Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kometer - Kometsökare - Komfort - Komi ASSR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMETSÖKARE
Banan för Halleys komet,
sisterande medium kring solen, som minskar k:s
hastighet, vilket i sin ordning medför en
förkortning av omloppstiden. Denna k. kommer solen
närmast av samtliga i tab. upptagna. B i e 1 a s k.
delade sig vid årsskiftet 1845—46 i två delar; vid
återkomsten 1852 hade avståndet mellan delarna
vuxit till över 2 mill. km, sedan dess har den
aldrig återsetts. Denna k. har fullst. upplösts, och
vid flera tillfällen (särsk. 1872, 1885 och 1892), då
jorden passerat genom dess rester, ha dessa givit
upphov till praktfulla meteorregn (jfr Meteorer).
Även hos flera andra k. har man observerat en
klyvning i 2 el. flera delar. I samband härmed
står utan tvivel förekomsten av s.k. k o m e t s
y-s t e m, d.v.s. k., vilkas banor nära sammanfalla
med varandra. Det är sannolikt, att medl. av ett
kometsystem äro brottstycken av en enda k. Ett
sådant system bilda k. 1843 L 1880 I och 1882
II. K. 1843 I var så ljusstark, att den var synlig mitt
på dagen, vid perihelpassagen kom den solen
närmare än någon annan himlakropp tidigare, dess
avstånd från solytan var blott 130,000 km (solens
radie är 695,000 km), svansens längd var i
maximum 250 mill. km. Ännu ljusstarkare var k. 1882
II, den passerade liksom Halleys k. framför
solskivan och kunde följas ända fram till solkanten;
däremot var den osynlig under passagen över
solskivan. Även den 1858 upptäckta D o n a t i s k.
var en praktfull företeelse med en 6o° lång svans.
Bland detta årh:s k. märkas, utom Halleys, k. 1908
III (M o r e h o u s e; se pl.), 1910 a
(Johannes-burgskometen) och 1911 c (Brooks).
K:s massor äro mycket små, och man har ej
kunnat konstatera, att k. utövar något störande
inflytande, då den passerar i närheten av någon
annan himlakropp. Så passerade t.ex. k. 1889 V tvärs
igenom Jupiters månsystem utan att störa
månarnas rörelser. För Bielas k. har man beräknat ett
approximativt värde på massan; den befanns vara
mindre än en milliondel av jordens. Som nämnts
kan man ej se en k., då den passerar framför
solskivan, ej heller försvagas el. brytes en stjärnas
ljus, om en k. passerar framför densamma.
Tätheten hos den materia, som bildar k:s huvud måste
således vara ytterst liten. Huvudet är en svärm
av fasta kroppar (meteorer) av växlande storlek
men små i förhållande till deras inbördes avstånd.
Då k. närmar sig solen, förgasas en del ämnen;
härvid kan k. bli självlysande och således ej blott
lysa med reflekterat solljus; detta framgår också
av de spektroskopiska undersökningarna. K:s
huvud visar dels ett kontinuerligt spektrum,
överensstämmande med solens och härrörande från
reflekterat solljus, dels består spektrum av lysande band
(emissionsband),
härrörande från kol, kolväten
och cyan, någon gång
har man även observerat
natriumlinjerna. Hos
några ljusstarka k. har man
funnit ytterligare ett
kontinuerligt spektrum, vars
natur ännu ej är
klarlagd. Svansens spektrum
avviker från huvudets;
det består av
emissionsband, överensstämmande
med dem, som vid laboratorieförsök erhållas
vid urladdning i ett med koloxid av mycket
lågt tryck fyllt geisslerrör. K:s svansbildning
tillgår på så sätt, att då k. närmar sig
solen, utstrålar materia från huvudet i riktning mot
solen, stötes sedan tillbaka förbi huvudet och
bildar svansen; solen utövar en repellerande
verkan. Newton var den förste, som uppställde en
mekanisk teori för svansbildningen. Bessel
utvecklade denna teori vidare, och hans
undersökningar fortsattes och utvidgades av Bredichin, som
kom till den slutsatsen, att det existerade 3 olika
svanstyper, den rätlinjiga, den svagt krökta och
den starkt krökta svansen, beroende på
repulsiv-kraftens olika storlek. Bredichin gav en fysikalisk
förklaring härför, i det han antog, att solens
re-pulsivkraft var av elektrisk natur, omvänt
proportionell mot molekylvikten för de ämnen, varav
svansen var uppbyggd. Den första typen skulle
bestå av väte, den andra av natrium och kolväten,
den tredje av tunga metaller. De spektroskopiska
undersökningarna stödja emellertid ej denna
hypotes. Numera identifieras solens repulsivkraft med
strålningstrycket*. Även om den mekaniska teorien
i huvudsak förklarar de observerade
svansformer-na, kan den ej förklara de ofta observerade
hastiga förändringarna hos svansen. Härvidlag rör
det sig utan tvivel om rena ljusfenomen inom
svansmaterien, vars orsaker ännu ej äro fullt
klarlagda. M.
Kometsökare, astronomisk kikare, vanl. lätt
transportabel och helst parallaktiskt uppställd med
stort synfält och stor ljusstyrka (och därför ringa
förstoring), huvudsaki. avsedd för uppsökandet
av kometer men även användbar för andra slag
av observationer.
Komfort [kåm’- el. -fårt’] (eng. comfort, från
ffra. confort, eg. stärkande), bekvämlighet. —
K o m f o r t a’b e 1, bekväm(t inrättad el. inredd).
Komi ASSR [kå’-], autonom sovjetrepublik i
n.ö. av den europeiska delen av RSFSR, inom
Petjoras och Vytjegdas flodområden; 404,600 km2;
318,969 inv. (1939). Den till Ural gränsande
delen av K. utgöres av bergland, den övriga större
delen är däremot skogbevuxen slätt, över denna
höjer sig endast Timanbergen, ett gammalt,
nästan helt nederoderat berglandskap. Endast den
längst i n. belägna delen hör till skogstundran.
Befolkningen, som till största delen utgöres av
syrjäner, är synnerligen gles och bosatt
huvudsaki. vid Vytjegda och dess biflod Sysola. De
viktigaste näringsgrenarna äro skogsbruk och på
senaste tiden även bergsbruk (petroleum, stenkol,
järnmalm) och industri; jordbruket är av mindre
— 527 —
— 528 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
