Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klopp, Onno - Klopper, Jan - Klopstock, Friedrich Gottlieb - Klor, Cl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOPPER
Kriege” (2 bd, 1861; 2 Aufl., ”Der dreissigjährige
Krieg bis zum Tode Gustav Adolfs 1632”, 3
bd, 1891—95, är betydligt utvidgad) och ”Der
Fall des Hauses Stuart” (14 bd, 1875—88). P.S.
Klopper [-å-], Jan, målare av holländsk börd
(d. 1734), var verksam i Sverige från 1700-talets
början, från 1713 som ritmästare vid Uppsala univ.
K:s porträtt, bland vilka märkas H. G. v.
Falkenberg (1702), Johan Peringskiöld (1706,
Nationalmuseum, Stockholm), Olof Rudbeck d.y. och H.
Wallerius (Uppsala univ.), utmärka sig för djup
karakteristik, värdig barockkomposition och en
dämpad men rikt skiftande färgskala. — Litt.:
Mila Hallman, ”J. K. och hans hustru” (1912).
Klopstock [klåp’Jtåk], Friedrich Gottlieb,
tysk skald (1724—1803). Från det allvarliga
föräldrahemmet i Quedlinburg mottog K. starka
religiösa intryck, som fördjupades under de år (1739
—45) han tillbragte i gymnasiet i Schulpforta. De
klassiska
språkstudierna eggade hans
litterära ambition, och
inspirerad av Milton beslöt
han att skriva ett
religiöst epos om det
högsta ämne en
kristlig skald kunde tänka
sig, Messias. Den
första skissen (på prosa)
till ”Messias”
påbörjade K. 1745, då han
studerade teologi i
Je-na. Redan året därpå,
då han överflyttat
till Leipzig, Tysklands
dåv. litterära ceutrum, valde han dock, i medveten
opposition mot den franska smaken, hexametern
som den värdigaste formen för sin dikt. De 3
första sångerna utkommo 1748 i tidskr. ”Bremer
Beiträge” och väckte genast uppseende. Den
berömde kritikern Bodmer inbjöd honom till Zürich.
Inspirerad av den storslagna schweiziska naturen
skrev K. här en rad oden, som varsla om en ny
epok i tysk vitterhet. Hans rykte spred sig, och
när Fredrik V av Danmark erbjöd honom 400
tha-ler årligen, för att han i ro skulle kunna fullborda
”Messias”, flyttade han 1751 till Köpenhamn, där
han med ett avbrott, 1758—63, stannade till 1771.
Först 1773 förelåg ”Messias” färdig, det verk, som
jämte ”Oden” (1771) grundläde K:s berömmelse.
Den stora publiken, liksom förf, fostrad i
pietis-men, läste ”Messias” mera som religiös
uppbyggel-sebok, den litterärt bildade greps dessutom av den
formella djärvheten, den patetiska tonen och den
bildrika, om ock föga konkreta stilen. Även
utanför Tyskland spred sig intresset för K. I Sverige
påverkade han Thorild och Lidner. Stor betydelse
för den litterära utvecklingen hade K. även
genom sin ”bardpoesi”, d.v.s. oden och dramer, som
patetiskt förhärliga den germanska kraften.
Formellt stå dessa verk, som bl.a. försöka ersätta
klassisk mytologi med en germaniserad nordisk,
under inflytande av Macphersons Ossiansånger.
Genom sin självkänsla och höga uppfattning om
diktarens kall, framlagd bl.a. i ”Die deutsche
Ge-lehrtenrepublik” (1774), bidrog K. kraftigt till att
höja aktningen för diktkonstens utövare. Bland
de talrika uppl. av K:s verk märkas en praktuppl.
i 10 bd (1798—1806) och ”Sämmtliche Werke” i 16
bd (1823—39). — Litt.: E. Schmidt, ”Beiträge zur
Kenntnis der Klopstockschen Jugendlyrik” (1880):
E. Bailly, ”Étude sur la vie et les æuvres de K.”
(1889); K. Kinzel, ”K.” (1900); F. Muneker, ”K.”
(s.å.); H. Woehlert, ”Das Weltbild in K:s
Messias” (1915), A. Köster, ”K. und die Schweiz”
(1923); L. Magon, ”Die Klopstock-Zeit in
Däne-mark” (1926). A.Bd.
Klor [-å-], Cl, grundämne, atomvikt 35,457, atom-nr
17, vanl. sammansatt av isotoperna Cl35 76 °/o och
Cl37 24%, förekommer allmänt utbredd på
jordytan, dock aldrig i fri form utan bunden huvudsaki.
vid alkalimetaller el. magnesium, dels i havsvatten,
dels i saltavlagringar. De viktigaste klorhaltiga
mineralen äro stensalt, NaCl, sylvin, KC1, och
kar-nallit, KCl,MgCl2,6H2O. K. upptäcktes 1774 av
Scheele, men först Davy (1810) visade, att k. var
ett grundämne, vilket han gav namnet k. av grek.
chloros’ (grön). K. är en gröngul, giftig gas med
stickande lukt. En halt av 0,003—0,006 °/oo framkallar
retning av slemhinnorna, tårflöde, snuva, hosta.
Vid 0,01—1 °/oo inträder momentant stark andnöd;
under cyanos, kallsvettning och låg puls följer
döden. 1 1 k. väger 3,220 g och är alltså 2,5 ggr tyngre
än luft. K. kan lätt förtätas till en gröngul vätska
med kokpunkt —340 och fryspunkt —1030. K. löser
sig lätt i vatten. Vid io° 3,1 vol. k., vid 200 2,3 vol.
på 1 vol. vatten. Lösningen, som kallas klo
r-vatten, har den fria k:s färg och lukt och
innehåller även saltsyra och underklorsyrlighet på gr.
av k:s hydrolys: CL + H2O = HC1 + HOC1.
Klor-vatten verkar oxiderande, då underklorsyrligheten
lätt sönderdelas i klorväte och syrgas. K. står i
periodiska systemets 7:e grupp och är i sina
föreningar i-,3-,5- och 7-värdigt. K. är ett mycket
reaktionskraftigt grundämne, som förbinder sig
direkt med alla grundämnen med undantag av syre,
kväve, kol och ädelgaserna. På omvägar erhållas
dock föreningar med syre, kväve och kol. I
organiska föreningar ersättes väte lätt av k. genom
klorering (se Halogenering). K. framställes på
laboratorier genom oxidation av saltsyra, t.ex. med
brunsten, kaliumpermanganat. Tekniskt framställes
k. numera genom k 1 o r-a 1 k a 1 i-e 1 e k t r o 1 y s*.
Förr framställdes k. enl. weldonförfarandet och
deaconprocessen. Vid weldonförfarandet
oxideras saltsyra med brunsten (MnO2): MnO2 +
+ 4 HC1 = MnCL + Cl2 + 2 H,O. Brunstenen
re-genereras ur den bildade mangankloruren genom
att tillsätta kalkmjölk och inblåsa luft. Enl.
deaconprocessen oxideras saltsyra direkt medelst
luftens syre vid 400—4300 med kopparklorid som
katalysator. K. användes för framställning av en
mängd klorföreningar, både organiska och
oorganiska, särsk. klorkalk* och klorkolväten som
fett-lösningsmedel, för återvinning av tenn från
bleck-plåtsskrot, för sterilisering av dricksvatten och
avloppsvatten, som blekmedel, i Sverige
framför allt av pappersmassa, desinfektionsmedel
m.m. K. användes i början av i:a världskriget
som stridsgas. Förekommer i handeln i flytande
tillstånd på stålcylindrar, vilka få transporteras
på järnvägarna som fraktgods. Större mängder
transporteras i tankvagnar, vilka i Sverige rymma
— 287 —
— 288 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
