Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komparation - Komparativ - Komparativa kostnader - Komparator - Komparera - Komparium - Kompars - Kompass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMPARATIV
(d.v.s. mycket hjärtliga). I första fallet — då en
jämförelse uttryckes — sägas komparativerna och
superlativerna vara relativa, i senare
absoluta. — Komparationsformerna bildas i svenskan
dels med -are, -ast, t.ex. gladare, gladast, och dels
med -re, -st (i båda dessa former med omljud, där
sådant kan inträda), t.ex. yngre, yngst. Till vissa
komparationsformer saknas positiv (av samma
stam), t.ex. (god), bättre, bäst. Åtskilliga adj.
tillstädja på gr. av sin form icke alls el. endast med
svårighet k. medelst ändelse, t.ex. de på -isk, -ande.
I dylika fall brukas i stället mera, mest, t.ex. mera
självisk, mest främmande (jfr fra. plus, le plus).
Stundom förbjudes eg. all k. av grundordets
betydelse, t.ex. dubbel, död, årlig, men sådan kan dock
även här uppträda i skämtsam el. överförd
användning. — De svenska komparationsändelserna,
vilkas r (utom i några fall, ss. yttre; se Komparativ 2)
utgått från indoeur. s, motsvara el. äro nära
besläktade med ett stort antal av dem, som uppträda
i utomgerm. språk, t.ex. lat. -ior i nov’ior, nyare,
-istos i grek. he’distos, ljuvast. — I vissa språk,
t.ex. grekiska och italienska, kunna även subst.
kompareras, t.ex. ital. asinissimo, en mycket stor
åsna. [E.H.JL.
Komparativ [kåm’- el. -i’v] (av lat. compara’re,
jämföra). 1) Adj., jämförande. Språkv.
Komparativa (b i)s a t s e r el. jämförelsesatser inledas
av komparativa konjunktioner, ss. som,
såsom, än, ju, t.ex. ”han uppförde sig, (så) som man
väntat”, el. ”bättre än man väntat”, ”ju högre upp
man kom, desto kallare blev det”; el. (i ofullst.
satser) ”han kämpade som ett lejon”, ”han är yngre
än jag”. I villkorliga el. hypotetiska
komparativsatser ingår som jämförelseled en
konditional- el. villkorssats, t.ex. ”han uppträdde, som
om han varit rik”. En dylik förbindelse av
huvud- och bisats kallas komparativ
satsfog n i n g. E.H.
2) Subst., språkv., den andra jämförelsegraden vid
komparation av adj. el. adverb, t.ex. gladare, yngre,
större, mera främmande-, utan (åtm. nu brukligt)
grundord, t.ex. bättre (till god, vartill dock ofta k.
godare i fråga om smak), mindre, sämre, värre,
närmare, el. högra, vänstra, vilka båda ord emellertid
numera förlorat sin komparativa betydelse. Se
närmare under Komparation. — De indoeur.
bildningselementen hos k., med vilka flertalet av de
svenska etymologiskt sammanhänger, uttryckte från
början säkerligen icke jämförelse utan betecknade
en stegring av grundordets betydelse (absoluta
k., jfr Komparation). I vissa komparativbildningar,
ss. undre, yttre, är det ett motsatsförhållande, som
jämföres. Dessa ha icke, såsom de vanliga k.,
bildats med en ändelse -j (varav i germ. språk -r)
utan med indoeur. -ter, resp. -er. Hit höra även
t.ex. sv. andre, -a, lat. noster, vår, vester, eder. E.H.
Komparativa kostnader, handelsv., se
Utrikeshandel.
Kompara’tor (av lat. comparare, jämföra), fys.,
apparat för uppmätning av längder el. för
jämförelse av längdmått (se Längdmätning). Ang.
stereokomparator, se Stereofotogrammetri.
Kompare’ra, till graden ändra ett adjektivs el.
adverbs form; se Komparation.
Kompar’ium, bot., se Kommiskuum.
Kompars’ (ital. comparsa, till comparire, synas,
uppträda), stum person på scenen, statist; person,
som spelar en oviktig roll i viktiga tilldragelser.
Kompass’ (ital. compasso, ytterst till lat. passus,
steg). 1) K., även kallad b u s s o 1, instrument för
bestämning av nord-sydriktningen. Man särskiljer
huvudsaki. två slags k., den s.k.
magnetkom-passen, vars väsentligaste del utgöres av en
magnetnål, kompassnål, som vid frånvaro av
störningar inställer sig med sin magnetiska axel i
den magnetiska meridianens riktning (jfr
Jord-magnetism), samt den s.k. gyrokompasse n*.
— Vilket folk, som uppfunnit magnetkompassen,
är okänt. Redan under 2:a årh. e.Kr. kände
kineserna konsten att göra järn magnetiskt medelst
magnetstenar och använde på så sätt tillverkade
magnetnålar för riktningsangivelse. På 700-talet
lärde araberna känna magnetnålen. K. som
nautiskt instrument kom såväl i Europa som i Kina
i bruk först på 1200-talet. Hur kännedomen om k.
kommit till Europa el. om den oberoende upptäckts
av européerna, är ej fullt utrett. De k., som
brukades på 1300-talet, likna i allt väsentligt de
moderna instrumenten. Förbättringar av k. i modern
tid ha utförts framför allt av Lord Kelvin.
Magnetkompassen användes på farkoster dels
för kursangivelse, s.k. styrkompass, dels för
att bestämma riktningen till ett föremål, en
himlakropp e.d., s.k. a z i m u t k o m p a s s* el. p e j
1-ningskompass. Den senare utrustas med
diop-teranordning el. kikare.
Den nautiska k. skiljer sig från den på land
brukliga (se nedan) därigenom, att magnetnålen
icke som vid denna spelar över en cirkelskala utan
själv är förbunden med en skiva, den s.k.
kompassrosen, som sedan gammalt bär en indelning
i 32 streck (väderstreck; n., ö., s. och v. kallas
kardinalstreck, n.ö., s.ö., s.v. och n.v. i
n-terkardinalstreck) samt numera även en
indelning i grader. Ant. är varje kvadrant
indelad i 900 från n. och s. mot ö. och v. el. numera
oftast hela rosen i 360° från n. över ö., s. och v. till n.
Riktningen s.v. angives i grader alltså ant. syd 45°
väst el. 225°. Man använder vid denna k. i allm. ej
en enkel magnet utan flera (i fig. synas 8 stycken)
parallella stavmagneter. Under kompassrosen med
magneterna är en med en tyngd försedd skål
an-bragt, den s.k. kompass-skålen, som är
kar-danskt upphängd. I skålens botten är fäst ett
lodrätt stift, som upptill slutar med en stålspets, på
Kompass (Silva-kompass).
— 571 —
— 572 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
