Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koncernredovisning - Koncession - Koncessionssystem - Koncessiv - Konch, conche - Konchinin, kinidinsulfat - Koncilians - Koncilium - Koncip(i)era - Koncis - Kondakov, Nikodim Pavlovitj - Kondemnera - Kondensat - Kondensation - Kondensationshartser - Kondensationskärnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONCESSION
samhet i enlighet med k. uppges. När
moderbolagets vinstutdelning fastställes, skall hänsyn
tagas ej blott till bolagets egen ställning och
resultatet av dess verksamhet utan även till
koncernens förhållanden i dess helhet. Även om
moderbolaget redovisar stor vinst, får ej så stort
belopp utdelas, att utdelningen med hänsyn till
koncernens ställning och driftsresultat får anses
stå i strid med god affärssed (aktiebolagslagen
§ 74). — Litt.: E. Stenbeck, M. Wijnbladh & H.
Nial, ”Den nya aktiebolagslagen” (kommentar
till §§ 104 och 74; 1946); O. Sillén,
”Koncernbalanser. En elementär handledning” (i ”Studier i
svensk företagsekonomi”, 3 uppl. s.å.). Vh.
Koncessio’n (av lat. conce’dere, medgiva),
medgivande att bedriva viss verksamhet el. göra visst
förvärv, lämnat av K. m:t (någon gång av annan
offentlig myndighet) för särsk. fall och efter
förutgången prövning. För den allmänna säkerhetens
skull el. för att skydda andra samhällsintressen
uppställer lagstiftningen emellanåt k. som villkor
för drivande av företag (t.ex. järnväg, se d.o., sp.
441; elektricitetsverk, se Elektriska anläggningar)
el. utövande av näring (viss gruvdrift, se
Gruvlagstiftning, sp. 106), ävensom för vissa personers
jordförvärv (se Jordägare). Med k. likartad är
den tillåtelse att driva bankrörelse, som under
benämningen o k t r o j måste utverkas av bolag, som
bildats för sådan rörelse (se Banklagen). C.G.Bj.
Koncessionssystem kallas den ordning för
tillåtelse från det allmännas sida till viss verksamhet
el. egendomsförvärv, att därför kräves individuell
koncession*. K. utgör således ett mellanting
mellan större frihet (fullständig el. med villkor av
anmälan och registrering) samt förbud (möjl. med
enstaka dispens- el. privilegievis beviljade
undantag). Historiskt kan k. förekomma som en
skärpning el. en lindring av annan tidigare ordning.
Koncessiv [kån’- el. -i’v] (av lat. concRdere,
medgiva), medgivande. — S pr åkv. Koncessivsats
el. koncessiv bisats, bisats, som
innehåller ett medgivande och inledes av en koncessiv
konjunktion, t.ex. ehuru, fastän, oaktat,
än-skönt; även om, om också. Satser, inledda med
någon av de båda sistn., kallas koncessiva v i
11-k o r s s a t s e r.
Konch [kånc], c o n c h e, tekn., maskin för
ält-ning av chokladmassa tills, med socker under
måttligt förhöjd temp. Genom behandlingen i
fråga homogeniseras blandningen mekaniskt,
samtidigt som de mera svårextraherade
arombeståndsdelarna vandra ut från chokladmassan och lösa
sig i sockret. Jfr Choklad, sp. 120.
Konchini’n, kinidinsulfat, användes som
feberstillande medel vid frossa, lunginflammation
och nervfeber. Jfr Kinaalkaloider.
Koncilians [-aqs’] (av lat. conciliare,
sammanföra, göra bevågen), försonlighet; smidighet. —
Konciliant [-agt’], försonlig; smidig;
med-ande.
Koncilium, se Konsilium.
Koncip(i)e’ra (jfr Konception), bli havande med;
undfå; uppfatta; framalstra, författa.
Konci’s (lat. conci’sus, avhuggen, kort, av
conci’-dere, avhugga), kort och sammanträngd, kortfattad
men innehållsrik.
Kondakov [kandnkåT], Nikodim
Pavlo-v i t j, rysk konstlärd (1844—1925), sin tids
förnämste kännare av rysk och bysantinsk ikonografi.
K. utgav värdefulla arbeten över Jesu Kristi
(1905) och Jungfru Marias ikonografi (2 bd, 1914).
Kondemne’ra (lat. condemna’re, fördöma), sjöv.,
efter officiell besiktning förklara, att havererat
fartyg ej kan el. ej är värt att iståndsättas.
KondensaT (se Kondensation), den vätska, som
bildas vid destillation*.
Kondensatio’n (av lat. condensa re, förtäta).
1) Fys., den process, varigenom en gas
överföres i vätskeform. Alla kända gaser ha
kunnat kondenseras (se Flytande helium etc.)
genom avkylning och tryckökning. I närheten av
kondensationspunkten kallas gasen ånga. Därför
säger man i allm. vattenånga, eterånga o.s.v. En
ånga kan alltid kondenseras till vätska, varvid
exakt samma värmemängd avgives, som åtgår för
att vid samma temp. avdunsta en lika stor
vätske-mängd, som kondenserats. Däremot har det visat
sig omöjligt kondensera t.ex. vattenånga i luften
utan närvaro av någon sorts
kondensations-kärnor*. Vissa kärnor, ss. joner, fordra dock för
k. en hög övermättning av ångan, d.v.s. dess tryck
måste nå ett värde, som är mycket högre än
mätt-ningstrycket vid ifrågavarande temp. (se
Daggpunkt). Finnas kärnor av hygroskopiska ämnen,
t.ex. havssalter, inträder k. redan innan ångan nått
sitt mättningstryck. H.Kr.
2) Kem., den typ av reaktioner, då organiska
ämnen reagera med varandra genom sammanlagring
under avskiljande av en enkel förening, ss. vatten,
el. under omflyttning av de ingående atomerna, t.ex.
den s.k. aldolkondensationen (jfr Konstmassor):
CH3 • CHO + CHS • CHO =
CH3 • CH(OH) • CH2 • CHO.
Kondensationshartser, genom
kondensationspro-cesser framställda konsthartser (se Konstmassor).
Kondensationskärnor, nödvändiga ”kärnor” el.
utgångspunkter för vattenångans utfällning el.
kondensation i atmosfären. K. bestå av
mikroskopiska droppar av vatten och andra partiklar
av växlande storlek och kemisk sammansättning.
Partiklarna och de i vattendropparna lösta
hygroskopiska ämnena utgöra förbränningsprodukter
från vulkaner, skogsbränder, industrier m.m. el.
saltpartiklar, som genom brottsjöar och
bränningars skum från oceanerna kommit upp i luften
och där utgöra de väsentligaste k. De hållas
svävande på gr. av sin ringa fallhastighet och
luftens turbulens. Antalet av de verksammaste
k. är i regel 100 pr cm3, av de mindre verksamma
finnas tusentals pr cm3. De ha massor, som
synas vara högst 0,2 • io~14 g, men äro antagl.
mindre. För att utfällning skall äga rum i form av
iskristaller, fordras analogt, förutom köldgrader,
att luften innehåller vissa ”kärnor”, delvis som
isstoft, om vilkas beskaffenhet ännu föga är känt,
utom att deras egenskaper och antal äro
underkastade tydliga svängningar, vilket medför, att
täml. likartade moln ena gången ge nederbörd,
andra gången icke, samt att det antages vara
dessa, som möjliggöra sublimation i fria
atmosfären. Jfr Sublimationskärnor. C.J.Ö.
— 599 —
— 600 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
