Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kompromissen (1873) - Kompromissformer - Kompromisspartiet - Kompulsivt tvång - Komputation - Komsakulturen - Komse - Komsio el. komse - Komsomol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMSOMOL
Kompromissen kallas den överenskommelse,
som vid 1873 års riksdag träffades mellan F.k:s
och A.k:s majoriteter därom, att de länge
utomordentligt brännande försvars- och
grundskattefrågorna skulle lösas i ett sammanhang.
Initiativtagare till k. voro bl.a. L. De Geer, C. Ekman och
E. Key, även kung Oskar torde under hand varit
livligt verksam för dess genomdrivande. K.
föreslogs i Statsutskottets utlåtande ®/s och beslöts
efter långvariga debatter, i F.k. med ytterst knapp
majoritet. Innehållet i riksdagens skrivelse
(daterad 24/s) var en anhållan, att regeringen, därest
den föreslog en ny härordning och en sådan blev
beslutad, samtidigt måtte framlägga förslag om
avskrivning av indelningsverkets och
grundskatternas tunga. K. blev de följ, decennierna snarare
ett tvistefrö än ett medel till utjämning, men
försvars- och grundskattefrågorna voro så nära
förknippade med varandra, att deras lösning endast
kunde åvägabringas enl. k:s riktlinjer. K.
genomfördes partiellt 1885 och i sin helhet 1892 (se
Försvarsfrågan). E.Ths.
Kompromissformer, språkv., se Kontamination.
Kompromisspartiet, se Skåningarna 1).
Kompulsi’vt tvång, jur. Rättsstridigt tvång
indelas av gammalt i absolut tvång (vis
abso-lu’ta), då det är så intensivt, att den tvungne är
allenast ett viljelöst redskap i den andres hand,
och kompulsivt tvång (vis compulsi’va), då
den tvungne väl har möjlighet att motsätta sig
men ger vika för att icke genom motstånd ådraga
sig något ont av svårare beskaffenhet, än det som
eftergiften innebär. Skillnaden är icke av
omedelbart avgörande betydelse i nutida svensk rätt,
vilken på annat sätt skiljer mellan grövre och mindre
grovt tvång, t.ex. så, att till det förra hänföres allt
tvång medelst våld på person el. hot, som innebär
trängande fara; härunder äro hänförliga vissa
former av k. Jfr Nödvärn och Rån. Om
rättsverkningarna av k. se Tvång. R.Bl.
Komputatio’n (av lat. computare, beräkna), jur.,
beräkning av släktskapsgrad (se Led).
Komsakulturen, efter berget Komsa, Alta
preste-gjeld, Finnmarken, Norge, uppkallad
stenålders-civilisation. Iakttagen sedan 1925 är k. nu känd
från ett 60-tal boplatser, flertalet i norska
Finnmarken, men även i Petsamoområdet. Liksom i
fosnakulturens fynd saknas kulturlager och
alla andra lämningar än redskap och avfall
av sten. De använda stenarterna äro
huvudsaki. hornsten (”dolomitflinta”), kvarts och
kvartsit samt något flinta, diabas och
grönsten. Fornsaksformerna ha en ytterst
primitiv prägel och förete likheter med typer från
mous-térien till erteböllekulturen. Stor roll spela spånor
av varierande storlek och med ringa el. ingen
bearbetning. Redskapsformerna synas i hög grad
betingade av de brukade stenarterna. Materialets
delvis paleolitiska prägel låter sig ej förneka, men
typblandningen omöjliggör en fix arkeologisk
tidsbestämning. På gr. av de äldsta boplatsernas höjd
över havet har från geologiskt håll (V. Tanner)
föreslagits en datering till yoldiatiden, o. 8000 f.Kr.
Enl. R. Nordhagen skall k. leda sitt ursprung
från interglacial tid. Av J. Böe tolkas k:s
uppträdande i Finnmarken som förorsakat av en
invandring närmast från trakterna av Vita havet men ut-
Redskap av kvartsit och flinta från komsakulturen.
gående från det inre Ryssland. — Litt.: J. Böe &
A. Nummedal, ”Le Finnmarkien” (1936). G.Em.
Komse, folkkult., se Komsio.
Komsio [kåm’-] el. komse, bäranordning för
spädbarn (intill i-årsåldern) bland samerna
(lapparna). K. består av en lätt, urholkad furustock,
i ena ändan huvformig samt ut- och invändigt
klädd med renhud, resp, renfäll. Fällen kan
snöras ihop och bildar då jämte ett från huvens övre
del nedhängande skinn- el. tygstycke ett fullgott
skydd mot snö och vind. K. bäres i en rem vid
sidan el. vanl. på ryggen och upphänges eljest
(med barnet) på en krok i kåttaket el. på
väggen. O.Kgh.
Komsomol [kamsumå’1] (ry.), kortnamn för
Vsesojuznyj leninskij kommunistitjeskij sojuz
molo-dezji, förk. VLKSM, Allunionella leninska
kommunistiska ungdomsförbundet. K. grundades i
okt. 1918 på Lenins initiativ som Rysslands
kommunistiska ungdomsförbund. Genom
namnändringar 1924 och 1927 erhöll det sitt nuv. namn.
Då K., som urspr. var avsett för den
kommunistiska ungdomens självverksamhet, under sina
första verksamhetsår visade alltför stor
självständighet och blev skådeplats för kommunistpartiets
inbördes maktstrider, knöts det efter Stalins seger
efter hand närmare till partiets högsta ledning
och blev till organ för ungdomens uppfostran i
partiets officiella dogmatik och till ett lydigt
verktyg för dess spridande. — K. omfattar ungdomen
i åldern 15—26 (fram till 1930-talet 14—23) år.
Som förutsättning för all slags framgång är
numera medlemskap i K. i praktiken obligatoriskt
för ungdomen i Sovjetunionen. Medl. i K.
förpliktas att bekänna sig till ateismen, studera
kommunismens teori, ovillkorligen utföra
överordnades befallningar samt lära och öva sig i krigskonst.
K:s organisation baserar sig på K.-celler vid
enstaka företag, myndigheter, skolor o.s.v. Dessa
sammanslutas hierarkiskt till territoriella enheter
i enlighet med Sovjetunionens
administrativ-terri-toriella indelning. K:s högsta organ är K:s
allunionella kongress och dess centralkommitté, vilka
lyda under och erhålla instruktioner från partiets
centralkommitté. K:s lägre organ förpliktas till
lydnad under de högre. K. har sedan 1925 sitt
— 589 —
— 590 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
