Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMETER
längd kan uppgå till över 100 mill. km. Ofta ser
man mer än en svans; i ett fall har man observerat
en k. med 6 svansar. Kärnan och koman bilda
tillsammans k:s huvud. Detta är vanl. 50,000—
250,000 km i diam., men man har iakttagit k. med
huvud större än solen. För de ljussvaga, blott
med hjälp av kikare iakttagbara k. saknas vanl.
svans, och kärnan kan oftast ej skiljas från
koman. — Antalet iakttagna k. har avsevärt ökats
efter kikarens uppfinning och framför allt efter
införandet av den fotografiska
observationsme-toden. Mellan år 1 och 1699 e.Kr. observerades i
medeltal 25 k. varje sekel, 1700—99 62, 1800—99
309, numera iakttagas i medeltal 5 å 7 pr år. K.
benämnas vanl. efter upptäckaren; tidigare erhöll
en k. ofta namn efter den, som först beräknat dess
bana, vilket t.ex. var fallet med Halleys och
Enc-kes k. De k., som upptäckas under ett visst år,
betecknas numera även med årtalet, följt av en
bokstav, a, b, cangivande ordningsföljden. Sedan
banan beräknats, betecknas k. med årtalet för
peri-helpassagen, åtföljt av en romersk siffra,
betecknande ordningsföljden.
Att k. äro himlakroppar och ej atmosfäriska
fenomen, som man tidigare trodde, påvisades av
Tycho Brahe, ur vars observationer det framgick,
att k:s avstånd måste vara betydligt större än
månens. Hevelius (i ”Cometographia”, 1618) framhöll
som sannolikt, att k. beskriva paraboliska el.
liknande mot solen konkava banor, och Dörfel kom
1681 till den slutsatsen, att 1680 års k:s bana var
en parabel med solen i brännpunkten. Newton
visade, att k:s banor måste vara kägelsnitt (ellips,
parabel el. hyperbel) med solen i ena
brännpunkten, och han fann en metod att beräkna en k:s
bana i rymden ur 3 observationer, under
förutsättning att banan var en parabel. Denna
banbestäm-ningsmetod har sedan vidare utvecklats och
fullkomnats av olika forskare, framför allt Olbers,
vars metod fortfarande användes. Halley
beräknade paraboliska banor för 24 k. och fann därvid,
att för 3 av dessa (1531, 1607 och 1682 års k.)
banorna visade så stor överensstämmelse, att det
måste vara fråga om en och samma komet, som
rörde sig i en långsträckt, elliptisk bana och därför
med jämna mellanrum (i detta fall o. 76 år)
återkom till solens närhet. Härmed var den första
periodiska k., Halleys k., upptäckt. En
förteckning över de viktigare kända periodiska k.
finnes i tab. å sp. 526.
De 20 första av dessa k. ha mycket nära samma
värde på sitt maximiavstånd från solen (uttryckt
i jordens medelavstånd från solen, 149,5 mill. km,
som enhet), det varierar mellan 4,10 och 6,91, i
medeltal sammanfallande med planeten Jupiters
medelavstånd, som är 5,2 gånger jordens. Man antager,
att dessa k. urspr. rört sig i långsträcktare banor
men vid något tillfälle passerat i närheten av
Ju-piter och genom denna planets attraktion tvingats
in i de nuv. banorna, de ha ”infångats” av Jupiter
och tillhöra nu denna planets ”k o m e t f a m i 1 j”.
De övriga i tab. upptagna k:s maximiavstånd
sammanfalla nära med avstånden till resp. Saturnus
(9,5), Uranus (19,2) och Neptunus (30,1). I tab:s
sista kolumn är kometbanornas inklination (i)
given, d.v.s. den vinkel, som banplanet bildar med
jordbanans plan. Är i <90° rör sig k. kring solen i
Några periodiska kometers banelement.
3 Komet [-Omloppstid Perihel-passage1-] {+Om- lopps- tid Perihel- passage1+} Minsta avstånd från solen 2 Största avstånd från solen 2 [-Inklination-] {+Inklina- tion+}
Encke 3-3 år 1947 nov. o-34 4.10 I2°2l’
Grigg-Skjellerup 4-9 » 1947 apr. 0.85 4-92 17 39
Tempel 2 5-3 » 1946 juli i-39 4-69 12 26
Veujmin 2 5-4 » 1927 jan. 1-34 4-84 10 38
Kopff 6.2 ,, 1945 aug. 1.49 5-25 7 10
Pons-Winnecke .. 6.2 ,, 1945 juli 1.16 5-62 21 44
Forbes 2 6.4 » 1948 sept. i-53 5-35 4 38
[-Schwassmann-Wachmann-]
{+Schwassmann- Wachmann+} 2 .. 6.5 1948 aug. 2.14 4-83 3 44
iiacobini-Zmner 6.6 „ 1946 sept. 1.00 6.03 30 44
1’Arrest 6.7 1943 sept. 1-38 5-73 18 1
laniel 6.8 „ 1943 nov. i-53 5-65 19 5i
’inlay 6.8 „ 1926 aug. 1.06 6.15 3 25
Borrelly 6.9 „ 1932 aug. i-39 5-85 30 32
Brooks 2 7-o „ 1946 aug. 1.88 S-4I 5 32
?aye-Möller .... 7-4 .. 1947 sept. 1.66 5-96 10 32
•Vhipple 7-5 » 1948 juni 2.48 5-i6 10 13
teinmuth 7-7 » 1935 apr. 2.01 5-77 8 22
Schaumasse .... 8.2 ,, 1943 nov. 1.19 6.91 12 0
vVolf 1 8.3 >. 1942 juni 2.44 5-75 27 18
Comas Solå .... 8.5 „ 1944 apr. 1.78 6.58 13 43
Gale II.0 ,, 1938 juni 1.18 8.70 IT 44
Tuttle 1 13-6 „ 1939 nov. 1.02 10.37 54 39
Schwassmann- Wachmann 1 .. 16.2 ,, 1941 apr. 5-53 7.26 9 3i
Neujmin 1 17-7 » 1948 dec. i-53 12.05 15 9
Crommelin 27.9 >. 1928 nov. 0.74 17-65 28 54
Stephan-Oterma 37-8 „ 1942 dec. 1-59 20.92 17 52
Westphal 61.7 » 1913 nov. 1.25 29.98 40 52
Brorsen-Metcalf 69-1 » 1919 okt. 0.48 33-i8 19 12
Pons-Brooks .... 71-6 „ 1884 jan. 0.78 33-70 74 3
Olbers 72.7 » 1887 okt. 1.20 33-62 44 34
Halley 76.0 ,, 1910 apr. O.SQ 35-30 162 13
*) Senast observerad passage.
2) Avstånden äro uttryckta i jordens medelavstånd från
solen.
samma led som planeterna (direkt led), är i >90°
är rörelsen retrograd. Bland de i tab. upptagna
k. har endast Halleys retrograd rörelse, men bland
de talrika k., som röra sig i mera långsträckta
banor, finnas många med retrograd rörelse. De
flesta k. röra sig i paraboliska banor; sannolikt
äro många av dessa banor i själva verket mycket
långsträckta ellipser, men det är mycket svårt att
avgöra vilketdera, då man endast kan observera
k. vid tiden omkr. perihelpassagen. I några fall har
man funnit banans excentricitet obetydligt större
än 1 (hyperbolisk bana), men det är troligt, att även
dessa banor urspr. varit elliptiska el. paraboliska
och på gr. av planeternas störande inverkan
förvandlats i svagt hyperboliska. Några utpräglat
hyperboliska banor har man ej påträffat, varav
man dragit den slutsatsen, att k. sannolikt alltid
tillhört solsystemet och ej äro från avlägsna delar
av rymden infångade kroppar.
Betr, många k. ha intressanta detaljer
observerats. Sista gången Halleys k. befann sig i
närheten av solen var 1910; den första säkra
observationen av denna k. gjordes 240 f.Kr., dess
omloppstid är 76 år. Det är den enda av de
periodiska k., som utvecklat en kraftig svans. 1910 hade
den i maximum en utsträckning på himlen av 150?
dess verkliga längd var 30 mill. km. 19/s
passerade k. framför solskivan; under passagen kunde
man ej se k. el. märka någon försvagning av
solljuset. E n c k e s k. har observerats vid varje
återkomst i närheten av solen sedan 1818. Den
kommer i allm. tillbaka till perihelium några tim
tidigare än beräknats; denna egendomlighet har
man bl.a. sökt förklara genom tillvaron av ett re-
— 525 —
— 526 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
