Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommerskollegium - Komminister - Komminutfraktur - Kommis - Kommiskuum - Kommiss - Kommissariat - Kommissarie - Kommission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMINISTER
len men upphörde sedan efter hand. K:s
upp-giftei’ utvidgades dessutom genom införlivandet
av manufakturkontoret 1766, varjämte
kontrollverket, som dock hade en jämförelsevis
fristående ställning, 1752—1831 hörde under K:s
överstyrelse. Den gustavianska tiden medförde icke
några större förändringar i ämbetsförvaltningen.
Under tiden efter 1809 var K:s indragning i
samband med andra organisationsförändringar
inom den centrala förvaltningen åtskilliga gånger
ifrågasatt. Trots enstaka ansatser i olika
riktningar befann sig K. under större delen av
1800-talet i en nedgångsperiod, som skarpt
kontrasterade mot det sjudande livet inom handeln och
industrien under samma tid. Icke minst bidrog
den friare näringslagstiftningen att undergräva
K:s ställning. En del nya uppgifter lades dock
på K. Sålunda fick det överinseendet över
navigations- och tekniska skolorna, och från 1858
införlivades Bergskollegium. Det dröjde
emellertid icke länge, förrän anfallen mot K:s hela
existens åter satte in med ökad styrka. Under
tiden 1867—91 var K. uppfört på extra stat för
att underlätta en omorganisation el. indragning.
Men sistn. år fick det den i sina huvuddrag ännu
bestående organisationen och en generaldirektör
som chef. Denna omorganisation utgör en
avgörande vändpunkt i K:s utvecklingshistoria.
Detta sammanhängde med en ändrad uppfattning
dels om näringarnas behov av stöd och
uppmuntran, dels om Statens uppgift att reglerande
ingripa i det ekonomiska livet. — Litt.: J. A.
Almquist, ”K. och riksens ständers
manufakturkontor samt konsulsstaten” (1912—15). H.Ci.
Komminis’ter (lat. comminister, medtjänare),
präst med ord. anställning som medhjälpare åt
kyrkoherden i större pastorat. Titeln k. användes
(i latinsk form) från 1600-talet jämsides med
kaplan och ersatte under 1800-talet, tidigast i
städerna, den senare. Komministertjänst tillsättes
genom val i samma ordning som kyrkoherdetjänst
(se Prästval); rätt till fjärdemanskallelse ha dock
endast ett fåtal pastorat. Fullmakt för k.
utfärdas av domkapitlet.
Komminu’tfraktur (till lat. comminuere,
krossa), med., se Benbrott.
Kommi’s (fra. commis*), handelsbiträde (numera
föga brukligt).
Kommis’kuum, bot., omfattar enl. H. Danser alla
de växtindivid, som kunna sinsemellan korsas,
d.v.s. kunna utbyta gener. Består ett sådant k. av
flera geografiskt isolerade delar, kallas var och
en av dessa delar ett k 0 n v i v i u m. Med k
om-par i u m förstår Danser däremot summan av alla
växtindivid, vilka över huvud taget kunna korsas,
oberoende av om avkomman blir fertil el. steril.
Mellan två k. kan ingen korsning ske.
Kommiss [kåmm’- el. -iss’] (lat. commiss’ium, eg.
anförtrott, av committéere, anförtro), förr: i
sammansättning om saker, som i stort tillverkas för
Kronans räkning och lämnas i kommission åt
leverantörer, t.ex. kommissbröd, kommiss per sedlar;
numera: grovt uniformstyg (jfr Kommisskläde).
Även: medelmåttigt, tarvligt.
Kommissaria’t, se Kommissarie.
Kommissa’rie (av lat. commitfere, anförtro),
ombud, fullmäktig; titel för vissa tjänstemän, ss.
krigs-, polis-, stats- och telegrafkommissarier;
ledare för en utställning. Jfr Folkkommissarie och
Rikskommissarie. — K o m m i s s a r i a’t, en k:s
ämbete el. kansli.
Krigsv., i regel värnpliktigt underbefäl med
särskild utbildning, som under fältförhållanden
biträder chef för bataljon el. kompani (bataljons-k.,
kompani-k.) i förläggnings- och förplägnadsfrågor.
Kommissio’n (av mlat. commissio, uppdrag). 1)
Ett av flera personer sammansatt, som mer el.
mindre tillfälligt avsett, officiellt organ, som ant.
utses för ett mera omfattande el. långvarigt
utredningsarbete — alltså en kungl. kommitté av
s.a.s. högre dignitet — el. också är ämnat att
utöva en viss förvaltande verksamhet inom
områden, där staten tidigare saknat el. haft
otillräckliga organ men där förhållandena framtvingat
organisatoriska nydaningar. Ex. på det förra äro
1946 års skolkommission, tidigare
bibelkommissioner, Befolkningskommissionen, 1930 års
försvars-kommission, Skogslagkommissionen,
Flygkommissionen, Mul- och klövsjukekommissionen,
Kronans fastighetskommission av 1925. På det
senare föreligga framför allt som ex. de extra
statliga organ, som måst inrättas för
folkhushållningen i krigs- och kristid (Statens handels-,
industri-, livsmedels-, bränsle- och
trafikkommission, Statens utlänningskommission,
Fartygsut-tagningskommissionen o.a.). Tidigare har funnits
t.ex. Statens arbetslöshetskommission 1914—40,
senare Statens arbetsmarknadskommission, som
från början endast var ett rådgivande och
utredande organ men som efter hand fick även
administrativa uppgifter. En liknande utveckling ha
även t.ex. Kartverkskommissionen, 1880—1919 K.
för rikets allmänna kartarbeten, och
Ortnamns-kommissionen, 1902—30 Ortnamnskommittén,
genomgått. Ett annat ex. erbjuder den utredande
krigsberedskapskommissionen, som efter tre års
arbete 1918 föreslog inrättandet av en permanent
riskkommission för den ekonomiska
krigsbered-skapen. Denna kom till först 1928 som
Rikskom-missionen för ekonomisk försvarsberedskap, varvid
den sammanslogs med den 1924 inrättade
industri-beredskapskommissionen; från 1947 är den fast
förankrad i den statliga organisationen som
Riks-nämnden för ekonomisk försvarsberedskap. Vidare
må nämnas Statistiska tabellkommissionen,
verksam 1886—1947, Utrustningskommissionen, som
tillkom 1895 och upphörde med utgången av 1936,
samt Djurgårdskommissionen, tillsatt 1910 och
1947 avlöst av den administrativt fastare
organiserade Djurgårdsnämnden. Ett slags
mellanställning inta sådana k., som fått sig ålagda att söka
lösa en viss bestämd uppgift, utan att fråga är,
åtm. i första hand, att framlägga förslag till
ledning för statsmakterna, t.ex. de vid större
ar-betskonflikter tillsatta särskilda
medlingskommis-sionerna, flygets haverikommission o.a. — Under
äldre tid, särsk. 1600- och 1700-talen, var
beteckningen k. synnerligen vanlig i fråga om allehanda
extraordinära myndigheter, vare sig det gällde
administrativa, dömande el. utredande uppdrag
(dömande k. kallades ibland kommissorialrätter).
Det må erinras om det karolinska enväldets
utomordentliga k. för räfsten med Karl XI :s
förmyndare, genomförandet av reduktionen,
utarbe
— 535 —
— 536 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
