Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolonialstil - Kolonialtrupper - Kolonialvaror - Kolonidjur - Kolonisation - Kolonisationsnämnd - Kolonisera - Koloniträdgård, koloni - Kolonivävare - Kolonn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLONIALTRUPPER
1700-talet, och dess bästa alster utmärkas av en
renhet, enkelhet och rättframhet, som ger dem
en speciell, amerikansk prägel, t.ex. George
Washingtons hem Mount Vernon och
inredningen i president Jeffersons villa Monticelli.
Under denna tid kommo de främsta impulserna
till k. från engelska arkitekter, inom arkitekturen
och inredningskonsten Inigo Jones och bröderna
Adam och inom möbelkonsten Hepplewhite och
Chippendale. K. ägde bestånd även de närmaste
årtiondena efter koloniernas befrielse. Se
Förenta staterna, sp. 1235 f. S.Re.
Kolonia’ltrupper, för tjänst inom ett moderlands
kolonier avsedda förband. K. uppsättas oftast
såväl inom det egna landet som av kolonierna själva.
Kolonialvaror, varor av tropiskt ursprung, särsk.
vegetabiliska, ss. kaffe, kakao, rörsocker, tobak
och kryddor. Uttrycket innefattar dock, då det
användes som handelsterm, även en del subtropiska
varor, sydfrukter o.d.
Kolonidjur, sådana djur, som ant. bilda
sammanhängande djurstockar* el., som t.ex. myror och bin,
leva tills, med varandra i större el. mindre
samhällen (se Samhällsbildande djur).
Kolonisatio’n, upprättandet av koloni, nyodling
av mark för bildandet av nya jordbruk. Ang. k. i
Norrland och Dalarne se Kolonat 2).
Kolonisationsnämnd, se Kolonat 2).
Kolonise’ra, befolka och uppodla (ett land)
medelst nybyggare (kolonister), göra (ett landområde)
till koloni*. — Subst.: kolonisatio n*. —
Kolonist’, nybyggare, medl. av en koloni.
Koloniträdgård, koloni, benämnes en liten
på viss tid överlåten trädgård, ingående i ett större
komplex likartade trädgårdar. Som tidiga
föregångare till våra k. kan man betrakta de kåltäppor
o.a. planteringsland, som redan under medeltiden
anlades utanför murarna av invånarna i tätt
bebyggda städer (i Stockholm på Norrmalm). Den
moderna k.-rörelsen har utvecklats i Tyskland efter
mitten av 1800-talet, i sht genom läkaren och
filan-tropen D. G. M. Schreber i Leipzig (varav den
tyska benämningen Schreber g ar t en). I Sverige
anlades de första k. i slutet av 1880-talet i Landskrona,
och snart därefter uppstodo sådana även i Malmö
(1895) och Lund. En fullt pålitlig statistik över
k.-rörelsens framsteg i Sverige finnes icke, men
då Stockholm har över 6,000, Malmö o. 4,000 k.,
måste det sammanlagda antalet k. inom landet
uppgå till flera tiotusental. De flesta k. äro
anlagda på större områden, som för detta ändamål
upplåtits av städer och kommuner, men i vissa
samhällen utlämna bolag el. enskilda mark på
arrende för liknande ändamål. Ej sällan tjänstgör
en koloniträdgårdsförening som mellanhand
mellan kolonister och jordägare. Jordlotterna, som
ha en genomsnittlig storlek av 250 m2, utlämnas
på viss tid (ofta 10 år) och på bestämda villkor,
t.ex. att endast trädgårdsväxter (åtm. inga
starkvuxna träd) få planteras, att djur ej få hållas, att
staket, häckar m.m. skola överensstämma med en
viss fastställd typ, att kolonistugor (utan eldstad)
få uppföras endast efter fastställelse av ritning.
Ett väl ordnat koloniområde bör vara omgivet av
ett effektivt stängsel, i vissa fall av en
läplantering, och vara försett med goda vägar,
vattenledning, gemensamma redskaps- och ekonomihus samt
allmänna lekplatser. De enskilda lotterna böra
bereda innehavarna tillfälle till ostörd vistelse i det
fria, på samma gång som dessa få möjlighet att
odla prydnads- och köksväxter, bär och i viss
utsträckning även frukt (huvudsaki. från dvärgträd)
för eget behov. — En särskild typ av k., s.k. p
o-tatislotter, ha under kristider, nu senast från
1940, på ytterst fördelaktiga villkor upplåtits i el.
invid större städer och samhällen. Avsikten har
varit att stimulera till odling av potatis och
grönsaker och därigenom erhålla för landet viktiga
bidrag till livsmedelsförsörjningen. En del av dessa
områden torde sedermera bli permanenta. C.G.D.;Cr.
Kolonivävare, släkte av underfam. vävarfinkar*.
Kolonn’ (fra. colonne, av lat. colum’na, pelare;
jfr Kolumn). 1) Byggn. K. (grek, stylos) betecknar
ett fristående rundstöd, indelat i bas, skaft
och k a p i t ä 1. K., som utgör en självständig
arkitekturdel och i regel har cirkelrund
genomskärning, kan betraktas som en särskilt
konstnärligt utformad variant av pelaren, vilken dock
mera ingår som ett stycke i murverket och har
kvadratisk el. mångsidig genomskärning; med
”rundpelare” menar man dock vanl. en k. med
bred diam, och med mindre konstnärligt
utformade led. Från den tidiga kulturen i
Medelhavsländerna, Egypten, Kreta etc., känna vi stenpelare
av olika slag, och t.o.m. i Grekland (Eleratemplet
i Olympia) ha påträffats primitiva
träkonstruktioner med bärande rundpelare av trä. I
österlandet bibehöll man länge träkolonner som stöd,
utsmyckade med metallbleck el. målning på
stuckbeläggning. Hos egypterna utbildades k.
med flera olika former och olika slag av kapitäl.
I den kretensisk-mykenska konsten avsmalnar k.
nedåt; den egentliga och mest karakteristiska
kolonnformen hos grekerna är däremot något
avsmalnande uppåt och visar dessutom helst en
viss ansvällning (se Entasis) mot mitten, vilket
förstärker intrycket av bärande kraft. Dessutom
fick den grekiska k., utom den doriska, en
särskilt utformad bas (se vidare Kolonnordning).
Den samlade kraften markeras också av
kanne-lyrerna, som genomgå kolonnskaftet och som
även bidra till intrycket av stenblockens
samhörighet. Hos romarna blev k., som varierades i
olika ”ordningar”, icke blott bärande utan även
använd i övervägande dekorativt syfte. Den
kristna konsten upptog k., vars former dock ofta
urartade, och under medeltiden ersattes k. oftast av
pelare, kantiga el. runda (se ovan). Renässansen
återinförde de klassiska kolonnsystemen, vilka
bibehålla sig ännu i våra dagar, ehuru ofta fritt
ombildade. — Fristående k. brukades som
minnespelare både hos romarna och i österlandet,
ävensom i Europa under de sista årh. Jfr
Halvkolonn, Knekt, Kolonnett och Kopplade
kolonner. [E.WJN.G.S.
2) Krigsv., vanl. ett förband, uppställt med
jämstora underavd. på lika avstånd bakom
varandra (soldaterna inom underavd. anslutna till
varandra). K.-form användes under
napoleonkri-gen ofta under strid, särsk. där man avsåg att
ansätta den avgörande stöten. K:s stora djup
gynnar stöten och skänker den ökad kraft men
medger icke någon stark eldutveckling. Med de
moderna eldvapnens utveckling ha de anslutna
— 499 —
— 500 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
