömnmedel.
Klor-alkali-elektrolys. Ledes en elektrisk ström
genom en vattenlösning av en alkaliklorid,
avskiljas vid anoden klor och vid katoden alkalimetall.
Denna senare omsätter sig momentant med vattnet
under bildning av alkalihydroxid och vätgas.
Gäller framställningen alkalihydroxid och ren
klorgas, måste man vidtaga åtgärder, så att klorgasen
icke får tillfälle att reagera med alkalihydroxiden.
För detta ändamål ha tekniskt utarbetats olika
metoder, bl.a. G r i e s h e i m-m e t o d e n, där
anod- och katodrummet skiljas genom ett
diafragma, A u s s i g-m e t o d e n, där anod- och
katod-vätskan hållas åtskilda med hjälp av deras olika
spec. v., och k v i c k s i 1 v e r-m e t o d e n, där
den avskilda natriummetallen bildar amalgam,
vilken först i en annan cell får reagera med vatten
under bildning av alkalihydroxid. Låter man
däremot den bildade kloren reagera med den bildade
alkalihydroxiden, erhåller man, beroende på temp.,
strömtäthet och koncentration, hypoklorit, klorat
el. perklorat. Anoden måste, för att den icke skall
angripas av klorgasen, vara förfärdigad av platina,
grafit el. smält magnetit. K. är särsk. lämplig för
— 290 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
