Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kniv - Knivfiskar - Knivhake - Knivskjellodden, Knivskjerodden - Knivsta - Knivströmbrytare - Knjaz - Knjaz Potemkin-Tavritjeskij - KNO - von Knobelsdorff, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNIVFISKAR
G. von Knobelsdorff: Stadtschloss i Potsdam, 1745—51.
tjockning av materialet ej kan åstadkommas vid
den ev. påföljande sänksmidningen. — Rostfria
k. tillverkas vanl. av legeringar, innehållande ant.
c:a 0,3 °/o kol och 13% krom el. 12% krom och
14% nickel. Den förra legeringen är härdbar,
den senare icke. Rostfria bordsbestick med blad
och skaft i ett stycke utföras vanl. av den icke
härdbara legeringen. Fordringarna på blad och
egg äro för nämnda användning ej mera
utpräglade, än att den hårdhet och elasticitet det
rostfria materialet antar vid utsmidningen blir
tillräcklig. . • 1 i
K. är ett redan under äldre stenåldern använt
redskap. Från nordisk stenålder finnas mästerligt
gjorda k. av flinta och skiffer. Under medeltiden
buro män av alla samhällsklasser en k. el. dolk
i gördeln, vilken användes såväl till försvar som
till maten; furstar och högtstående personer
brukade dock stundom särskilda, ofta konstnärligt
utsmyckade, bordsknivar, vilket bruk kan
tidigt påvisas i Italien, men i allm. åt man med
endast fingrarna under hela 1500-talet. Större s.k.
trancherknivar voro brukliga för
sönder-styckandet av villebrådet. På 1600-talet kommo
bland de bildade klasserna bestick med k. och
gaffel, som i etui medfördes till måltiderna. Först
mot slutet av 1600-talet började värdfolket förse
gästerna med k. och gaffel. Hos allmogen nyttjade
man ännu i sen tid sin egen, medhavda f ä 11 k n i v.
På 1700-talet utformades de olika typerna av
bordsknivar, som ännu i dag användas och som
på 1920-talet epokgörande förbättrades genom
uppfinningen av rostfritt stål. A.Lg;[G.W.F.]Sn.
Knivfiskar, Amphisil’idae, fam. av underordn.
kantnålfiskar. Kroppen är knivlik och med
undantag av stjärten innesluten i ett benigt pansar.
Ryggfenan är belägen långt bakåt och skjuter över
den korta, nedåtböjda stjärtfenan. Längd c:a 1 dm.
K. simma med huvudet nedåt och förekomma
i tropiska delarna av Indiska oceanen och Stilla
havet.
Knivhake, hake, i vilken slidan för slidkniven
hängde och som klämdes fast vid byxlinningen; är
känd från folkligt
dräktskick i s.ö. Sverige. —
Litt.: S. T. Kjellberg,
”Knivhakar från ö.
Skåne” (i ”Kulturen”, 1944).
Knivskjellodden [-J-],
Knivskjerodden,
på Mageröya, Norge,
Europas nordligaste punkt,
7i°ii’ n.br. (40"
nordligare än Nordkap på
samma ö).
Knivsta, socken i
Är-linghundra hd i Uppland,
Stockholms län, och
församling i Knivsta och
Alsike pastorat i
Seming-hundra och Ärlinghundra
kontrakt av Uppsala
ärkestift, n.n.ö. om
Sigtuna; 44,09 km2, därav 41,88
land; 1,650 inv. (1949).
Huvudbygden ligger
västerut, f.ö. dominera små-
kuperade och delvis sumpiga skogstrakter; på n.
gränsen ligger sjön Valloxen. Åkern utgör 30%
av landarealen, skogsmarken 54 %. Vid N.
stambanan ligger stations- och industrisamhället
Knivsta (807 inv. 1946) med apotek och
provinsialläkare; här finnas förutom ett par
snickerifabriker och mekaniska verkstäder sågverk,
hyv-leri och tegelbruk, tillhörande Lundqvist &
Hud-déns tegel- och trävaru-ab. Vid stambanan ligger
även stationssamhället Alsike med 315 inv.
(därav 151 inom Alsike sn). Egendomar:
Gre-delby och Nor. Hem för fallandesjuka,
sinnes-slöa barn. På flera ställen finnas
järnåldersgrav-fält med högar och rösen, stensättningar och resta
stenar. 7 runstenar finnas. Den lilla rektangulära
gråstenskyrkan är trol. från o. 1300. I slutet av
1400-talet slogos stjärnvalv, som pryddes med
kalkmålningar, ånyo blottade och kraftigt
”uppfriskade” vid restaurering 1892. Ett altarskåp är
från 1400-talets slut, klockstapeln från 1756. —
Namnet, efter kyrkbyn, skrevs 1288 knifsta. Det
innehåller trol. ett mansnamn Kniv samt plur.
stadhir, ställe, gård, till stadh, plats (se J. Sahlgren
i ”Upsala nya tidn.”, jul-nr 1940, sid. 5). P.;Er.
Knivströmbrytare, se Elektriska strömbrytare.
Knjaz [kniasi] (ry., härav äldre sv. former knas,
knes, knäs), furste, under medeltiden titel på ryska
delfurstar, i senare tid adelstitel, förd av släkter
med härstamning från Rurik el. den litauiske
storfursten Gedimin och av de med det ryska väldet
införlivade orientaliska smårikenas regentättlingar
(tatarer, georgier m.fl.). Från 1705 utdelades titeln
även till framstående härförare och statsmän av
lägre börd och till ryska adelsätter med
släktrelationer till tsarfamiljen.
Knjaz Potemkin-Tavritjeskij [kninsi [-pntjå’mkin-tuvrifciskaj]-] {+pntjå’mkin-
tuvrifciskaj]+} rysk kryssare, se Potemkin.
KNO, förk. för kommendör av
Nordstjärne-orden.
von Knobelsdorff [knå’-], Hans Georg
Wen-zeslaus, tysk arkitekt (1699—1753), blev 1746
stadsbyggmästare (överintendent) i Berlin och
utförde åt Fredrik II flera arbeten vid slotten i
— 359 —
— 360 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
