Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolonialpolitik - Kolonialstil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLONIALSTIL
lonier, bortsett från militär- och straffkolonier,
huvudsaki. varit av ekonomisk el. socialpolitisk
art (det senare gäller utvandringskolonier), har
k. alltid hängt samman med de rådande
tendenserna i staternas ekonomiska politik. Trots att
alltid stor olikhet funnits mellan samtida typer
av kolonial administration, kan dock k:s
utveckling med hänsyn till förhärskande principer
sammanfattas i 3 huvudperioder. Under den första
perioden, från 1400-talets slut till 1800-talets
början, behärskades k., ett viktigt led i den
mer-kantilistiska politiken, av starkt protektionistiska
och monopolistiska tendenser. Kolonierna skulle
förse moderlandet med dyrbara råvaror och s.k.
kolonialvaror samt vara avsättningsområden för
moderlandets industri; på gr. härav motverkades
uppkomsten av förädlingsindustrier i kolonierna.
Koloniernas handel begränsades i regel till
moderlandet; stora, slutna kolonialsystem uppstodo
härigenom, t.ex. det engelska genom
naviga-tionsakten, det franska 1670. Även inom dessa
inskränktes kolonialhandeln till förmån för
begränsade företagargrupper genom privilegierade
handelskompanier*, privilegierade hamnar,
kon-vojsystem o.s.v. De engelska och spanska
amerikanska koloniernas revolution betecknade
sammanbrottet av detta kolonialpolitiska system,
genom vilket koloniernas ekonomiska liv
systematiskt hölls nere till förmån för begränsade
köpmansgrupper i moderlandet. Från den nya
engelska industriens sida, som önskade
köpkraftiga och blomstrande koloniala områden för
avsättning av konsumtionsvaror, framfördes kravet
på den ”öppna dörrens” politik i kolonierna. Tack
vare dessa nya företagarintressen, den gamla
kolonialvaruhandelns minskade räntabilitet, faran
för självständighetsrörelser i kolonierna samt den
liberala propagandan gjorde sig nya principer
gällande i den engelska k. från 1820-talet: 1825
frigavs handeln på Englands återstående
amerikanska kolonier, sjöfarten på Indien öppnades
mot tull och flaggskatt, som bortföll 1848.
Frankrike däremot behöll sin kolonialspärr till 1861.
Genom handelstraktater uppmjukades de
koloniala systemen. Under förra hälften av 1800-talet
fick härigenom hela den koloniala världen en
stegrad betydelse för den engelska industrien: de
främmande kulturernas hantverksalster
kopierades av den engelska industrien, som lät de
billiga industrivarorna regna ned över kolonierna,
dränkande de gamla lokala hantverken.
Staternas hållning till det koloniala näringslivet var
vid seklets mitt negativ; på gr. av tvingande
sociala förhållanden var England dock nödgat ägna
uppmärksamhet åt skapandet av
utvandringsom-råden: Australien, Canada. Mot 1875 började nya
tendenser göra sig gällande i k. Djupaste
orsaken låg i den s.k. ”övergången från Manchester
till Birmingham”: i st.f. på export av
konsumtionsvaror till kolonierna började vikten att
läggas vid export av maskiner, räls m.m., d.v.s
produktionsvaror. M.a.o. en kapitalexport började,
stimulerad dels av att den europeiska industriens
svällande efterfrågan på råvaror medförde en
intensivare extraktionsindustri i kolonierna, dels
av att, sedan företagarnas vinstmarginal
beskurits genom fackföreningsrörelsen, halvförädling
av råvaror samt framställandet av
konsumtionsvaror för kolonierna genom färgad arbetskraft
blev mera räntabelt. Kapitalinvesteringen i
kolonierna nödvändiggjorde, att ordningen och den
statliga kontrollen på ett helt annat sätt än
förr upprätthölls i kolonierna. De administrativa
och militära organen i kolonierna utbyggdes.
Konkurrensen mellan de stora industriländernas
kapitalistgrupper om koloniala
investeringsområden medförde en ny stark kolonial expansion.
Den begynte med Tysklands plötsliga
uppträdande i Sydvästafrika, Kamerun, Togo, Östafrika
och Nya Guinea 1884. 1885 besatte England bl.a.
Nigerområdet, Brittiska Östafrika och
Bechuana-land. S.å. började Frankrikes expansion i
Ekva-torialafrika. Afrikas och Stilla havs-världens
uppdelning blev en följd. Denna aktiva k. blev ett
av de viktigaste och mest iögonfallande dragen i
imperialismen. Den begynnande protektionismen
utsträcktes även till kolonierna; efter kriget har
denna tendens stärkts. Redan 1892 erhöllo
Frankrikes kolonier gemensam tullgräns med
moderlandet, och på samma sätt assimilerades 1909
Formosa och 1920 Korea av Japan. England
upprätthöll den ”öppna dörren” i Indien till 1919.
Genom assimilations- och preferenstariffer, som
ge tullättnader för handeln inom kolonialväldena,
och genom koncessionssystem tendera dessa att
bli nya kolonialsystem, påminnande om de
mer-kantilistiska. Genom kapitalinvesteringen har
moderlandets finanskapital fått en ökad kontroll
över kolonierna och k.; ett nät av banker har
från moderlandet vävts över det brittiska
imperiet, samtidigt som de olika delarnas statligt
administrativa självständighet kunnat ökas.
Hänsynen till det i kolonierna investerade kapitalets
räntabilitet och icke enbart hänsynen till
moderlandets näringsliv ha blivit bestämmande för k.:
brytningen mellan dessa intressen förnimmes i
den moderna k. Motsättningar mellan olika
kapitalintressen i de stora imperierna kunna bli
starkare än de sammanhållande faktorerna: så
kräves i USA i jordbrukets intresse, att
Filippinerna utbrytas ur det amerikanska imperiet.
Utvecklingen under den senaste tiden har gått i
riktning mot att kolonierna i största
utsträckning ha gjorts statsrättsligt fria från
moderlandet. Mest utmärkande är detta för de brittiska
dominions, som ha förvärvat det mesta av det,
som är utmärkande för oberoende stater. De äro
icke bunda vid imperiet av annat än gammal
ekonomisk gemenskap och önskan om ett
gemensamt försvar. Se vidare de olika länderna:
historia, besittningar. — Litt.: O. Köbner,
”Ein-führung in die K.” (1908); O. Jöhlinger, ”Die
koloniale Handelspolitik der Weltmächte” (1914); E.
Peyralbe & P. Deffontaines, ”L’Europe moins la
France. Les puissances européennes et leur
co-lonies” (1923). [P.Nm]Jr R.
KoloniaTstil (eng. colonial style), benämning
på den arkitektur och inredningskonst, som de
nordamerikanska kolonisterna skapade under 1600
—1700-talen. K. är icke någon enhetlig stil
utan utgör en ofta något förenklad och även
förgrovad översättning av de olika
moderländernas, under tidernas lopp skiftande, stilar. K.
nådde sin höjdpunkt under senare hälften av
— 497 —
— 498 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
