Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kompass - Kompassjustering - Kompasskarta - Kompasskontroll - Kompasskurs - Kompassros - Kompassvinkelmätare - Kompassväxter, meridianväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMPASSVÄXTER
Skeppskompassros med magnetsystem.
vilken kompassrosen vilar med en konkav agatyta.
K. inneslutes i det s.k. nakterhuset, försett
med skyddshuv med glasfönster och
belysnings-anordning. Kursen avläses på ett med nakterhuset
förbundet index, det s.k. styrstrecket, som
är anbragt på sådant sätt, att riktningen från index
till kompassrosens upphängningspunkt
sammanfaller med fartygets längdriktning. Läget av index
på skalan, korrigerat för missvisningen el.
dekli-nationen* och deviationen*, anger kursen. Av största
vikt är k:s placering ombord på ett fartyg, vilken
bör ske på sådant sätt, att k. är så långt som möjligt
avlägsnad från ev. förekommande järnmassor och
symmetriskt belägen i förhållande till dem. Vanl.
placeras k. mittskepps. Då även vid den bästa
möjliga placering k:s deviation på gr. av den vid de
moderna fartygen alltid starka skeppsmagnetismen
behåller en avsevärd storlek, söker man kompensera
denna genom att i nakterhuset på lämpligt sätt
anbringa magneter och mjukjärnmassor
(kompassjustering; se Deviation i). — För att minska
k:s rörelser vid sjögång förses ofta kompasskålen
med dubbel botten, och i mellanrummet mellan
bottnarna hälles olja. Ännu mera okänslig för fartygets
rörelser blir k., om i kompasskålen hälles en vätska,
vanl. en blandning av l/s alkohol och 2/3 vatten. En
sådan k. kallas vätskekompass i mots. till
den förut nämnda luftkompassen. Genom att
förse det rörliga systemet, magneter och kompassros,
med flottörer kan man hos vätskekompassen
dessutom minska trycket mot stålspetsen och därmed
friktionen mellan denna och agatplattan, vilket gör
det möjligt att använda större magneter.
Härigenom ökas det magnetiska momentet och
rikt-kraften. Vätskekompasser ha stor användning,
framför allt på mindre fartyg samt på örlogsfartyg.
På gr. av de på de senare förhandenvarande stora
järnmassorna lämpar sig dock magnetkompassen
ej så bra för dessa (jfr Normalkompass), varför
man i allt större utsträckning börjat använda
gyro-kompass.
Den på land brukliga k. utgöres vanl. av
en i ett horisontalplan rörlig magnetnål, vilande
med en konkav yta av något hårt material, agat,
rubin e.d., mot en metallspets, oftast en
stål
spets. Nålens riktning kan avläsas på en
cirkelskala. Förses denna k. med pejlningsanordning,
kan den användas för geodetiska mätningar.
Skalan indelas då i vinkelmått, så att instrumentet
direkt ger den insyftade riktningens bäring, d.v.s.
vinkel med nordriktningen. K:s cirkelskala kan
vara graderad i 360° el. numera ofta i 4ooc el.
6,400 streck*; svenska och vissa andra arméers k.
äro alltid indelade i 6,300 streck.
Ang. användning av magnetkompass för
malm-letning se Gruvkompass. — Bland övriga
typer av k. må nämnas
jordinduktions-kompass, vid vilken likaledes riktningen av
det jordmagnetiska fältet bestämmes. Den
grundar sig på jordinduktorns princip (se
Jordmag-netism) och har användning framför allt inom
flygväsendet. — Litt.: A. Schück, ”Der K.” (3
bd, 1912—17); ”Technische Navigation und
Meteo-rologie” (3 Aufl. 1930, utg. av H. Meldau); S.
Ulff & Y. Naumann, ”Lärobok i navigation” (ny
uppl. 1937)- Re-
2) Se Elektrisk kompass.
Kompassjustering, se Deviation 1).
Kompasskarta, sjökarta utan gradnät men med
ett nät av riktningslinjer, utdragna från en central
vindros och från en denna omgivande krets av
8—16 vindrosor. Med hjälp av en milskala kunde
distanser mellan kustorter uttagas längs de på
detta sätt uppdragna kustlinjerna. K.
framställdes under slutet av medeltiden och början av
nyare tiden. Jfr Portolan.
Kompasskontroll, provning och kontroll av
kompasser (särsk. för fartyg), innan de tagas i
bruk. K. är genom kungl. förordning föreskriven
för inspektionspliktiga fartyg och verkställes av
Sjökarteverket, som har kontrollstationer* i större
svenska sjöstäder.
Kompasskurs, det gradtal el. streck på
kompassskivan, som ett fartyg styr el. ligger an (se Kurs).
Kompassros, se
Kompass.
Kompass vinkelmätare,
vapentekn., en på stativ
monterad kompass med
sidvinkelskala och
vridbar kikare. K. användes
vid art. för mätning av
vinklar mellan
magnetiska nordriktningen
och syftlinjer till
punkter i terrängen. Vissa
k. ha även
höjdvinkel-skala och kunna jämväl
användas för mätning
av höjdvinklar
(terrängvinklar). K. kommer
huvudsaki. till
användning vid batteriernas
inställande i viss
skjutriktning. Sedan denna
bestämts med
användning av karta och
kart-vinkelmätare, inriktas
batteriet med hjälp
av k. K.A.
Kompassväxter, m
e-ridianväxter, väx-
Silphium laciniatum, sedd
från öster (t.v.) och från
söder.
— 573 —
— 574 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
