Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommuniké - Kommunindelningsreformen - Kommunion - Kommunism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMUNISM
ca’re, meddela), meddelande till allmänheten (särsk.
från regering el. ämbetsverk).
Kommunindelningsreformen. Indelningen av
Sveriges territorium i borgerliga kommuner
bygger, vad landsbygden beträffar, på socknarna, som
skapades under 1000- och noo-talen. Denna
ålderdomliga indelning måste ofta göras till
föremål för ändringar, t.ex. på gr. av städers behov
att utvidga sina områden. Dyl. ändringar
regleras av 1919 års indelningslag och beslutas av
K.m:t (se Kommun).
På gr. av sin ålderdomlighet har
kommunindelningen icke endast i enstaka fall utan även i stort
blivit behäftad med stora svagheter, t.ex. den
stora ojämnheten kommunerna emellan vad
beträffar invånarantal och skattekraft. Vi 1949 hade
den största landskommunen 25,086, den minsta
69 inv. I syfte att få till stånd mera
ändamålsenliga förvaltnings- och självstyrelseenheter
utfärdades 21/e 1946 en lag rörande ny indelning
av riket i borgerliga kommuner, senare
kompletterad av en lag 27/s 1949. Dessa lagar äro till
giltigheten tidsbegränsade och avse en
engångsåtgärd, en allm. k., som skall genomföras Vi
1952. Reformen berör icke kyrkoförsamlingarna.
Ingen annan form av indelningsändring än
sammanläggning av hela kommuner åsyftas.
Sammanläggning kan komma till stånd på följ, sätt:
1) två el. flera landskommuner sammanläggas
till en storkommun (nybildad kommun), 2)
köping sammanlägges med en el. flera
landskommuner till en landskommun (nybildad
kommun), 3) en bestående stad el. köping
utökas genom att en el. flera landskommuner
läggas till densamma (vidgad kommun). I
samband med sammanläggning kan ny
storkommun göras till stad el. köping. — Reformen är,
vad K.m:ts beslut om sammanläggningarna
beträffar, redan i det närmaste genomförd. Man
kan räkna med att antalet borgerliga kommuner
på landet (landskommuner och köpingar)
nedbringas från 2,369 (Vi 1950) till o. 905.
Kom-munalorganisatoriskt får reformen stora
verkningar. Här nämnes endast följ., som har
avseende på fullmäktigeförsamlingarna. Nybildade
kommuner förrätta fullmäktigeval i vanlig
ordning på hösten 1950, ehuru fullmäktige skola
träda i full verksamhet först Vi 1952 och
mandattiden skall utlöpa 31/i2 1954; i de äldre
kommuner, som skola ingå i de nybildade enheterna,
förlänges mandattiden (1947—50) med 1 år el.
t.o.m. 1951. För vidgad kommun och däri
ingående enheter gäller i regel detsamma. de la M.
Kommunio’n (lat. communio, gemenskap,
delaktighet), gammalt namn för nattvarden*, i
vilken den kristna gemenskapstanken får sitt
innerligaste uttryck. K. i trängre mening är det
moment, då kommunikanterna
(nattvards-gästerna, de som kommunicera) mottaga brödet
och vinet. K. varje söndag, ss. i katolska
kyrkan, blev omöjlig, då mässa med blott prästen
som kommunikant förbjöds (1562). När
skriftermål under 1600-talet blev obligatoriskt, kom
prästens självkommunion (d.v.s. att prästen
ger sig själv nattvardselementen) ur bruk, trol.
därför att han icke kunde ge sig själv
absolu-tion*. Den medgavs 1904 efter särskild tillåtelse
av biskopen, och 1929 stadgades, att
självkommunion får förekomma, då ingen annan
tjänstgörande präst är tillstädes, dock endast tills, med
församlingen. Kommunionstvång (minst
en gång årl.; i katolska kyrkan sedan 1215)
stadgades i Kyrkolagen kap. 11 § 2 och upphävdes
först 1863. Enl. Kyrkolagen kap. 8 § 2 (upphävd
1910) skulle nattvardsgäster på förhand anmäla
sig; de antecknades i
kommunionsläng-d e n. Bestämmelserna i kyrkolagen kap. 11 § 11,
varigenom k. var bunden vid den egna
församlingen, upphävdes 1910. Ur prövningen av
religionskunskapen vid det enskilda skriftermålet
utvecklade sig kommunionsförhöret (exa’~
men communican’tium’, nattvardsförhöret) före k.
(påbjudet 1735), som numera sällan förekommer.
K. utan samband med högmässa tilläts 1861. —
Som ett led i de ekumeniska strävandena ha
underhandlingar om interkommunion
(nattvards-gemenskap) förts mellan olika kyrkosamfund. Ett
initiativ från den engelska Lambethkonferensens
sida 1888 ledde sålunda vid 1920-talets början till
överenskommelse med det svenska biskopsmötet
om att nattvardsberättigade medl. av den svenska
kyrkan ägde rätt till k. i den anglikanska och
vice versa. [A.Mn]S.N.;K.Gw.
Kommunism’ (av lat. commu’nis, gemensam),
beteckning, som ej sällan använts på ett mera
allmänt och obestämt sätt för att beteckna sådana
system för samhällets organisation, vilka sikta
till ett gemensamt brukande av
produktionsmedlen el. till en likformig fördelning av tillgångar
och inkomster el. till båda delarna och därmed
förmenas leda till ett upphävande av uppdelningen
i folkklasser. Man har ofta använt termen k.
om jordgemenskapen i äldre tider, då
jordegendomen närmast var knuten icke till den enskilde
brukaren utan till ätten el. familjen. Efter
denna samhällsforms försvinnande ha k:s idéer
ständigt åter dykt upp. Man möter många
sådana strömningar, vilka hämtat sina idéer från
den grekiska filosofien el. från urkristendomen.
Senare döko de upp hos vissa religiösa sekter,
t.ex. valdenserna i Frankrike och vederdöparna,
som i Münster 1534 gjorde ett revolutionärt
försök att skapa ett kommunistiskt samhälle. Som
teoretiskt utformat ekonomiskt samhällsideal
uppträder k. under nyare tiden först hos Thomas
More i hans berömda ”Utopia” (1516). Den
har varit förebilden för en lång rad skrifter ända
in i våra dagar. Fram till 1800-talet hade k.
knappast någon vilja el. förmåga till praktisk
gestaltning. Ett undantag utgjorde jesuitstaten i
Paraguay (1610—1758), det första mera allvarliga
och störst genomförda av de senare icke
sällsynta försöken i Nya världen att med nya
människor i ett nytt land genomföra en
kommunistisk livsform. De mest kända av dessa utopister,
vilka dock icke längre byggde på religiös el.
etisk grundval utan i stället utgingo från
för-nuftsmässiga el. filantropiska idéer, äro Robert
Owen (1771—1858) och Franqois Fourier (1772
—1837). Under 1800-talet kommo beteckningarna
k. och socialism* att i stor utsträckning
användas om varandra, även om man då med
socialism närmast avsåg en mera spekulativ och ofta
akademisk idéströmning men med k. en
arbetar
— 561 —
— 562 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
