Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klosterväsen - Klot - Klot (kläde) - Klotakasia - Klotalg - Klotamarant - 1. Klotar (Chlotachar) I (frankisk konung) - 2. Klotar II (frankisk konung) - 3. Klotar III (frankisk konung) - 4. Klotar IV (frankisk konung) - Klotblixt - Klotbältor - Klotdiorit - Klotdjur - Kloten - Klotens fortsättningsskola - Klotens revir - Klotet - Klotfiskar - Klotgabbro - Klotgran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOTGRAN
Redan under den äldre medeltiden framträdde
klostren som härdar för olika slag av konstnärlig
verksamhet. I sht gäller detta bokillustrationen
el. miniatyrkonsten, vars skolor vanl. uppkallades
efter klostret (Monte Cassino, S:t Gallen,
Echter-nach etc.). För arkitekturen blevo vissa
klosterordnar av betydelse, så cluniacenser (Cluny) och
cistercienser (Citeaux). Också i Norden gör detta
sig gällande. Sveriges förnämsta
bokillustrations-verkstad var skriptoriet i augustin-(domkyrko-)
klostret i Lund. Cisterciensklostren utövade en
livlig verksamhet på flera områden, så särsk.
Nydala. Vadstena blev mot medeltidens slut Sveriges
förnämsta konsthärd; därifrån spred sig också till
andra länder birgittinernas byggnadssystem. —
Litt.: O. Zöckler, ”Askese und Mönchthum” (2
bd, 1897); A. Harnack, ”Das Mönchthum” (7 Aufl.
1907); V. Vedel, ”Bag Klostermure” (1911); H.
Holmquist, ”Munkväsendets framväxt” (1928); P.
Schindler, ”Vesterledens Munkevaesen” (3 bd, 1931
—39); M. Heimbucher, ”Die Orden und
Kongrega-tionen der katholischen Kirche” (3 Aufl., 2 bd,
1933—34); K. Heussi, ”Der Ursprung des
Mönch-thums” (1936). Jfr litt. under de särskilda
ordnarna. R.Hm;EW.
Klot. 1) Geom., se Sfär.
2) Meteor., se Stormvarningssignaler.
Klot (från eng. cloth, kläde), textil. 1) Blank, tät
bomullsvävnad i femskaftad atlasbindning,
användes mest till foder. 2) Tuskaftad, grövre, starkt
klistrad vävnad för bokband (klotband).
Klotakasia, bot., se Robinia.
Klotalg, ”rullande klotet”, Volvox, ofta massvis
i sötvatten förekommande grönalger, bestående av
talrika (120—22,000), med plasmasträngar till ett
geléartat coenobium förbundna, flimmerbärande
celler, av vilka många äro oogonier, var och en
med en äggcell, andra äro anteridier med 64 el.
128 spermatozoider. Nya coenobier uppstå dels
genom äggbefruktning, dels genom delning av
särsk. stora, könslösa celler. V. globa’tor är
uppbyggd av kantiga celler.
Klotamarant, Gomphre’na (Amaranti’ne’) globo’sa,
ettårig ostindisk blomsterväxt av fam.
amarant-växter. Blomställningen är klotrund, starkt färgad
och hållbar (”eternell”). Växten odlas ofta på
kalljord.
Klotar [klå’-] (C h 1 o t a c h a r), frankiska
konungar av merovingernas ätt.
1) K 1 o t a r I (d. 561), yngste son till Klodvig I,
erhöll 511 vid riksdelningen den n. delen med
Soissons, mördade sin bror Klodomirs söner och
delade deras land med Kildebert I. Jämte denne
erövrade han 532—534 Burgund och blev 558
herre över hela det frankiska riket. Hans 4 söner
delade riket.
2) Kl o t ar II, son till Kilperik I och
Fredegun-da (d. 628), blev 584 konung under sin moders
förmynderskap, bekämpade och störtade i förbund
med Austrasiens stormän Brunhilda, som 613
avrättades, varefter K. blev ensam härskare i det
frankiska riket; han gjorde 622 sin son Dagobert
till konung av Austrasien.
3) Kl o t ar III, konung 656—670.
4) Klotar IV, konung 717—719.
Klotblixt, se Kulblixt.
Klotalg, Volvox aureus.
i vegetativ koloni med 6 dotterkolonier, 2 hanlig, 3 honlig
koloni, den förra med spermatozoider, den senare med 3
oosporer.
Klotbältor, grupp av fam. bältdjur*.
Klotdiorit, petrogr., se Klotgabbro.
Klotdjur, släktet Volvox bland gisseldjuren, ett
ofta använt namn på klotalgen*, som av
zoologerna vanl. hänföres till urdjuren och av botanikerna
till algerna.
Kloten, kronopark i Ramsbergs sn, Örebro län.
K. var tidigare säte för en omfattande bruksdrift.
Klothyttan anses ha blivit anlagd vid slutet
av 1600-talet och utvecklades småningom till ett
komplex av järnbruk, gruvor m.m. (Klotverken),
som 1872—99 drevs i engelsk regi under
företagsnamnet Klotens a b. Sistn. år inköptes
bolagets skogar av Staten. Sedan 1941, då en vid K.
belägen ångsåg nedlades, bedrivs där ej längre
någon industriell verksamhet.
Klotens fortsättningsskola, å Klotens kronopark
i Ramsbergs sn, Västmanland, förlagd
fortbild-ningsskola för kronojägare och skogvaktare. Från
K. utexaminerade benämnas skogsmästare.
Skolan är numera nedlagd.
Klotens revir, adress Kloten, tillhör
Bergslags-distriktet och omfattar Klotens kronopark inom
Ramsbergs och Ljusnarbergs socknar i Örebro
län. Areal (1948): statsskogar 16,525 ha, varav
11,947 ha produktiv skogsmark, övriga allmänna
skogar 10, resp. 9 ha. Avverkning 1947 37,100
m3 (3,11 m3 pr ha skogsmark). Medelavverkning
1941—45 2,55 m3 pr ha skogsmark. Reviret är
delat i 4 bevakningstrakter.
Klotet, ljud- och lysboj 2 km utanför ön
Ut-längan, den längst s.ö. belägna ön i Blekinge
skärgård.
Klotfiskar, se Igelkottfiskar.
Klotgabbro, petrogr., en gabbro, där mineralen
grupperat sig till klotformiga aggregat. I
tvärsnitt synas i dessa ljusa el. mörka koncentriska
skikt, i vilka ljus labrador och bytownit, resp,
mörkt hornblände överväga. K. förekommer bl.a.
på Korsika och kallas även c o r s i t. I äldre
litteratur kallas corsit, ehuru felaktigt,
klotdiorit.
Klotgran, se Gran.
— 301 —
— 302 —-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
