Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knudsen, David - Knudsen, William - Knudsen, Gunnar - Knudsen, Helge - Knudsen, Trygve - Knudsen, Erik - Knudtzon, Jörgen - Knut - Knut (namn) - 1. Knut Eriksson (konung av Sverige) - 2. Knut Långe (konung av Sverige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUDSEN
Bernick i ”Samhällets pelare”, Hjalmar Ekdal i
”Vildanden” och Tjälde i ”Ett handelshus”. A.L.
Knudsen [kno’san], William Signus Wilhelm
Poul, dansk-amerikansk industriman (1879—1948),
utvandrade 1899 till USA och erhöll arbete som
nitare på ett skeppsvarv i New York. Han fick
1902 en underordnad anställning vid J. R. Keims
mekaniska verkstad i Buffalo, där han
avancerade till chef 1906. Fabriken köptes 1911 av
Ford-bolaget, varigenom K. kom i Fords tjänst:
1918 blev han produktionschef hos Ford. Han
kunde dock ej finna sig till rätta under denne
arbetsgivare utan övergick 1921 i General
Motors’ tjänst; här blev han 1933 verkst. v.
president och 1937 president. Denna chefställning
lämnade han 1941 på Roosevelts hemställan för
att i stället antaga befattningen som chef för
USA:s krigsproduktionsråd; han blev sålunda
organisatör för hela den amerikanska industrien,
i den mån denna var inriktad på framställning
av krigsförnödenheter. — K. donerade avsevärda
belopp till välgörande ändamål. A.Lg.
Knudsen [kno’san], Hans Gunnar, dansk
språkman och topograf (f. 1886), cand. mag. 1913,
sedan 1917 knuten till Stednavneudvalget som
ledare för undersökningen och publiceringen av
Danmarks ortnamn. K. har i en lång rad mindre
skrifter förträffligt behandlat danska ortnamn
och dansk topografi och även utg. forndanska
handskrifter. Han var från 1921 red. för 4 uppl.
av Traps ”Danmark” och är sedan 1916 utg. av
tidskr. ”Danske Studier”, sedan 1936 av det
viktiga verket ”Danmarks gamle Personnavne” (tills,
med M. Kristensen & R. Hornby) och sedan 1932
av Resens ”Atlas”. L.
Knudsen [kno’san], Helge, dansk journalist (f.
1897), blev redaktionssekr. i ”Nationaltidende”
1922, i ”Berlingske Tidende” 1926, var chefred, för
”Jydske Tidende” 1929—34, ”Berlingske Tidende”s
korrespondent i Stockholm 1935—38, dess
korrespondent i Berlin 1938—43 (utvisad) och 1945—46,
i London sedan sistn. år Skrifter: ”Hitler bandt
min Pen” (1945), ”Maskerne falder i Nürnberg”
(1946; tills, med H. V. Ringsted), ”Oprörere i
Hitlers Borg” (1947). K. har utg. R. Semlers
dagbok under titeln ”Saadan var Goebbels” (s.å.). S.Br.
Knudsen [knu’t-], Trygve Kristofer, norsk
språk- och skolman (f. 1897), univ.-stipendiat
i norsk språkhistoria i Oslo 1925—30, lektor
vid Katedralskolan där 193=;—46, doc. i nordisk
språkvetenskap vid univ. i Oslo 1946. I ett
flertal skrifter har K. lämnat bidrag framför allt till
kännedomen om den norska språkutvecklingen
efter 1800, bl.a. i ”P. A. Munch og samtidens
norske sprogstrev” (1923). Sedan 1925 har han
jämte A. Sommerfelt varit red. för ”Norsk
riks-målsordbok” (1930 ff.). L.
Knudsen [kno’san], Erik, dansk författare (f.
1922), född i Slagelse i en folkskollärarfamilj av
bondeursprung, sedan 1944 folkskollärare i
Taarn-by kommun, Amager. K. tog starka intryck av
mellankrigstidens sista år, påverkades av skilda
radikala strömningar och personligheter, läste
bl.a. Harry Martinson och T. S. Eliot. Han
reagerade intensivt inför 2:a världskriget med dess
följdverkningar för Danmark, han sympatiserade
med motståndsrörelsen och fångade i sin första
diktning erfarenheter från krigsåren, märkta av
ett ungt ideellt sinnes besvikelse, som lätt tog
sig uttryck i trots el. trötthet. Hans dikt är vanl.
personlig med bekännelser och reflexioner men
anknyter gärna till det aktuella och för då fram
kommentarer till tidshändelser och tidsfrågor,
gärna i satirens form. Han behandlar skickligt
den traditionella versformen men använder helst
den modernistiska, fria versen. Han har utg.
diktsamlingarna ”Dobbelte Dage” (1945), ”Til en
ukendt Gud” (1947) och ”Blomsten og Sværdet”
(1949) samt ”Fantomer” (s.å.), en saml. satiriska
miniatyrkomedier. K. har också framträtt som
litterär kritiker med artiklar i
”Social-Demokra-ten”, ”Heretica” och ”Dialog”. E.
Knudtzon [knu’t-], Jörgen Alexander, norsk
assyriolog (1854—1917), 1889 dr phil. och 1907 prof,
i semitiska språk i Kristiania. Hans viktigaste
arbeten äro ”Die El-Amarna Tafeln” (2 bd, 1910—
15) och ”Die zwei Arzawa-Briefe, die ältesten
Urkunden in indogermanischer Sprache” (1902),
vari han konstaterade hettitiskans karaktär av
indoeuropeiskt språk.
Knut. 1) Se Knutar.
2) Byggn., timmerknut, till uppförande av
en byggnadsstomme använda timmerstockars
hop-fogning i hörn el.
vid avgående
väggar sålunda, att
stockarna genom
utskärningar givas
hak- el.
laxstjärt-form på det
ställe, där
sammanfog-ningen skall ske
(k n u 11 i m r i n g).
Efter
utskärningens form kallas k.
korsknut (a) el. laxknut (b), varjämte
mera komplicerade sammansättningar kunna
förekomma.
3) Se Knutpiska.
Knut, mansnamn, i Norden tidigast i Danmark.
Möjl. av tyskt ursprung (fhty. Chnüz, eg. käck),
annars identiskt med subst. knut, som först blivit
tillnamn, så vanligt namn.
Knut, furstar.
Sverige. 1) Knut Eriksson, konung (d.
(d. 1195 el. 1196). K. var son till Erik den helige,
efter vars död han för en tid lämnade landet.
Emellertid återvände han samt överföll och dödade o.
1167 Karl Sverkersson på Visingsö. En långvarig
strid mot andra tronpretendenter, bland vilka Kol
och Burislev äro kända, följde. K. blev segerherre;
hans fortsatta regering stördes oss veterligen
endast genom ett eljest obekant slag vid Grönberga.
Jämte sin jarl Birger Brosa understödde K. kung
Sverre i Norge och upproriska företag i Danmark.
Under hans tid begynte åter myntningen i Sverige.
K. genomdrev, att en hans son utsågs till
tronföljare, men efterträddes dock av Sverker d.y.
Karlsson. B.
2) Knut Långe, konung (d. 1234), är
sannolikt identisk med den Knut Holmgersson,
som möter oss i Erik Erikssons närhet i dokument
från tiden 1222—25 och som säges vara dennes
frände och råd. Senare reste han sig mot Erik,
— 371 —
— 372 —
Timmerknutar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
