Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koboltfärger - Koboltglans, kobaltin, koboltit, glanskobolt - Kobolt-glas, -grönt, -gult - Koboltiaker - Kobolti-hydroxid, -oxid - Koboltit - Koboltkis - Kobolt-klorur, -mineral - Koboltnickelkis - Kobolto-hydroxid, -klorid, -oxid - Kobolt-oxid, -oxidhydrat, -oxidul, -oxidulhydrat - Koboltprov - Koboltstål - Koboltsulfid - Koboltviolett - Koborgshus - Kobra - Kobresia - Kobrygga - Koburg, Coburg - Koburglärkduva - Kobus - Kobyla, släkt - Koc, Adam - Koccygodyni - von Koch, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOCH
ständig, användes som målarfärg och till
konstmålning. — Koboltgul t, indiskt gult,
kali-umkoboltnitrit, framställes genom tillsats av
ättiksyra och kaliumnitrit till en lösning av
koboltnitrit, då detsamma utfaller, och användes till
konstmålning som både vatten- och oljefärg. —
Koboltblått, Thénards blått, är
kobolt-aluminat, Al2(CoO4), mycket beständigt, användes
som målarfärg och till konstmålning både som
vatten- och oljefärg samt i keramiken som
eldbeständig färg; bildas genom glödgning av kobolt- och
aluminiumsalter av flyktiga syror. — C o e 1 i
n-blått, coeruleum, himmelsblått (bleu
céleste), är en tenn- och kalkhaltig blå k., som i
oljemåleriet användes särsk. för målning av
himmel. För keramiska ändamål förekommer i handeln
även en förening med formeln CoO • MgO • SnO2.
Koboltviolett är koboltfosfat, en mycket
beständig konstnärsfärg. [C.A.N.;Wk]El.
Koboltglans, kobaltin, kobolti t,
glanskobolt, miner., CoAsS, metallglänsande, silvervitt
till rödaktigt mineral med gråsvart streck, hårdhet
5,5 kristalliserar reguljärt, uppträder i ytrika
kristaller el. täta aggregat. — K. är en viktig
koboltmalm, som blott sällsynt förekommer i större
mängder, t.ex. vid Tunaberg i Södermanland,
Riddarhyt-tan i Västmanland, Håkanstorp och Vena i Närke.
Kobolt-glas, -grönt, -gult, se Koboltfärger.
Koboltia’ker, kem., se Kobolt.
Kobolti-hydroxid, -oxid [-bål’-], kem., se Kobolt.
Kobolti’t, miner., se Koboltglans.
Koboltkis, miner., se Linneit.
Kobolt-klorur, -mineral, se Kobolt.
Koboltnickelkis, miner., se Linneit.
Kobolto-hydroxid, -klorid, -oxid [-bål’-], kem.,
se Kobolt.
Kobolt-oxid, -oxidhydrat, -oxidul, -oxidulhydrat,
kem., se Kobolt.
Koboltprov, en i växtfysiologien använd metod
att påvisa transpiration. Därtill begagnas ett med
alkoholisk koboltklorurlösning genomdränkt
filt-rerpapper, vilket, efter alkoholens avdunstning, vid
uppvärmning antager blå, av vattenfri koboltklorur
härrörande färg. Lägges ett friskt växtblad mellan
två dylika papper inom glasplattor, blir den del av
papperet, som ligger emot den transpirerande
bladytan, blekt rosenröd av bildad vattenhaltig
koboltklorur. Genom bestämning av tiden för
rödfärg-ningens inträde kan med k. transpirationen även
kvantitativt undersökas. G.
Koboltstål. Kobolt användes icke som ensamt
legeringsämne i stål men ingår i flera komplexa
stål, ss. volfram- och molybdenstål. På gr. av
sin stora hårdhet användes sålunda ett stål med
io—20°/o volfram el. molybden och c:a 15%
kobolt som verktygsstål i st.f. snabbstål.
Hårdheten, som erhålles genom särskild
värmebehandling, beror på s.k. utskiljningshärdning. Tills,
med krom ingår kobolt vidare i härdade
magnet-stål, t.ex. i det av japanen Honda angivna stålet
med 1% kol, 15% kobolt och 10% krom. L.O.U.
Koboltsulfid, kem., se Kobolt.
Koboltviolett, kem., se Koboltfärger.
Koborgshus, fäste i Ovikens* sn i Jämtland.
Kobra [kå’~], art av glasögonormsläktet*.
Kobre’sia, halvgrässläkte, se Sävstarr.
Kobrygga, den del av ett fartygs däck el. den
Feste Koburg.
överbyggnad, på vilken båtar, reservrundhult m.m.
förvaras. K. är på 3-mastade segelfartyg vanl.
belägen mellan stor- och fockmast.
Koburg [kå’bork], C o b u r g, stad i nordligaste
Bayern, vackert belägen vid Mains biflod Itz;
c:a 49,000 inv. (1948; 14,567 1875). Den högt
belägna borgen, Feste Koburg, omtalas redan 1057
och utvecklades särskilt som de sachsiska
hertigarnas residens till ett större byggnadskomplex
slottet, där nu ett konst- och fornminnesmuseum
är inrymt, blev delvis förstört under 2:a
världskriget Under medeltiden uppväxte nedanför
slottet staden K., som har några gamla kyrkor kvar,
Heliga korskyrkan och S:t Moritz, en ståtlig
hallkyrka i sengotik. På 1540-talet ombyggdes
ett kloster till residensslott, Ehrenberg. Från
1500- och 1600-talen stamma bl.a. rådhuset och
tyghuset; det naturvetenskapliga museet är en
ståtlig modern byggnad. Möbel-, korg-,
porslins-och textilindustri. 1826—1918 var K.
omväxlande med Gotha residens för hertigen av
Sachsen-Koburg-Gotha. P.
Koburglärkduva, ras av duvsläktet*.
Kobus, Cobus, zool., se Vattenbockar.
Kobyla [kBbü’ln], rysk släkt, se Romanov.
Koc [kåts], Adam, polsk politiker (f. 1892),
urspr. officer och frihetskämpe, en av Smigly-Rydz’
medarbetare vid uppbyggandet av den polska
staten efter 1918. K. lämnade militärtjänsten 1928
och invaldes s.å. i sejmen, var 1931—35 statssekr.
i finansministeriet och en kort tid riksbankschef.
På uppdrag av émigly-Rydz utarbetade han 1936
—37 ett nationellt, autoritärt enhetsprogram för
regeringsblockets politik. K. var finansminister i
polska exilregeringen i Frankrike 1939—40 och
i England 1940—42. S.Br.
Koccygodyni’ [kåks-], med., smärtor, lokaliserade
till trakten av svansbenet (os coccy’gis) och
framkallade av sjukliga processer i el. traumatiska
skador på nämnda ben. Dylika smärtor stå emellertid
ofta på rent ”nervös” basis.
von Koch [kåkk], ätt, adlad 1815.
— 401 —
— 402 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
