Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komma - Kommabacill - Kommagene - Kommandit-bolag, -delägare - Kommando - Kommandobrygga - Kommandoexpedition - Kommandokonselj - Kommandomål - Kommandoraid - Kommandoskylt - Kommandostav - Kommandotecken - Kommandotorn - Kommandotrupper - Kommasköldlus - Kommatering - Kommendant - Kommendation - Kommendera - Kommenderande general - Kommenderi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMABACILL
punkt). Principerna för sättande av k., k o m m
a-teringen, ha mycket växlat under olika tider
och i olika språk. De viktigaste äro den g r
amma t i s k-1 o g i s k a, enl. vilken k. i främsta
rummet användes för att skilja fullst. satser inom en
mening från varandra (så väsentligen i modern
tyska och svenska), pauseringsprincipen,
enl. vilken k. är ett medel att beteckna (mindre)
pauser inom en mening (så i stor utsträckning i
franska och i något äldre svenska, t.ex. under
1700-talet), och tydlighetsprincipen, enl.
vilken k. utsättes endast när tydligheten så fordrar.
Jfr Skiljetecken. — Litt.: Hj. Lindroth,
”Grundvalarna för vår kommatering” (1924),
”Doku-mente zur Interpunktion europäischer Sprachen”
(1939). [E.No.lL.
Kommabacill, benämning på koleravibrionen o.a.
denna till formen liknande bakterier.
Kommage’ne, forntida landskap i n. Syrien,
mellan Cilicien, Kappadokien, Armenien och
Kyrr-hestike, med huvudorten Samosata. K. omnämnes
i assyriska inskrifter under namnformen
Kum-m u c h i tidigast 867 f.Kr. som assyrisk
vasallstat. Dess införlivande med det assyriska väldet
ägde rum under Sargon (709). I hellenistisk tid
utgjorde K. säte för orontidernas dynasti, en
persisk satrapfamilj, som gjorde anspråk på att
härstamma från akemeniderna, och blev 162 f.Kr.
ett oberoende kungarike. 18 e.Kr. införlivades
detta med den romerska prov. Syria, vilken det
därefter tillhörde med undantag av en kortare
självständighetsperiod (38—72). Under medeltiden
var K. ett huvudsäte för syrisk, och senare, under
korstågstiden, även armenisk kultur. [C.FJK.H.
Kommandi’t-bolag, -delägare, se Bolag.
Komman’do (av ital. comando, till lat.
commen-da’re, anförtro, ge i uppdrag), kortfattad (militär)
befallning, kommandoord; (kraftig) tillsägelse;
be-fäl(sbefogenhet), i vissa länders härar även om
(högre) befälsämbete (t.ex. armé-, kår-, general-k.);
för viss uppgift uttagen el. avdelad (mindre)
truppstyrka (t.ex. spräng-, telefon-k.; jfr
Commando-trupper).
Kommandobrygga, sjöv., se Brygga 1).
Kommandoexpedition, se Försvarets
kommandoexpedition.
Kommandokonselj, se Kommandomål och
Konselj.
Kommandomål benämnas enl. RF § 15 sådana
regeringsärenden, i vilka konungen i sin egenskap
av högste befälhavare över krigsmakten
omedel-barligen beslutar. K. avgöras av konungen i s.k.
kommandokonselj, d.v.s. i närvaro allenast av
försvarsministern på dennes föredragning och
konstitutionella ansvarighet; de avse (lag av 28/i
1921) verkställighet i militäriskt hänseende av
vad krigsmakten har att fullgöra på gr. av lagar,
författningar el. särskilda av konungen i statsråd
fattade beslut. Protokoll i k. kunna av
Konstitutionsutskottet fordras endast i vad som rör
allmänt kända och av utskottet uppgivna händelser.
För att förenkla handläggningen är
beslutanderätten i k. i stor utsträckning delegerad till
överbefälhavaren och de tre försvarsgrenscheferna.
Inom Försvarsdep. beredas och expedieras k. (se
Generalorder) av Försvarets kommandoexpedition*.
Intill 1840 års departementalreform voro de båda
generaladjutanterna* för armén och för flottan
föredragande i k. och i ansvarighetshänseende
likställda med statsråd; före 1772 behandlades k.
som andra regeringsärenden. [E.O.B.]S.E.B.
Kommandoraid, under 2:a världskriget
tillkommen benämning på landstigning i mindre skala,
utförd med specialtrimmad trupp (se
Commando-trupper).
Kommandoskylt, se Kommandotecken.
Kommandostav, krigsv., har tidigare allmänt
burits av högste befälhavare som ett befälstecken.
K. bäres i Sverige av försvarsministern, därest han
för militärt befäl, överkommendanten och
kommendanten i Stockholm, kommendanterna i rikets
fästningar och platsbefälhavaren i Karlsborg.
Kommandotecken, krigsv., föres under
fältförhållanden av högre befälhavare för att närmare ange
hans uppehållsplats. K. består av en dubbel
sidenduk 66X66 cm, med i silke broderade olika emblem.
I Sverige finnas k. för konungen personligen (se
färgpl.), för konungen (föres av den av kungliga
huset, åt vilken konungen uppdragit att för viss
tid el. för visst tillfälle i hans ställe föra högsta
befälet över krigsmakten el. del därav), för
överbefälhavaren, chefen för armén, armékårchef,
militärbefälhavare, fördelningschef och brigadchef
(pansar- och inf.-brigadchef föra samma k. som
fördelningschef, dock med brigadens nummer i
arabiska siffror, åtföljt av P el. I). —
Kommandoskyltar äro k. av plåt i förminskad skala. De
föras på bil, i vilken vederbörande befälhavare färdas.
— Ang. marinens k. se Befälstecken. S.Bn.
Kommandotorn, sjökrigsv., se Stridstorn.
Kommandotrupper, se Commandotrupper.
Kommasköldlus, art av fam. sköldlöss*.
Kommate’ring, språkv., se Komma.
Kommendant’ (fra. commendanf). 1) Högste
befälhavare inom fästning, vilken i fred har
inseende över ordningen och säkerheten och i krig
med oinskränkt befäl förenar ansvaret för
fästningens försvar. 2) Högste befälhavaren för
Stockholms garnison kallas överkommendant.
3) I ett högre stabskvarter för en officer som k.
befäl över stabsvakt, ordonnanser,
förplägnads-tjänst, fordon o.s.v.
Kommendatio’n (av mlat. commenda’tio, skydd,
anförtrodd vård), under medeltidens feodalväsen
(se d.o. och Hird) en symbolisk handling,
varigenom en hirdman el. vasall inträdde i sin herres
tjänst och beskydd. K. skedde genom handslag
och trohetsed från vasallens sida, genom
överräckande av vapen el. annan symbol från herrens. Jfr
Investitur.
Kommende’ra (fra. commander, av lat.
commen-da’ré), befalla, föra befäl, utöva kommando*. —
K o m m e n d e’r i n g, tjänsteuppdrag el.
tjänstgöring av mer el. mindre tillfällig art.
Kommenderande general, tidigare i tyska
hären chefen för en armékår; i österrikiska hären
anknöts titeln till kårkommandots
förläggningsort. I mindre stater (t.ex. Norge) kallades även
stundom armébefälhavaren k.
Kommenderi’. 1) I kanonisk rätt: åtnjutande av
inkomsterna från ett kyrkligt ämbete utan att
inneha detta. — 2) Benämning på ett åt en andlig
ordensriddare till förvaltning anförtrott gods el.
område, underavd. inom Johannitorden. Jfr Komtur.
— 531 —
— 532 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
