Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Koch, 1. Nils Samuel - von Koch, 2. Helge - von Koch, 3. Halfred - von Koch, 4. Sigurd - von Koch, 5. Erland - Koch, John - Koch, Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOCH
i) Nils Samuel von K., jurist, politiker
(1801—81), exp.-chef i Justitiestatsexp. 1840—43,
revisionssekr. (utnämnd 1840) 1843—45, tf.
justi-tiekansler 1844, ord. 1848—66. Adelsman vid
faderns död 1848 var K. därefter en
uppmärksammad led. av Riddarhuset, från 1867 till sin död
av F.k. K. var den typiske liberale juristen i det
tidigare 1800-talets anda, kulturellt intresserad
och socialt-politiskt verksam.
2) Nils Fabian Helge von K., den föreg:s
sonson, matematiker (1870—-1924), fil. dr i Uppsala
1892, doc. vid Stockholms högsk. 1892—1905, prof,
vid Tekn. högsk. 1905—11, vid Stockholms högsk.
1911—24. K. har utvecklat en intressant och vacker
teori för oändliga determinanter (med användning
på lösningen av differentialekvationer), har
studerat vissa frågor rörande reella funktioner (bl.a.
egenskaperna hos s.k. jordankurvor) samt nått
värdefulla resultat inom primtalsläran.
3) Richert Gerard Halfred von K., den
föreg:s bror, ämbetsman och socialpolitiker (1872
—1948). Efter agronomutbildning vid Alnarp var
K. godsförvaltare 1892—97, bedrev sociala
studier i England 1897—
98, var sekr. i
Kooperativa förbundet 1899
—1905 och
föreståndare för
Folkbildningsförbundets föreläs-ningsbyrå 1903—08.
Från 1906 var han
verksam i Svenska
fat-tigvårdsförbundet, först
som v. ordf, i
arbetsutskottet och från 1925
som ordf, i förbundets
barnavårdsavd.; ordf,
för hela förbundet
1933—34. Han var
Sta
tens inspektör för fattigvård 1918—26 och för
fattigvård och barnavård 1926—38, kansliråd och
chef för Socialdep:s fattigvårdsbyrå 1920—38
(flyttades sistn. år till Socialstyrelsen), led. av
Statens arbetslöshetskommission 1914—23 och
efter sin pensionering ordf, i Statens
utlännings-kommission 1939—41. Vid sidan av sina
huvudintressen, fattig- och barnavård, verkade K. ivrigt
för nykterhetsfrämjande reformer och var en av
tillskyndarna till införandet av organiserad
alkoholistvård. K. gjorde över huvud en utomordentlig
insats i socialpolitiken och var banbrytare särsk.
i fråga om modernisering och humanisering av
fattigvården. — Led. av Stockholms
stadsfullmäktige 1904—08 och 1913—18, av F.k. 1915—26
(frisinnad). K. grundade ”Social tidskr.” och var
dess red. 1901—17. Han utgav bl.a.
”Fattigvårds-frågan” (1907), ”Emigranternas land” (1910) och
”Organiserad alkoholistvård” (1912) samt
redigerade ”Social handbok” (1908, 2 uppl. 1925). S.Br.
4) Richert Sigurd Waldemar von K., den
föreg:s bror, tonsättare (1879—1919), studerade
komposition i Stockholm (för bl.a. J. Lindegren),
Berlin och Dresden, var musikkritiker i
”Stock-holms-tidn.” 1916—19. I en starkt personlig,
stundom arkaiserande stil skrev K. orkesterverk
(”I Pans marker”, 1917, ”Havsstämningar”, s.å.),
kammarmusik (pianotrio, 1907, violinsonat e moll,
1913, violoncellsonat, s.å., pianokvintett, 1916),
konsertanta verk (Romans och Serenad för
violin och orkester, 1914, Ballad för piano och
orkester, 1917), scenmusik (förspel till Strindbergs
”Till Damaskus” och Brita v. Horns ”Kring
drottningen”), pianolyrik (”Preludier”, 1917,
”Miniatyrer”, 1918) och solosånger, däribland
”Exotiska sånger” (S. Agrell, 1915), ”Stilla visor” (J.
P. Jacobsen, 1916), ”Die geheimnisvolle Flöte”
(1919), ”Die wilden Schwäne” (1920),
”Morgen-ländische Liebeslieder” (1921) och
”Gammel-swenska Wijsor” (s.å.). S.E.S.
5) Sigurd Christian Erland Vogt von K.,
den föreg:s son, tonsättare (f. 24A 1910), studerade
vid Musikkonservatoriet i Stockholm samt piano
för Sven Brandel och Claudio Arrau, komposition
för Paul Höffer och dirigering för Clemens Kraus
och Tor Mann. Som tonsättare företräder K. en
nordiskt färgad nyklassisk stil. Bland hans verk
må nämnas 3 symfonier, konsertuvertyr o.a.
orkesterverk, Concertino och Serenad för
stråkorkester, en violin- och en pianokonsert, scen- och
filmmusik (baletten ”Askungen”), kammarmusik,
verk för violin och piano samt sånger. Han är
överlärare vid Wohlfahrts musikskola och är
sedan 1943 anställd hos ab. Radiotjänst. S.E.S.
Koch [kåkk], Agathon John Hjalmar,
fysiker (1878—1950), fil. dr i Uppsala 1904 (”Den
elektriska gnistan. En undersökning af de
fysikaliska villkoren för dess slocknande”), doc. där
s.å., laborator där 1911, prof, i fysik vid
Chalmers tekn. inst. 1914, vid Lunds univ. 1924—
43. K. utförde bl.a. noggranna bestämningar
av våglängden för reststrålarna från gips samt
omfattande precisionsmätningar av dispersionen
hos gaser inom det infraröda, synliga och
framför allt ultravioletta spektralområdet. K. var den
förste, som upptäckte de spektrallinjer, s.k.
kom-binationslinjer, vilka endast framkomma, då de
ljusemitterande atomerna inbringas i starka
elektriska fält. Re.
Koch [kåkk], Martin, författare (1882—1940).
K. växte upp på Söder i Stockholm i ett
småborgerligt hem, där fadern var en bohem med
musikalisk begåvning. Han gick i läroverk till
1899, varefter han i fyra år arbetade som
målare, samtidigt som han gick i Tekniska
skolan för att utbilda sig till konstnär. 1904 blev
han elev vid Konsthögsk. men lämnade snart
konstnärsbanan och gick in i Templarorden, där han
1910 blev ordf, i dess ungdomsförbund. Han
ägnade sig nu åt journalistik och skrev artiklar i
nykterhetsfrågan och skisser från Stockholms
skärgård. Politiskt hade han anslutit sig till den
socialdemokratiska arbetarrörelsen. Han debuterade 19 u
med ”Ellen”, en skildring av en arbetarflickas
glädjelösa liv, för vilken han i stor utsträckning
utnyttjade egna erfarenheter. 1912 utgav han ”Arbetare”,
en roman om ett bergsprängarlag, en mörk och
detaljrik skildring ur stockholmskt arbetarliv med ett
rikt galleri av levande tecknade arbetartyper, manliga
och kvinnliga, litterärt inspirerad av Zola,
Dosto-jevskij och Strindberg, språkligt kännetecknad av
mustig naturtrohet i dialogen. ”Vattendroppen” (s.å.)
är en kvick satir mot vissa sidor av
nykterhetsrörelsen, och ”Litterära storverk i västficksformat”
(1913) innehåller lyckade litterära parodier.
”Tim
— 403 —
— 404 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
