Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kongo (flod) - Kongo (rike) - Kongoakten - Kongobäckenet - Kongofärgämnen - Kongokonferensen - Kongoni - Kongorännan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONGO
(1,130 m ö.h.), varpå den rinner vidare under namn
av L u a p u 1 a, vänder mot n. och flyter ut i
Moerosjön (942 m ö.h.), vars avlopp L u v u a
går mot n. och n.v., tills det upptar L u a 1 a b a
från Katangaplatån i s. Denna är K:s v. källflod
och är vattenrikare men kortare än den förra.
Efter föreningen med Luvua fortsätter den mot n.
och upptar från h. Tanganyikas avlopp L u k u g a,
vilken dock ej alltid är vattenförande. K. har nu
flutit ned i Kongobäckenet, där dess lopp blir
lugnare. På en sträcka av 850 km sänker den sig blott
c:a 100 m. Vid ekvatorn passerar floden den rand,
som skiljer bäckenets yttre och högre del från dess
inre och djupare. Här bildar K.
Stanleyfal-1 e n — en rad av 7 katarakter på en sträcka av
97 km —, varvid den sänker sig 61 m. Nedanför
dessa, o. 400 m ö.h., börjar K:s 1,700 km långa,
mellersta lopp. Floden är här en slättlandsström
med slingrande lopp, som ofta delar sig i många
armar. De omgivande skogarna sättas ofta under
vatten till en bredd av flera mil. Här mottager K.
sina största bifloder, näml, från h. A r u v i m i
från trakten av Albertsjön, U b a n g i, som
upprinner i gränstrakterna mot Engelsk-egyptiska
Sudan och mynnar i K. med ett 19 km brett delta,
samt S a n g a från höglandet i ö. Kamerun.
Vattenrikare äro däremot bifloderna från v., ss. L
o-m a m i, som rinner upp på Katangaplatåns s.
sluttning och i hela sitt lopp flyter relativt nära
huvudflöden och parallellt med denna. Den största är
K a s a i (Kassai, Cassai), som ger K. ett
vattentillskott av 11,000 m3/sek och som avvattnar hela
s.v. delen av Belgiska Kongo och en stor del av
Angola; dess största bifloder äro S a n k u r u från
h. och K u a n g o (Cuango) från v. Redan 60 km
ovanför Kasais mynning smalnar K. betydligt.
Bredden, dittills c:a 12 km, blir blott 1—2,5 km, och
flodfåran omges nu av c:a 100 m höga väggar.
I denna s.k. kanal når K. flerstädes ett djup av
20 m. Efter 150 km vidgar sig K. till en sjö,
Stanley Pool (450 km2, 284 m ö.h.).
Nedanför denna börjar genombrottszonen. Floden banar
sig väg genom de v. randbergen i en ända till 500
m djup, ställvis kanjonliknande dal och tränger här
ihop sig till mindre än 400 m bredd. Bifloderna
ha med sina mindre vattenmängder icke kunnat
skära sig lika hastigt ned. Deras dalar mynna
därför som hängdalar högt ovanför huvuddalens
botten, och bifloderna störta sig med ända till 100 m
höga vattenfall i K. I genombrottszonen har K. en
längd av 360 km och sänker sig här med 32 forsar
och fall, de s.k. L i v i n g s t o n e- el. J e 11 a 1
a-fallen, 220 m. Vid Noqui börjar K:s nedre lopp
ut till det 40 km breda estuariet. K:s dal fortsätter
sedan på havsbottnen med den över 1,500 m djupa
Kongorännan, som når mer än 150 km
utanför kusten. K:s vattenföring är anmärkningsvärt
jämn, enär dess bifloder komma från områden både
n. och s. om ekvatorn och därför nå sitt
högvattenstånd under olika delar av året. Emedan flodens
vattenståndsvariation är så ringa, blott 4 m på
sträckan Stanleyfallen—Stanley Pool, är den en
utmärkt trafikled. 2,400 km på huvudfloden äro
segelbara för stora ångare året om; övre Lualaba
trafikeras till Bukarna. Fallen kringgås med
järnvägar. I hela flodsystemet äro över 12,000 km
tra-fikabla — bifloderna dock i allm. blott under
hög
vattenstånd. K:s totala längd är 4,650 km och dess
vattenmassa vid mynningen i medeltal 60,000—
80,000 m3/sek. K:s söta vatten täcker Atlanten
ännu 25 km utanför mynningen. I vattenmängd
överträffas K. blott av Amazonfloden.
Floden K. upptäcktes 1484 av portugisen Diego
Cäo; i äldre tid kallades den Zaire, en
förvrängning av ett bantuord, som betyder flod.
Portugiserna utforskade K. till mynningen av
Kasai, som de antogo var källflöden. Under
letande efter Nilens källor upptäckte
Living-stone 1868 Luapula; 1869—71 utforskade han
Lualaba. 1876—77 blev K. grundligare känd
genom H. M. Stanley. [J.F.]P.;P.Dhl.
Kongo, gammalt negerrike i nuv. n. portugisiska
Angola s. om nedre Kongofloden, urspr. även n.
därom. K. upptäcktes av portugiserna 1484 och
annekterades strax efteråt. Huvudstaden omdöptes
till Säo Salvador samt blev biskopssäte och
betydande missionscentrum. När portugiserna
fördrevos 1632, förföll staden. De vita fingo åter bosätta
sig där på 1880-talet. En negerkonung regerar ännu
till namnet.
Kongoakten, se Kongostaten.
Kongobäckenet, det största och bäst utpräglade
av de bäckenområden, som äro karakteristiska för
Afrikas terräng. Det utbreder sig ung. 50 på båda
sidor om ekvatorn och bildar en ofantlig, flack,
nästan rund skål, vars jämna, 300—500 m ö.h.
belägna botten långsamt stiger mot kanterna. K.
skiljes från Sudan genom Azande-ryggen och från
Östafrika genom den uppåt 3,000 m höga
väst-randen av den centralafrikanska graven; från
Sydafrika skiljes K. mot s.ö. genom det intill 1,850
m höga Katangahöglandet och mot s. av den mer
än 1,400 m höga Lundatröskeln; från Atlantens
kustland slutl. avstänges K. genom Franska
Ekva-torialafrikas, Belgiska Kongos och Angolas
kustberg. Dessa randberg bestå alla av veckat urberg.
Bäckenets inre är täckt av den sannolikt
paleo-zoiska kundelunguformationens (efter
Kundelungu-bergen i Katanga) röda lerskiffrar och sandstenar,
som dock blott i kanterna träda i dagen. I
meso-zoisk tid fylldes näml, bäckenet av en stor havsvik,
som sannolikt stod i förbindelse med Atlanten.
Dess sediment, trol. tillhörande triasformationen,
benämnas lualaba-serien och gå i dagen i ö. och
n. K. I inre och v. delen av bäckenet täckas de
däremot av lubilash-lagren, som härröra från
jura-och krittiden. Då var bäckenet fyllt av en stor
insjö, som småningom urtappades, genom att
avloppet skar sig ned i de v. randbergen. K:s inre
del ligger 100—300 m lägre än de mera perifera
partierna av bottnen och skiljes från dessa genom
en starkt sluttande avsats. Vid passerandet av
denna tvingas Kongo och dess bifloder att bilda
starka forsar och fall. — Det centrala K. täckes
till största del av urskog, som mot periferien
övergår i savann. [J.F.1P.
Kongofärgämnen, se Azofärgämnen.
Kongokonferensen, internationell konferens i
Berlin 1884—85, vari utom samtliga stormakter
och alla i Kongobäckenet intresserade makter även
andra, ss. Sverige-Norge, deltogo. Se Kongostaten.
Kongoni [-gå’-], art av underfam. koantiloper*.
Kongorännan, se Kongo, sp. 615.
— 615 —
— 616 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
